Författare: utvandrare

Förföljd av regnet

av utvandrare

Igår var jag med om ett riktigt häftigt naturfenomen eller vad man ska kalla det. Jag hade precis sprungit en runda, när det rullade in fler och fler mörka moln på himlen och jag hörde åskan mullra långt borta. Så när jag kom hem tog jag snabbt som sjutton med mig hundarna ut en sväng så att jag skulle hinna rasta dem innan ovädret brakade löst.

När jag går längs vägen hör jag plötsligt hur det susar i träden, men inser efter ett tag att det inte var vinden utan att det faktiskt var regnet jag hörde. Trots att det inte regnade en droppe där jag var, och att träddungen bara var kanske 10o meter ifrån mig. Samtidigt såg jag en blixt så jag vände om för säkerhets skull och gick hemåt. Då kommer en pickup, och det här är så typiskt för hur människorna är här i Greensboro/Summerfield: han som körde stannade bredvid mig, pekade bakåt och varnade för att regnet var på väg och jag kunde se att hans bil var alldeles dyblöt. Jag sa att jag kunde höra hur det kom, men att jag nästan var hemma. Ok vad bra sa han då, annars kunde jag skjutsat dig sista biten. En vilt främmande människa som jag inte kan komma ihåg att jag nånsin sett förut, men för honom var det självklart att stanna och erbjuda skjuts åt både mig och hundarna!

Jag gick några meter till, och vände mig sedan om och tittade bakåt. Då kunde jag faktiskt se regnet komma mot mig på vägen, det gick en skarp gräns mellan där regnet öste ner och där det inte kom en droppe. Jag tog kort med mobilen, det är ju ingen superkvalitet men om man tittar på slutet av vägen ser man att det är som ett streck där regnet börjar och att träden längst bort är gråa av regnet medan de som är närmare är torra:

IMG_2985

 

Jag står alltså kanske 30-40 meter ifrån det, och som man kan se så är det helt torrt och fint där jag står medan det fullkomligt öser ner en liten bit ifrån mig. Har aldrig sett något liknande förut, snacka om lokalt regn! 🙂 Men det var bara att lägga benen på ryggen och springa hem, för regnet kom hela tiden närmare och närmare. Vi klarade det nästan, och blev bara lite blöta på slutet.

Björn var på väg hem från jobbet en liten stund senare och var tvungen att stanna längs vägen eftersom det vräkte ner så mycket att det knappt gick att se vägen framför sig… Tur att jag inte var ute på en längre runda med hundarna!

Mr RugDoctor på besök

av utvandrare

Här i USA är de ju löjligt förtjusta i heltäckningsmattor. Jag kan kanske förstå det för de som bor allra längst upp i norr där det är rejält kallt, men här i sydstaterna? Känns bara varmt, konstigt och som ett stort kliv bakåt i tiden. Är det nån i Sverige som haft heltäckningsmatta de senaste 40 åren?

Den stora nackdelen är ju dock att de inte är så lätta att hålla rena som ett trägolv. Det är inte bara att ta fram svabben precis, och både katterna och hundarna har dessutom den bestämda uppfattningen att mår man lite illa så är det så mycket mysigare att må illa på mattan istället för trägolvet. 🙄 Nu har det väl inte hänt så väldans många gånger ändå, men det var det ändå hög tid för en uppfräschning av mattorna i huset kände vi.

Då kan man gå till sin vanliga mataffär, Food Lion t.ex, och hyra ett sådant här vidunder:

IMG_2975

 

25 dollar för ett dygn, och 10 dollar extra om man vill slå till på två dygn vilket vi gjorde. För ytterligare 3 dollar kan man hyra en slang så att man kan ta trapporna också om de är klädda med mattor (vilket våra inte är), och även bilen. Vi gjorde det men hann sen inte med att ta bilen i alla fall så det får väl bli nästa gång.

Det är tungt, otympligt och allmänt bökigt att köra med den, men jösses vad effektiv den var! Alla fläckar försvann och det kändes väldigt mycket fräschare i hela huset efteråt. Dock är jag väldigt glad att vi inte har heltäckningsmattor i alla rum för det tar en himla tid om man ska göra det ordentligt!

Årets 4th of July

av utvandrare

Förra året firade vi ju Independence Day med att titta på paraden, försöka slå världsrekord och beskåda fyrverkerierna nere i downtown Greenboro. I år skippade vi det och valde att fira på ett annat typiskt amerikanskt sätt: pool party!

Varje år är det pool party i vårt område den 4:e juli, det är en av fördelarna med att bo i ett område med community pool måste jag säga. Förra året ville vi ju gärna se hur det gick till med paraden och vad som hände i stan, men i år var det väldigt skönt att bara gå tvärs över gatan och slänga sig i en solstol istället, särskilt med tanke på att vi haft några hektiska veckor bakom oss.

Partyt körde igång redan kl 12 på dagen, och då var poolområdet redan smyckat med flaggor och banderoller.

IMG_2961

 

Som tur var så var vädret fint, det har regnat nån skur nästan dagligen i veckor men denna dagen var det uppehåll fram till 4-tiden i alla fall. Vi var ett tjugotal familjer som anmält oss, hälften skulle ha med sig en ”side” (=tillbehör av något slag, sallad till exempel) och hälften skulle ha med sig en efterrätt. Vi skulle ha efterrätt, och jag hade egentligen tänkt att baka kärleksmums och färga en del av kokosen ovanpå så att det blev rött, blått och vitt men tyvärr räckte tiden inte riktigt till. Istället fick Björn inhandla cheesecake på Costco på vägen hem från jobbet dan innan, samt jordgubbar att dekorera med. Jag hade tänkt mig både jordgubbar och blåbär för att få det röd-blå-vita temat, men det fanns givetvis inga blåbär att uppbringa. Men den blev rätt fin ändå!

Lite skämdes jag över att ha med färdigköpt efterrätt och kände att jag ju ”borde” ha något hembakt, men insåg när vi kom dit att detta är ju USA och här behöver man absolut inte ha de kraven på sig. En enda hade hembakta cupcakes med sig, alla andra hade köpt färdigt… 🙂

De som arrangerade hade samlat in pengar från alla och köpt in hamburgare och korv att grilla, och ett gäng glada grabbar (förstås!) stod parkerade vid grillen hela eftermiddagen och levererade en strid ström av hamburgare som man kunde förse sig av när man ville.

IMG_2964

 

Gott var det, och så skönt med en så avslappnad attityd som det är här. Inget uppstyrt och överdrivet arrangerat, utan alla tog mat när de ville och gick omkring och småpratade med folk och trivdes. En av de bästa sakerna med sydstatsmentaliteten, det krånglas inte så himla mycket! 🙂

Brandkåren kom på att det nog var en bra idé att passa på att inspektera poolområdet och grillarna, och lät sig bjudas av maten som tack för hjälpen 🙂

IMG_2967

 

Framåt 4-tiden kom det som sagt en regnskur, så då packade vi ihop och gick hem. Grannarna kom över på en kaffe och hade med sig sin nya lilla valp så Morris och Java fick leka av sig riktigt ordentligt, de var helt slut efteråt! 🙂

Sen gjorde vi inte så mycket mer. Vi hade lösa planer på att åka in till Greensboro på kvällen och titta på fyrverkerierna, men ingen hade någon riktig lust när det väl var dags. Dessutom varnades det för åskoväder, och eftersom vi ju nätt och jämt kommit tillbaka från Washington och var lite trötta på att åka bil tog vi det som ursäkt för slappa hemma istället. Det var en mysig 4th of July i alla fall, bor vi kvar här nästa år blir det nog pool party igen misstänker jag!

Washingtontrippen

av utvandrare

Vi var alltså i Washington D.C förra veckan med våra besökande vänner. På lördag förmiddag åkte vi upp med bil, det tar c:a 5 timmar dit men med matstopp på vägen får man räkna med runt 6 timmar. Ungefär som att bila till Stockholm från Göteborg med andra ord! Känns lyxigt att bo så nära både Washington och New York så att man faktiskt kan bila dit måste jag säga!

Jag och Max var ju där förra året på skolresa, men för resten av gänget var det första gången så några saker blev det en repris på för min och Max del.

Vi kom inte riktigt iväg så tidigt som vi hade tänkt oss, så när vi väl kom fram till D.C och hotellet var klockan närmare 6 på eftermiddagen. Det planerade besöket på Arlington-kyrkogården fick vi därför skjuta upp en dag eftersom det stänger klockan 7, och istället stack vi iväg till Martin Luther King-, Franklin D Roosevelt- och Jefferson-monumenten. De ligger väldigt nära varann så man kan parkera på 3-timmarsparkeringen i närheten och gott och väl hinna med att gå till allihop.

Vi parkerade mitt emot Jefferson-monumentet som ligger väldigt vackert precis vid vattnet:

IMG_4491

Martin Luther King-monumentet skrev jag om redan förra året, så jag nöjer mig med en enda bild. MLK är uthuggen ur stenen som dragits ut ur klippan, med hans berömda citat från I have a dream-talet: ”Out of the mountain of despair, a stone of hope”, inristad i stenen. Får lite rysningar av det faktiskt, så snyggt gjort!

IMG_4512

Nästa stopp var alltså Franklin D Roosevelt Memorial, även det besökte jag och Max förra året så vi nöjer oss med ett av alla de citat som finns inristade i stenarna. Detta är ett citat från ett berömt tal han höll i New York 1936:

IMG_4533

Efter FDR gick vi vidare runt vattnet och kom till Jefferson Memorial. Där hade vi inte varit förut så det var kul att se hur det såg ut på nära håll.

IMG_4544

IMG_4545

IMG_4551

IMG_4558

IMG_4560

 

Det är en fin runda att gå och alldeles lagom så där på kvällskvisten.

Vi bodde i Arlington, vilket kan rekommenderas för den som kör bil till Washington. Lätt att ta sig dit utan att man behöver ta sig in i den värsta stadstrafiken och nära till Union Station där man kan parkera bilen på dagarna för 22 dollar för en heldag. Smidigt!

Nästa dag tog vi således bilen till Union Station, parkerade där och promenerade till Capitol Hill. På vägen till Union Station passerade vi dessutom Pentagon:

IMG_4780

Pentagon är verkligen stooort! Det är lätt att missa det och inte förstå vad det är eftersom man inte kan se hela femhörningen utan bara två sidor i taget som på bilden. Kul att ha sett det i alla fall!

Efter att ha parkerat bilen promenerade vi mot Capitol Hill, och passerade Russell Senate Building på vägen, vilket är den äldsta senatsbyggnaden i USA:

IMG_4602

Capitol Hill:

IMG_4606

Eftersom det var söndag var det inte öppet, det gjorde inte mig och Max så mycket eftersom vi var inne där förra året men lite synd för de andra. Från Capitol Hill gick vi ner längs the Mall och till Air and Space Museum. Även det har jag skrivit om tidigare så jag nöjer mig med en enda bild, på en drönare eftersom det är ett högaktuellt ämne här i USA just nu:

IMG_4629

Efter flera timmars rundvandring på museet gick vi ut på the Mall igen, där Max höll på att riva Washington-monumentet 🙂

IMG_4634

Efter det åkte vi ut till Arlington-kyrkogården, klicka här om ni vill se förra årets bilder. Det är otroligt gripande att gå runt och se alla tusentals gravstenar.

Nästa dag började vi med World War II-monumentet. Det är som en stor cirkel, där ena halvan tillägnas nationerna och slagen runt Stilla Havet och den andra halvan Atlanten:

IMG_4730

IMG_4734

IMG_4735

Vi hade tur, strax innan vi gick kom det in ett gäng soldater och gjorde en exercisuppvisning. Imponerande att se hur otroligt samstämda de var! Mest imponerande var när de stod grupperade i en fyrkant, och en av dem som stod längst fram slängde sitt gevär uppåt och bakåt, varpå den som stod längst bak i ledet sträckte upp sin hand och fångade det. Han tittade knappt på geväret och justerade aldrig handen för att fånga det utan det kom flygandes exakt till det ställe hans hand var. Sen hade det varit betydligt trevligare om det inte var vapen utan något mindre mordiskt de jonglerade runt med, men samstämdheten var något att vara imponerad över åtminstone.

IMG_4740

Fortsätter man sedan mot Reflecting Pool och Lincoln-monumentet kommer man till Vietnam-monumentet. Precis efter att vi lämnat World War II så öppnades dock himlen och det började vräka ner så jag har inte så mycket bilder från Vietnam, eftersom jag helt enkelt inte vågade ta upp kameran ens en minut i hällregnet. Synd, för de hade gjort statyer av soldater i full utrustning (inklusive regnrockar vilket kändes passande just denna dag!) och ställt ut längs med allén som gick där, så att det såg ut som om de tog sig fram genom djungeln. Väldigt effektfullt. Jag tog åtminstone denna bilden med mobilen lite längre ner:

IMG_4751

Sedan kom vi till Lincoln, väldigt roligt att se i verkligheten. Det var mäktigt, och snyggt gjort med bland annat hans berömda Gettysburg-tal på en av väggarna:

IMG_4745

IMG_4742

Om man står högst upp på trappan vid Lincoln och tittar ut ser man Reflecting Pool och Washington-monumentet. Fantastisk vy, men just denna dag visade det sig kanske inte från sin bästa sida i ösregnet…

IMG_4747

Efter Lincoln gick vi vidare mot denna byggnad, känner ni igen den?

IMG_4755

Rätt gissat, Vita Huset förstås! Det där var baksidan dock, såhär ser det ju ut från framsidan:
IMG_4761

Tyvärr har de knapert med pengar just nu så man kan inte längre gå in och få en rundtur. Så vi fick aldrig hälsat på Obama, som för övrigt var i Sydafrika just då så det hade inte gått ändå, men nu vet vi var han bor i alla fall! 🙂

Strax intill ligger Skatteverket, Treasury Department:

IMG_4757

Har man då en 10-dollarsedel, vilket vi råkade ha, kan man roa sig med att vika den på hälften, hålla upp den och se halva byggnaden på sedeln och halva i verkligheten:

IMG_4767

På 20-dollarsedeln finns Vita Huset avbildat, tyvärr hade vi ingen sån i plånboken annars hade vi kunnat göra likadant när vi var där! 🙂

Nästa anhalt var Archives, där självständighetsförklaringen finns att beskåda i original. Tyvärr fick man inte ta kort där inne, så ni får pallra er dit själva om ni vill se hur den ser ut. Om ni skulle komma dit nån gång så lägg särskilt märke till att delstaten Pennsylvania är felstavat! 🙂

Sista dagen orkade vi bara med ett museum, men det var också ett av de roligaste: spionmuseet! Det är ett av få i Washington där man faktiskt måste betala inträde, 20 dollar, men trots att det kändes ganska hutlöst eftersom man tar för givet att allt är gratis så var det värt det. Dels är det som ett vanligt museum där massor av saker finns att beskåda, men det finns också många interaktiva saker där man får lära sig att bli en duktig spion, spionera på övriga besökare och använda buggningsutrustning för att tjuvlyssna. Kul! En av de roligaste sakerna att se, åtminstone för en ingenjör som Björn och en datalingvist som jag, var en alldeles äkta Enigma-maskin samt en kort bio över Alan Turing:

IMG_2952

IMG_2950

För er som händelsevis inte vet det kan jag berätta att Enigma var den maskin som tyskarna konstruerade under andra världskriget för att kryptera sina meddelanden. Den ansågs omöjlig att knäcka, men de allierade lyckades till slut. Alan Turing var ett geni, han hjälpte till med att knäcka Enigma och var en av de allra första som sysslade med artificiell intelligens. Än idag finns ett test, som utformades av honom, som kallas för Turingtestet och som går ut på att testa hur pass bra ett dialogsystem är på att efterlikna en människa i sitt sätt att konversera och svara på frågor. Testet går till som så att en människa får konversera via en  dator, som att sitta och chatta. Om hen sedan inte kan avgöra om det är en människa eller en maskin som sitter i andra änden så har maskinen klarat testet. Det finns en tävling som hålls varje år, Loebner-tävlingen, där man gör sådana här test. Hittills har ingen klarat testet, men en vacker dag så! 🙂

Efter spionmuseet var det dags för familjen Villing att styra kosan hem till Summerfield igen, medan de andra fortsatte upp till New York. Det var med värkande benmuskler vi satte oss i bilen, vi hann med en hel del dessa dagar! Fördelen med Washington är ju helt klart att det mesta ligger så nära så att man kan gå mellan de flesta museum och monument. Nackdelen är att allt ligger så nära varann så att man hela tiden går mellan allting istället för att sitta i en bekväm bil, till slut har man sammanlagt gått flera mil och är helt slut! 🙂

Det kändes sorgligt att ta avsked från våra vänner, vi har haft några väldigt roliga dagar ihop! Vi hoppas ju att de kan komma tillbaka någon gång men det är ju en bit mellan Landvetter och Summerfield… Tur att det finns telefon och Skype i alla fall, så att killarna kan fortsätta att umgås med varann. Men väldigt tomt kändes det att komma hem efter några intensiva veckor med besök i två omgångar. Det var bara att plocka undan extrastolarna på balkongen och inse att vi bara skulle vara fyra till bordet igen!

IMG_2957

 

Ensamma igen

av utvandrare

Efter drygt en veckas mycket trevligt besök är vi nu återigen ensamma. Känns konstigt att huset är så tomt, efter att vi avverkat två omgångar gäster på raken! 🙂 Och förstås trist att de åkt hem igen, nu vet vi ju inte alls när det blir att vi ses nästa gång. Förhoppningsvis i början på nästa år men det visar sig.

Först var de alltså här från tisdag till lördag förra veckan. Det var ju meningen att de skulle komma måndag kväll men vädrets makter ville annorlunda. Men tisdag kl 11.57 landade äntligen planet och Max fick träffa sin bästis Rasmus igen! Vad konstigt det känns att se sina Sverige-vänner här i Summerfield, det stämmer liksom inte! 🙂

Medan vi var kvar här i Summerfield/Greensboro tog vi det ganska lugnt och gjorde utflykter runt i stan. Mest med bara Peter och Kajsa (medan barnen var kvar hemma och badade och äntligen fick spela alla spel ihop som de bara kunnat spela online det senaste året!) så att de fick se lite av Greensboro. Peter var som ett barn på julafton, och var alldeles till sig över alla typiskt amerikanska saker vi såg längs vägen. Jag blev verkligen medveten om hur van man blivit vid allting nu när vi ändå bott här i 1,5 år, Peter och Kajsa såg massor med saker som de reagerade på som väldigt amerikanska medan jag och Björn inte ens tänker på det längre. Kul att få uppleva allting på nytt genom deras ögon!

Bland annat gjorde vi nånting som var nytt även för mig och Björn – besökte en vapenaffär! Peter ville gärna se en och jag var rätt nyfiken jag också måste jag säga. Det kändes jättekonstigt att komma in där. Trots att jag ju visste var det var för en affär så var det väldigt otrevligt att se alla vapen längs med väggarna och vid disken:

IMG_2908

 

Vi fick även hålla i pistolen som ligger i mitten högst upp, och det var riktigt otäckt. Jag fick hjärtklappning bara jag tog i den, jag kände så tydligt att det enda det här vapnet är till för är ju faktiskt att skada eller döda en människa. Ett gevär ska ju förhoppningsvis användas vid jakt, även om det naturligtvis går att använda mot människor också, men en pistol är ju bara till för att ”försvara” sig med (och var och en kan ju ha alldeles egna uppfattningar om vad ”försvar” innebär 🙄 ). Mycket otrevligt. Tung som sjutton var den också, mycket tyngre än jag trott.

På en vägg hängde även halvautomatiska gevär liknande den AR15 som användes vid bioskjutningen i Aurora förra året där 12 människor sköts ihjäl. Det är alltså helt ok och inget konstigt alls att gå in i en affär och köpa den typen av vapen, fortfarande. Så sjukt att man knappt kan tro det är sant. Obama vill ju både begränsa vilka typer av vapen som ska få säljas (och förbjuda de halvautomatiska) och utöka bakgrundschecken som görs av alla som vill köpa ett vapen, men NRA (National Rifle Association) slåss med näbbar och klor för att behålla ”friheten” att äga vilket vapen man vill…

Damen i affären var supertrevlig i alla fall och stod ut med att besvara tusen frågor från oss trots att vi gjorde klart direkt att vi inte var ute efter att köpa något och att det nog märktes på oss vad vi tyckte om vapenlagarna i det här landet. Det enda som förtog det trevliga intrycket var att hon hade ett hölster med en pistol i fullt synligt på höften. Vi tvivlade inte alls på att den var laddad och skjutklar, även innan vi såg skylten i fönstret:

IMG_2909

 

Jag ska inte dra igång någon lång diskussion om vapen, i alla fall inte i detta inlägget men gärna framöver någon gång, men det är verkligen ofattbart med vapenlagarna i det här landet. Nu när jag varit inne i en affär och sett hur det går till känns det ännu värre, även om jag naturligtvis visste sen innan hur det är. Det blir så mycket mer verkligt när man ser vapnen ligga där och ser kunder stega in och provhålla ett halvautomatiskt gevär, som man rimligtvis inte har tänkt sig att jaga hare med, och diskutera för- och nackdelar med de olika modellerna. Vilket dödar jag snabbast och effektivast med, liksom. Sjukt, säger jag igen!!!

Nåja, dagarna i Summerfield gick väldigt fort, och hade Max fått bestämma hade vi nog stannat kvar hemma flera dar till. 🙂 Men på lördagen följde vi med familjen till Washington för några dagars sightseeing. Mer om det i nästa inlägg!

Hasta la vista, småkryp!

av utvandrare

Igår ringde det på dörren och utanför stod en mycket efterlängtad man – Mr D, vår egen (ex)Terminator! Han kommer hit fyra gånger om året och besprutar huset både in- och utvändigt så att vi ska slippa alla läskiga småkryp som finns i denna varma del av landet.

När han kom i våras var jag precis på väg att åka hemifrån, tydligen hade han skickat ett vykort för att tala om vilken dag han skulle komma men vi hade inte fått något. Denna gång var det likadant, han hade skickat ett kort men vi hade inte fått det. Till slut kom vi fram till att adressen hämtas automatiskt till den som står som ägare till huset, och därför går kortet förmodligen till vår hyresvärd i Charlotte. Man kan ju tycka att han skulle kontakta oss och tala om att han fått kortet så att vi får veta när vi borde vara hemma men så långt tänker han tydligen inte.

I våras innebar det att Mr D bara kunde bespruta utomhus eftersom jag hade en tid att passa och inte kunde vara kvar och släppa in honom. Det har börjat märkas nu, vi börjar få fler och fler små objudna gäster allteftersom värmen stiger. Jag var på väg att ringa honom och be honom komma men där stod han alltså utanför dörren som en räddande ängel!

När han var klar nämnde han, nästan som i förbigående, att han hittat en kackerlacka i ett av badrummen. KACKERLACKA! 😯 Jag höll på att falla död ner, men då ”lugnade” han mig med att det var en riktigt stor en. Förmodligen såg han på mig att detta inte precis lät bättre i mina öron, så innan jag hann greppa datorn för att beställa flygbiljetter hem till Sverige gav han mig en snabblektion i kackerlackskunskap.

Tydligen finns det två sorters kackerlackor man behöver oroa sig för här – de amerikanska och de tyska. De amerikanska är, förstås, störst (eeeverything is big in America…) och tar sig vanligtvis inte in i hus. Hittar man en kan man därför vara tämligen säker på att den är ensam och irrat sig in av misstag. Oftast kommer de in om det regnat väldigt mycket, de sitter nämligen uppe i träd och kan sköljas ner på taket av häftiga regn och sen ta sig in i huset därifrån. Mr D hade fått mängder av samtal från folk som fått besök av den amerikanska kackerlackan de senaste veckorna eftersom det regnat en hel del här.

Den tyska varianten däremot är mindre än den amerikanska och beter sig som tyskar brukar göra när de är utomlands – de tar över fullständigt! 😉 Hittar man en kan man vara säker på att det vimlar av dem i huset, de kommer i grupp och förökar sig som tusan. Alltså kan vi vara tacksamma att det var en vilsekommen stor amerikanare han hittat, och förhoppningsvis ska vi slippa se några fler. Jag hade ändå lite svårt att somna igår kväll måste jag säga, men jag har åtminstone inte sett några fler. Hoppas han sprutade på ordentligt med något riktigt, riktigt giftigt, just nu skiter jag i miljön bara jag slipper krypen! 😈

Inställt flyg :(

av utvandrare

Idag var det meningen att nästa gäng gäster från Sverige skulle komma. En familj vi känt i många år och vars son dessutom är Max allra, allra bästa vän. Vi har väntat och väntat hela dagen, klockan 21.45 var det meningen att flyget skulle landa.

Men, naturligtvis blev det inte så. Ett hotande åskväder gjorde att de bara kom till Newark, sen ställdes alla flyg in därifrån. Så de får sova på hotell på flygplatsen inatt istället, och förhoppningsvis vara här vid lunchtid imorgon. Då via Chicago, arma stackarna som måste åka runt så mycket efter en lång Atlantflygning och allt. Allra mest synd tycker jag, själviskt nog, ändå om Max som längtat så efter sin kompis. Men vi får hålla tummarna att inget mer strular utan att de verkligen är här runt 12-tiden imorgon, så får vi utnyttja tiden de är här till fullo när de väl kommer.

Först ska de alltså vara här hos oss i några dagar, och sen åker vi med dem till Washington D.C. Ska bli jättekul att få göra Washington med dem, jag och Max har ju varit där förut men det blir första gången för Björn och Tess!

Sista två dagarna…

av utvandrare

…kan sammanfattas med två ord: shopping och sightseeing! Vi körde ett uppsamlingsheat och försökte hitta det som var kvar på önskelistan som de ännu inte handlat. På torsdagen blev det därför först en tur till Friendly och Macy’s. Därefter ytterligare en tur till Four Seasons och Hollister samt Abercrombie & Fitch! 🙂 Jag, som varje dag gått en långpromenad med hundarna på förmiddagen innan våra tripper till Hanging Rock, Carowinds och diverse köpcentrum började bli rätt mör. Som tur är tänker Hollister på oss som behöver vila våra trötta ben så jag passade på att pusta ut i en av deras fåtöljer medan de andra gjorde sitt bästa för att göra slut på pengar.

IMG_2876

 

Efter shoppingen åkte vi in till centrum för ett besök på Cheesecake by Alex. Ett måste, som aldrig blev av förra året när hela familjen var här. Idag var det varmt, men inte för varmt för att sitta ute och njuta i solen.

IMG_2877

 

Ett tips är att pröva cheesecake med kahlua/espresso-smak. Sååå gott!

Sen gick vi en vända upp och ner på Greensboros enda riktiga stadsgata. Om man med stadsgata menar en gata med trottoarer längs kanterna och åtminstone ett par butiker att titta i. Det är så synd att det inte finns en riktig stadskärna här med massor av smågator och små mysiga affärer, det skulle vara så kul att kunna flanera runt utan att behöva ta bilen till ett stort köpcentrum hela tiden. Denna enda gata som finns är åtminstone riktigt mysig:

IMG_2881

 

IMG_2879

 

IMG_2878

 

IMG_2884

 

IMG_2895

 

IMG_2898

 

Vi hade pratat om att gå på en hibachi-restaurang på kvällen, men vi kom inte hem förrän efter 8 så det blev lite väl sent och vi var trötta efter den långa dagen. Så vi enades om att en grillkväll på balkongen är nog så mysigt som ett restaurangbesök!

IMG_2903

 

Och sen var det helt plötsligt bara en dag kvar… Sista dagen passade vi på att bada i poolen, det hade blivit lite väl lite av den varan denna veckan. På väg till flygplatsen på eftermiddagen åkte vi även om Walmart så att de kunde bunkra upp med amerikanskt godis till familjen där hemma. Och sen, innan vi visste ordet av, hade vi sagt hejdå och de satt på planet på väg hem. Denna veckan har gått så otroligt snabbt och fy vad jobbigt att behöva säga hejdå så snart!

Agneta och Michaela jag är så jätteglad att ni ville komma hit även i år, det är ju inte nästgårds precis! En gång är ingen gång och två gånger är en vana säger man ju, så det innebär väl att ni kommer tillbaka även nästa år! 😉 Om vi ens är kvar då förstås, det vet vi ju inte. Väldigt roligt har det varit att ha er här, med utflykter, shopping, poolhäng och mysiga kvällar på balkongen. Saknar er redan!

Carowinds

av utvandrare

Dan efter Hanging Rock, med lagom möra ben, var det dags för ett hett efterlängtat besök på Carowinds (nöjesfält, typ Liseberg) i Charlotte. Åtminstone var det hett efterlängtat av Tess och Michaela, jag som är världens fegaste när det gäller allt som går fort, är högt och snurrar visste redan innan att väskvaktarjobbet skulle bli mitt större delen av dagen. Men vad gör man inte för sina barn! 🙂

Först och främst kan sägas att vi åkte vid en helt perfekt tid. Mitt i veckan i mitten av juni var det inte särskilt mycket folk där alls. Köerna var antingen obefintliga eller bara runt 10-15 minuter som mest, jag kan tänka mig att när den riktiga högsäsongen sätter in är det betydligt mer. Lägg till den värme som är i juli-augusti så kan jag bara tänka mig hur hemskt det kan vara. Denna dan var det varmt, 28 grader, men mulet och helt ok ändå.

Carowinds är stort, och gillar man berg- och dalbanor har man kommit helt rätt. Det fanns mängder, allt från småbarnsbanorna till de riktigt läskiga där man ligger ner och åker med huvudet före. Det rekommenderas starkt att man letar reda på en karta redan vid ingången. Det gjorde inte vi så vi hade lite dålig koll på vad som fanns och, framför allt, hur man hittade det. Det var ganska krångligt att ta sig fram, ideligen kom man in i återvändsgränder så att man fick vända om och gå runt i stora svängar för att komma rätt. Tröttsamt. Till slut hittade vi en överbliven karta och det underlättade betydligt.

Det fanns en träbana som liknande Balder, och som enligt de andra var riktigt skön att åka. Jag kan bidra med att rapportera att det fanns en helt ok träbänk precis framför som man kan sitta på när man vaktar väskorna 🙂

IMG_2853

Zoomar man in bilden ordentligt kan man se Tess och Michaela i den fjärde vagnen och Agneta i den femte!

De hade även en Kållerado (som självklart hette något annat som jag glömt). Den vågar till och med jag åka, men Agneta var klok nog att avstå. Och hade jag vetat hur den var hade jag kanske gjort det jag också… Den var absolut inte läskig på något sätt, men skylten som stod vid ingången som varnade att man ”kommer att bli blöt, och eventuellt dränkt” (you will get wet, you may get soaked) skojade inte. Jag satte mig helt fel visade det sig, och lyckades få varenda dusch på mig. Dessutom kom det en stor våg vid ett tillfälle som sköljde över kanten precis där jag satt så att jag resten av färden satt i en stor pöl med vatten. Jag blev så dränkt att när jag kom hem 8 timmar senare var byxorna fortfarande blöta… Tur att det var varmt i alla fall, jag frös åtminstone inte!

IMG_2862

De hade också ett utsiktstorn där man sitter ”inomhus” och sakta åker upp i luften:

IMG_2848

Även det faktiskt något som till och med jag kan klara av att åka. Lite läskigt är det ju när man åker upp så högt, men när man väl kommit upp är det en fantastisk utsikt. Jag passade på att plåta lite genom det repiga och smutsiga glaset så kvalitén är därefter, men ungefär såhär ser det ut i alla fall:

IMG_2855 IMG_2856 IMG_2857 IMG_2858

Den där röda berg- och dalbanan med den enormt höga backen som man ser på sista bilden åkte Agneta och Michaela. Jag är klart imponerad av att de vågade, inte ens Tess ville försöka sig på den. De åkte den till och med två gånger även om en av dem (jag ska inte avslöja vem Agneta! 😉 ) kanske ångrade sig lite. Respekt, i vilket fall! 🙂

Jag hittade faktiskt en som även jag vågade åka, efter en viss tvekan. En liten berg- och dalbana lite i stil med nyckelpigorna på Liseberg (som heter något annat nu som jag glömt). Lite längre och med liiite högre backar, men helt klart  lagom för mig även om de andra tyckte den var jättetöntig! 🙂

Det finns även ett vattenland där, med ett par stora pooler, en med vågmaskin, och vattenrutschkanor och sånt. Vi hade tagit med oss badkläder och tänkte bada där, men ångrade oss när vi kom dit. Dels ville tjejerna hellre lägga tiden på att åka berg- och dalbanor, och dels skulle de ha 10 dollar för ett minimalt skåp där högst en person kunde få plats att låsa in sina grejer. 40 dollar för att få bada en stund kändes inte riktigt värt det faktiskt.

Det blev mer åkande istället, bland annat en slänggunga där man satt hela 92 meter upp i luften! Jag behöver kanske inte nämna att jag inte åkte den, det fick Tess och Michaela göra alldeles själva. Jag var livrädd bara jag stod och såg dem åka upp i luften och fick nästan panik för att jag trodde att Tess skulle få panik där högt upp i luften, men båda två var hur glada som helst när de kom ner och tyckte att det var jättekul. Galna ungar!

IMG_2873

För att sammanfatta det hela var det en rolig dag och Carowinds är helt klart värt ett besök tycker jag. Allra helst om man är lite modigare än jag förstås och faktiskt vågar åka saker… 🙂 Men jag rekommenderar bra skor eftersom man går jättemycket (området är rätt stort) och att man inte åker dit när det är som mest högsäsong. Charlotte är varmt på sommaren och det är jobbigt nog att stå i långa köer. Juni verkar vara en bra månad att åka dit på, eller också hade vi tur den dan vi var där. Man kan köpa familjebiljett på nätet för fyra personer där kostnaden blir 37,50 dollar per person (normalpriset är 54 dollar), men obs att man i så fall måste köpa den senast dan innan man ska dit. Det går inte att boka samma dag, vilket jag inte visste utan det kom som en ”glad” överraskning när jag gick in och skulle boka biljetter på morgonen. Efter lite surfande hittade jag en kupongkod (älskar detta landet och alla deras kuponger!) som gjorde att jag kunde köpa biljetter för 36,99 dollar styck istället. Klart prisvärt tycker jag, det inkluderar inträde plus obegränsat antal åkturer med allt utom spökhuset.

När vi skulle åka hem insåg jag hur bra vi haft det när vi bodde i Landvetter och det tog 20 minuter att köra hem från Liseberg. Två timmars bilresa från Charlotte till Summerfield sent på kvällen var lite drygt, men vi piggade upp oss med ett besök på McDonalds på vägen. Fast egentligen skulle vi till Taco Bell, men någon hade roat sig med att sätta upp vägskyltar med Taco Bell-märke men utan att bygga restaurangen. Eller också glömt att ta ner skyltarna när de stängde restaurangen. Eller också, men det är väl mindre troligt, var det vi som inte såg den trots krypkörning längs samma väg tre gånger fram och tillbaka… 🙄

Till slut blev det McD som sagt, och jag gjorde en heroisk insats som lyckades beställa varsitt ”meal” trots att de andra, som läst mitt blogginlägg om svårigheterna att uttala sagda ord, bröt ihop och skrattade så de vek sig när jag satte igång. Men hon som tog emot beställningen hörde minsann direkt, vill jag bara ha sagt! Ha! 😈 Däremot blev jag ställd när jag skulle beställa Fanta till Tess, och kunde inte alls komma på hur sjutton man ska uttala det så att även en amerikan kan förstå… Men efter ett par (hmm, eller kanske fyra-fem) försök och en snabbkurs från Tess i baksätet gick det vägen det också. :mrgreen:

Hanging Rock

av utvandrare

I tisdags åkte vi till Hanging Rock. Det är ett naturreservat med ett berg och en bergsklippa som hänger ut från berget, därav namnet förstås, som ligger en knapp timmas bilfärd från där vi bor. Vi pratade om att åka dit redan förra året när hela familjen var här på besök, men eftersom det var så varmt då avstod vi. Det är visserligen inte någon svår klättring upp till toppen men det tar trots allt 40-45 minuter att gå upp och inget man gärna gör i nästan 40 graders värme (och jag talar av erfarenhet, första gången vi var där var det runt 36-37 grader varmt!).

Denna dagen hade vi tur, det var inte mer än 25 grader och lite molnigt så det var perfekt väder. Efter att jag varit ute med hundarna på långpromenad på morgonen (jag vågade inte ta med dem till Hanging Rock eftersom det trots allt var för varmt för dem att gå så långt) så gav vi oss iväg.

IMG_4436

 

I början av stigen finns denna skylt, så att alla som vågar sig in på stigen ska veta om vilka hemska olyckor man kan råka ut för:

IMGA0891

Med tanke på att stigen till största delen ser ut så här känns det kanske inte som om dödsfaran är överhängande, men ingen kan ju säga att vi inte blivit varnade i alla fall…

IMG_4428

 

Notera att trädet alltså böjt sig i 90 grader när det kommit upp till ”taket” och nu växer rakt ut istället:

IMG_4445

 

Hanging Rock, dit upp ska vi:

IMG_4434

 

 

Utsikten är fantastisk och det är så vackert uppe på toppen. Denna dagen hopade sig regnmolnen dessutom på himlen vilket gjorde det ännu mer dramatiskt och det blev ett väldigt speciellt ljus:

IMG_4471

 

Vi såg även en örn! Tyvärr på avstånd så det blev ingen jättebra bild men i alla fall. Dessutom har jag hört att det betyder tur att se en örn, hoppas det stämmer även om den inte är så nära 🙂

IMG_4482

 

Efter att ha ätit vår medhavda pastasallad började vi gå nedåt igen. På vägen ner kommenterade vi att det blev mörkare och mörkare på himlen och jag och Agneta hoppades på att det skulle bli åska (vi älskar åskväder båda två!) men ändå tog vi oss god tid och stannade och plåtade med jämna mellanrum. Smart, verkligen. 🙄 När vi hade kanske tio minuter kvar till bilen öppnade sig himlen och det var som om någon stod och hällde en hink vatten över oss. Eller många hinkar, rättare sagt. På mindre än en minut var vi fullkomligt dränkta in på bara underkläderna, och det var knappt ens lönt att springa till bilen även om vi gjorde ett gott försök att komma undan ovädret. Vi borde ju räknat ut att det skulle börja vilken minut som helst men inte då. Och inte hade vi så mycket som en näsduk, än mindre en handduk, med oss att torka oss med, eller ombyte för den delen trots att vi visste att det eventuellt skulle bli åskoväder på eftermiddagen. Följden blev att vi fick sitta i våra dyblöta kläder hela vägen hem. Tur att det ändå var varmt ute åtminstone, så vi inte blev sjuka! Regnet till trots var det en lyckad utflykt i alla fall, och kul att få visa upp lite mer av North Carolina än bara shoppingcenter och poolen! 🙂