Vågar man börja hoppas på vår nu tro? Jag vet inte varför men den här vintern har känts evighetslång… Och då har vi ju ändå bott på sydligare breddgrader hela vintern för första gången och verkligen inte haft många dagar med tråkigt väder. För det mesta har det varit soligt och fint och temperaturer runt +5, men ändå känns det som om vintern aldrig kommer att ta slut och sommaren är otroligt avlägsen!
I söndags regnade det från det vi vaknade på morgonen och tills vi gick och la oss på kvällen. När jag var ute på dagens långpromenad med hundarna kom det dessutom hagel mitt uppe i alltihop också för att variera det hela lite. 😐 Nu är det väl ingen större idé att beklaga sig för de av er som sitter i Sverige och läser detta, men i alla fall! 🙂 Undrar om det är för att man bor här där det ”ska” vara varmt och gott hela tiden (även om jag mycket väl vet att det inte är någon evig sommar i North Carolina utan vi faktiskt har fyra årstider även här) som det känns ännu jobbigare när det är lite kallare? I Sverige vet man att det är kallt och j*kligt 10 månader om året så där har man inga större förväntningar… I alla fall är det så om man är värmedyrkare som jag! Eller också är jag bara gnällig…
Igår var det i alla fall riktigt skönt på eftermiddagen, 11-12 grader nånting och strålande solsken. Och blommorna som faktiskt börjat slå ut redan för ett par veckor sen men som fick sig en knäck när det snöade har nu kommit tillbaka igen. Heja våren!
I lördags var det äntligen dags för den stora robottävlingen! Lag från hela North Carolina samlades i Greensboro för att göra upp om delstatstiteln, det bästa laget går sedan vidare för att tävla mot övriga delstater.
North Carolina är, till invånarantal, lika stort som Sverige så detta var ungefär som ett SM kan man säga! 🙂
Max robotklubb ställde upp med två team, Wannabee Strange (som Max tillhör) och Thunderducks.
Det var hela 35 team med och tävlade så tävlingsdagen höll på i nästan 12 timmar!
Tävlingen går ut på att hänga på ringar på en ställning, jag skrev mer om det och hur reglerna är i detta inlägget.
Grundspelet gick väldigt bra för Max team, i en av matcherna lyckades de hänga på ringar på samtliga pinnar på ställningen och fick rekordhöga poäng. Men i matchen direkt efter var det ett team som lyckades ännu bättre och slog nytt rekord med några futtiga poäng…
Efter grundspelet låg Wannabee Strange 4:a och hade därmed kvalificerat sig för final! I finalen får man välja allierade som man vill ha med i sitt lag. Man får då välja bland alla team, så även om man inte direktkvalificerat sig för finalen kan man ändå komma med om man blir vald som allierad. Detta var tur för Thunderducks, som blev valda av ett av teamen.
Semifinalen började bra för Wannabee Strange men efter bara en liten stund blev det statisk elektricitet i roboten vilket slog ut motorn och den dog… 😦 Typiskt! Så de slutade som 4:a vilket ändå var fantastiskt bra med tanke på att det var 35 lag som tävlade. Men ändå synd för grabbarna att det skulle sluta såpass snöpligt. Dessutom har de nu tävlat i 4 år i rad, kommit till semifinal varje gång och varje gång har roboten pajat just i semifinalmatchen!
Det var jättekul att vara med, och förhoppningsvis ska roboten hålla samtliga tävlingar nästa år! Thunderducks, det andra teamet från Max klubb, fick ett judges award för deras ”team unity and spirit and community outreach”. Jättekul!
I USA är det ju så att skolmaten inte är gratis, utan antingen köper man mat i skolcafeterian eller också tar man med sig egen mat hemifrån. Här är ett exempel på en veckomeny i Tess skola. Där är man väldigt stolta över sin skolmat som är mycket hälsosammare än på många andra skolor:
Måndag: kycklingsandwich, ostlasagne eller PBJ-sandwich (=smörgås med jordnötssmör och jelly, väldigt poppis här!)
Tisdag: Nachos med köttfärs, BBQ-kyckling med brödpinnar eller yoghurt med ost och Goldfish Pretzels (små fiskformade kex)
Onsdag: Chicken nuggets med brödpinnar, Pizza Dipper (pizzabitar), Chef Sallad med crackers eller PBJ-sandwich
Torsdag: Varmkorv, kycklingbitar i buffalosås med brödpinnar, kycklingsallad med crackers eller PBJ-sandwich
Fredag: Ost- eller pepperonipizza, Fish Nuggets med hushpuppies (ett slags friterad potatis), chicken fajita-baguette eller PBJ-sandwich
Till detta serveras grönsaker och frukt varje dag, man kan t.ex välja gröna bönor eller en grönsallad men också sockerglaserade morötter eller broccoli med smält ost över. Frukten är oftast färsk frukt men det kan också finnas t.ex inlagda päron/mandariner eller äppelsoppa.
Med lite god vilja kan man alltså äta hyfsat nyttigt, i alla fall vissa dar. En kycklingsallad och lite färsk frukt till efterrätt till exempel är ju helt ok. Men hur många tror att elever i 11-14-årsåldern som står i valet och kvalet mellan en ostburgare (som också väldigt ofta står på menyn) och en kycklingsallad väljer salladen? Och i valet mellan grönsallad eller sockerglaserade morötter är det nog inte särskilt svårt att lista ut vad som går åt snabbast. Enligt Max och Tess är det absolut vanligaste att de som köper mat äter antingen pizza, hamburgare eller chicken nuggets. Varje dag.
Det är ungefär lika många elever som har med sig mat som köper i cafeterian. De som har med sig mat har oftast PBJ-smörgåsar, frysta hamburgare att värma i micron, beef jerky (torkat kött) eller ost i plastpaket som man äter med crackers. Till det är det jättevanligt att man har med sig chips (nästan alla har med sig det varje dag), crackers och pop-tarts. Man kan också köpa glass, kakor och pretzels. Ofta tar de ett par bett på mackan de har med sig och slänger den sen och äter istället chips och kakor. Jag trodde att jag hade fördomar om att det var så här man åt i USA men det visade sig att fördomarna var alldeles sanna…
Till maten kan man köpa mjölk, chokladmjölk eller Gatorade (sportdrycken ni vet) att dricka. Det går inte att köpa vatten. Det finns en vattenkran, men ingen tar vatten där eftersom det inte är så fräscht. Det finns vattenfontäner utplacerade lite här och var i korridorerna och där är vattnet bättre men nästan ingen dricker det till lunchen.
Man äter på plasttallrikar, med plastbestick som ligger i små plastpåsar och dricker ur pappmuggar. Sopberget är inget som man verkar fundera så särskilt mycket över… På väg till matsalen ställer alla upp sig i ett långt led och tågar iväg. Väl i matsalen har man tre bord man kan sitta vid, man kan välja vilken plats som helst bara det är vid ett av de borden. Lärarna sitter vid ett eget bord som står vid det team de tillhör. Såhär är det i middle school, i high school behöver man inte gå på led på väg till matsalen och man sitter var man vill och äter.
Sparar det bästa till sist: varje dag är det ett antal föräldrar som kommer med påsar från Chick-fil-A, McDonalds och andra snabbmatsrestauranger och lämnar till sina barn! 😯 Ok att de inte vill att deras barn ska köpa skräpmaten i skolcafeterian, men istället för att då fixa hälsosammare mat till dem så åker de istället varje dag till en snabbmatsrestaurang (som även om den är billig knappast är billigare än skolmaten) och köper mat och levererar den till barnen…
Man kan få gratis skolmat, har föräldrarna väldigt låg inkomst kan man ansöka om fri skolmat och barnen får då välja något från skolcafeterian. Äter man i cafeterian kan man antingen betala maten kontant eller också sätta in pengar i förväg på ett konto, så för de som får gratis mat ser det ut som om de har ett sånt konto så det behöver inte märkas att de inte betalar själva.
När vi flyttade hit gjorde vi ett avtal med barnen. De får lite mer i månadspeng nu än vad de fick i Sverige, mot att de väljer själva hur de vill göra med skolmaten. Vill de köpa mat i skolan får de betala själva med sin månadspeng, men vi ser till så att det alltid finns mat hemma att ta med sig. Vi gör så att vi lagar såpass mycket mat till middag varje dag så att det finns lunchlådor att ta med sig dan efter. Köper de inte skolmat så får de istället mer pengar över till annat de vill ha, det är bara att välja! 🙂
För Tess del var det inget svårt val, nästan all mat i skolan innehåller mjölk (oftast i form av smält ost i olika former) och eftersom hon är allergisk mot mjölkprotein så är det nästan inget hon kan äta. Dessutom tycker hon inte om det, så det är inte mycket att fundera över. Max köper mat någon enstaka gång, det kan vara om han haft en jobbig vecka med flera svåra prov så att han vill fira lite på fredagen eller att han inte tycker om maten vi har hemma. Det händer kanske 7-8 gånger på en termin att han köper mat, alla andra dar har han med sig. Max har en lunchbox medan Tess valde den klassiska bruna papperspåsen:
Båda barnen väcker visst uppseende i skolan med sina lunchlådor. Tess kompisar brukar hänga över henne och kolla in vad hon har med sig och säger ofta att hennes mamma är en så otroligt duktig kock! Kul med beröm, visst, men åh vad jag tycker synd om dem som kanske ytterst sällan äter hemlagad mat… Det är ju inget märkvärdigt hon har med sig, men det är HEMLAGAT! Mest fascinerande var den gången hon hade med sig potatisklyftor som jag gjort i ugnen, ingen visste vad det var för något. Potatis här är oftast i form av pommes frites eller mos, är det potatisklyftor är de friterade men ugnsbakade hade de aldrig sett förut…
Tyvärr är det ju mycket av en klassfråga också förstås. Om båda föräldrarna jobbar långa dagar, vissa kanske har 2-3 jobb för att klara sig, så varken hinner eller orkar de ställa sig och göra mat från grunden när de kommer hem på kvällen. Och med tanke på hur billig hämtmaten är så är det inte så konstigt att det ofta blir det istället, eller nåt från frysdisken som man snabbt värmer i micron.
Tess berättade en gång för sina klasskompisar att i Sverige är skolmaten gratis, och att man en gång i veckan får fisk i skolmatsalen. De trodde henne nästan inte, och även om de tyckte att det lät helt fantastiskt med gratis skolmat så var de ytterst tacksamma att de slapp äta fisk så ofta… ”Fish, eew!” var den allmänna uppfattningen. 😆 Dessutom berättade hon om det jättefina salladsbordet där man kunde plocka ihop sin egen sallad men de verkade inte särskilt entusiastiska över det heller… När hon sedan drog till med storsläggan och berättade att chips äter vi oftast bara på fredagarna (cosy Friday 🙂 ) och godis endast på lördagar så frågade en av killarna om Sverige är kommunistiskt…
Fast jag måste erkänna att vi har förfallit lite även vi sen vi flyttade hit. Barnen får faktiskt med sig kakor varje dag, något som jag aldrig skulle ha gett dem dagligen i Sverige. Men när det nu är så att alla andra sitter där med chips och kakor och godis och allt vad det är så har jag lite svårt att begära att de ska gnaga på varsin gurkstav istället… Jag tröstar mig med att de äter ordentlig mat i alla fall, och om de får ett par kakor till efterrätt så är det förhoppningsvis inte hela världen!
Man kan ju skaka på huvudet och skratta åt de galna amerikanerna och deras matvanor, men det jag inte fattar är hur de orkar hela dagarna när de äter så dålig mat? De vuxna äter ju samma mat som barnen, och på kvällen är det många som nästan aldrig lagar middag utan tar med hämtmat hem till familjen istället. Lagar de mat så är det mycket halvfabrikat. I Tess skola hade de en undersökning om matvanor för ett par veckor sedan. En fråga var hur ofta de åt hämtmat, de flesta svarade 3 dagar i veckan, många svarade 5 dagar i veckan. 😯 En annan fråga var om de oftast åt mat som var mycket salt på, och där svarade majoriteten ja.
Under valkampanjen i höstas var Michelle Obama ute i skolorna och pratade om vikten av att äta bra mat. Hon körde igång en kampanj för att få skolorna att dra ner på antalet kalorier per lunch, vilket gav ett ramaskri över landet. På en skola gick elever och lärare ihop och spelade in en video, We are hungry, som handlar om hur de numera är på gränsen till kollaps på grund av att de får för lite att äta:
Problemet var att istället för att se igenom vad skolmaten innehåller (dvs. fett och socker i mängder), så drog man istället ner på storleken på portionerna för att få godkänt antal kalorier per portion. Och eftersom maten är så kalorispäckad blev ju resultatet väldigt små portioner som ingen blev mätt på. Väldigt synd, för det kunde ju ha lett till bättre mat i skolorna och andra matvanor för skolbarnen som de kanske kunde tagit med sig upp i vuxen ålder.
Idag när vi vaknade var det ett meddelande från skolan på telefonsvararen. På grund av haglet och snön som kommit i natt öppnar alla skolor 3 timmar senare idag så att det hinner smälta undan. Sovmorgon!
Och när vi tittade ut förstod vi precis varför. Det klart att bussarna inte kunde köra i detta fruktansvärda väglag, det förstår ju vem som helst:
Nu är frågan om jag som ansvarsfull mor verkligen vågar släppa iväg barnen klockan 11 ens? Och hur ska jag kunna pulsa iväg ut med hundarna i all denna snö, jag kanske borde gräva fram skidorna ur förrådet?
Förra veckan var vi på infomöte på Northern High School som Tess ska börja på till hösten, det börjar dra ihop sig för val av kurser. High school! Våran lilltös börjar bli stor!
High school är som ett mellanting mellan högstadiet och gymnasiet kan man säga. Det är från 9th till 12th grade, när eleverna är runt 14-15 år gamla tills de är 18-19 år ungefär. Det är inte riktigt som i svenskt gymnasium där det ju numera finns ett närmast oändligt antal inriktningar att välja, utan går man i public school så ser de flesta ut ungefär likadant även om det finns lite variationer.
Ungefär såhär fungerar det där vi bor: man läser kärnämnena matematik, engelska, science och social studies precis som på middle school. Beroende på hur duktig man är finns det olika nivåer att läsa på.
Matte: har man läst matte enligt den vanliga nivån på middle school rekommenderas man att börja läsa Algebra 1 i high school. Är man däremot extra duktig på matte kanske man redan läst Algebra 1 i 8th grade på middle school så då rekommenderas istället Geometry eller, om man är väldigt duktig, Honors Geometry. Är man ännu duktigare än så har man kanske läst Algebra 1 redan i 7th grade oc sedan Geomatry i 8th grade, och då rekommenderas man att ta Honors Algebra 2 som första high school-kurs.
Engelska: här kan man läsa Honors eller Standard. Honors går i högre tempo och mer på djupet än de som läser Standard.
Science och social studies: finns ”normalnivån”, AP (Advanced Program) eller Honors.
Respektive lärare ger en rekommendation för varje elev vad den borde välja efter hur de ligger till kunskapsmässigt. Det var meningen att eleverna skulle ha fått rekommendationerna innan infomötet så att vi skulle ha en möjlighet att prata med de lärare som var aktuella för just vårt barn, men ingen på Tess skola hade fått sina rekommendationer. Irriterande, allt det här känns väldigt rörigt som det är, det hade underlättat att få så mycket hjälp som möjligt. Det enda Tess fått reda på hittills är att hennes engelskalärare rekommenderat att hon ska gå Honors-kursen men vi vet inget om övriga ämnen. Ska man in på något av de ”finare” collegen efter high school så gäller det att man läst AP och Honors-kurser annars kan det bli svårt, men samtidigt ska man ju inte ta sig vatten över huvudet och läsa svårare kurser än man klarar av såklart.
Förutom kärnämnena kan man välja ytterligare två (möjligtvis tre) extra kurser. Obligatoriskt är P.E, dvs. gymnastik, men utöver det kan man välja språk (spanska, franska eller latin), Art, Dance, Theatre eller något som kallas Career and Technical Education där man kan specialisera sig lite mer på det man är intresserad av att jobba med i framtiden. Det finns Health som handlar om vård både på humansidan (läkare, sjuksköterska, sjukgymnast m.m) och djurvård (veterinär, djurskötare m.m), Business Law, Entrepreneurship, man kan välja att lära sig mer om Mocrosofts program Word, Powerpoint och Publisher och en massa mer. Tess är eventuellt intresserad av en kurs som heter Drafting, som är inriktad på design och till för de som vill jobba som arkitekt, inredningsarkitekt, industridesigner, grafisk designer och liknande.
Max började ju i high school i höstas så för ett år sen satt vi med valen för hans del, men ändå känns allt jätterörigt nu när det är dags för Tess att välja. Men för ett år sen hade vi ju knappt packat upp våra möbler än och visste absolut ingenting om nåt, så när det gällde Max gick vi helt och hållet på vad hans mentor och respektive lärare rekommenderade. Tess kommer naturligtvis också att göra det, men när det gäller extrakurserna så tål det att funderas på. Nästa vecka ska det komma rådgivare från high school och prata enskilt med varje elev och gå igenom vad som är lämpligt och förhoppningsvis klarnar det lite mer efter det!
Foten svullen och otroligt stel idag, och jag kan absolut inte vinkla den i sidled eller vifta med tårna för då gör det jätteont. Vilket naturligtvis innebär att jag hela tiden försöker vinkla den och vifta med tårna och känner att jag bara måste göra det. Hur ofta känner man ett behov av att vifta med tårna annars, förutom när det inte går? 🙄
Gick till och med ut med hundarna i skogen i förmiddags. Det tog närmare 15 minuter att försiktigt lirka på ett par skor (testade med stövlar först eftersom jag tänkte att det skulle bli stadigare men det var bara att glömma att försöka få ner foten i dem) och ta mig ut, men sen kändes det riktigt hyfsat faktiskt. Träffade en granne som var ute med sin hund också så vi stod och pratade i 20 minuter medan hundarna lekte, så där fick de lite gratismotion! Sen gick jag en väldigt långsam promenad som var tämligen kort i meter räknat men det tog över en timme i mitt tempo. Hundarna rusade ju fram och tillbaka hela tiden så de fick motion i alla fall. Kändes helt ok när jag kom tillbaka, jag ska ta det lugnt resten av dagen känner jag men det gör inte mer ont nu i alla fall.
När jag kommit tillbaka och satt och åt lunch knackade det försiktigt på dörren. Det var en av grannarna (som jag inte känner särskilt väl) som undrade om jag var ok? Det visade sig att Morris hade smitit iväg och ställt sig och skällt utanför hennes dörr, och hon blev orolig att det hänt mig något och att han ville hämta hjälp… Otroligt omtänksamt av henne att dra på regnkläder på både sig och hennes lilla 1-åring och komma över och kolla läget! Pinsamt, och väldigt märkligt, att Morris gjort så naturligtvis, men vad skönt att veta att man har grannar som bryr sig så mycket!
Idag hade jag varit iväg till biblioteket och jobbat i några timmar. När jag kommer hem är hundarna alldeles överlyckliga och tämligen speedade, så jag tänkte att det är lika bra att jag går ut och leker med dem i trädgården lite med en gång. Fotboll är väldigt uppskattat av båda två, så vi sprang omkring och dribblade lite.
Plötsligt springer Morris in precis framför mig så att jag snubblar över honom, och precis samtidigt kommer Java i full rulle och tacklar mig bakifrån. Jag trampar snett med full kraft, känner hur foten viker sig fullständigt så att jag står på den vikta ankeln och känner i hela kroppen hur det knakar i fotleden innan jag stöp i backen. Hundarna blev om möjligt ännu mer till sig över den här nya roliga leken och hoppade upp på mig där jag låg och kved och inte visste om foten var bruten eller bara stukad. Herrejösses, vad ont det gjorde! Som tur var satt Björn hemma och jobbade, och hörde när jag ropade på honom. Han halvt lyfte och halvt släpade in mig till soffan.
Foten gjorde vansinnigt ont, svullnade och blev lite blå men inte jättemycket och en snabb googling sa att den förmodligen var rejält stukad. Men eftersom den inte blev jätteblå så borde inte ledbandet ha gått av i alla fall. Jag vägrade i vilket fall som helst att åka till akuten, det får vara nog med sjukhusbesök nu, så Björn åkte till närmsta CVS och bunkrade upp med bandage.
Så nu sitter jag med foten hårt lindad och funderar på hur det ska bli den närmsta veckan. Jag måste ju ta mig ut med hundarna på nåt sätt, Björn kan knappast stanna hemma för VAF (Vård Av Fru 🙂 ) så på något sätt måste jag lyckas få på nånting skoliknande på foten imorgon och sen ta mig ut i skogen. Väl där kanske jag kan sätta mig på nån stubbe i värsta fall och låta hundarna nosa runt ett tag. Värre blir det på lördag, då åker Björn till Sverige och jag måste sköta hela ruljangsen här hemma, med visst bistånd av barnen förstås men ändå. Bra tajming, verkligen 🙄
Just nu känns det ändå någorlunda ok, bara jag inte rör foten i sidled eller vickar på tårna för då ser jag stjärnor. Dock är den svullen och otroligt stel. Och naturligtvis är det högerfoten. Suck. Kan man köra automatväxlad bil med vänster fot månne?
Det här med uttal och språk är inte lätt alla gånger!
För ett tag sen hade jag (motvilligt, men det är en annan historia) gått med på att låta barnen köpa mat på Chick-fil-A. Det är en hamburgerrestaurang som enbart har kycklingburgare (namnet uttalas på samma sätt som man säger kycklingfilé på engelska). Vi var på väg hem och åkte till drive-in’en för att handla maten eftersom vi inte hade lust att gå in och sätta oss. Jag beställde två kycklingburgare och sa att jag ville ha dem som meal. Totalt oförstående min från kassörskan. ”Meal” upprepade jag två gånger till, med samma resultat. Då gav jag upp och Tess, som satt i framsätet, fick luta sig fram och med sin perfekta amerikanska säga samma sak och då var det inga problem, tjejen sken upp i ett glatt leende och tog hand om beställningen.
Efter att ha fått en lektion i uttal av Tess insåg jag att jag uttalat ”meal” som det svenska ”mil”. Korrekt amerikanskt uttal är att uttala ”l” långt bak i munnen, med tungroten, istället för med tungspetsen som vi gör i Sverige. Och visst, det blir ju ett betydligt snyggare uttal då, jag har inte ens tänkt på att jag uttalat det fel förut, men samtidigt undrar jag: hur svårt kan det vara?! Med tanke på de ord som ingår i snabbmatsdomänen (ja, jag kan vara lite yrkesskadad som tänker så men ändå) kan man undra hur svårt det kan vara att räkna ut att ”mil” betyder ”meal”? 😉
Några dar senare var jag på mitt favorit-Starbucks och köpte en cappuccino. Ett par veckor innan hade jag och barnen varit inne och handlat där, och han som gjorde i ordning kaffet blev jätteglad när han insåg att vi pratade svenska. Det visade sig att han pluggade svenska och ryska (!) och såg sin chans att öva sig lite. Nu när jag var där själv var det återigen han som fixade kaffet, men skam till sägandes tänkte jag inte på att det var han. Så när han kommer fram med min mugg och ser jätteglad ut och säger nånting så blev jag helt ställd. Det var bara konstiga ljud som kom ur munnen, jag kunde inte för mitt liv höra att det ens var ord. Han upprepade det 2-3 gånger till och jag gjorde mitt bästa för att försöka få det till nånting som åtminstone liknade nåt jag hört förut, och till slut gick det upp ett ljus: ”hur é dé” var det ju han sa! Jag var så inställd på att det a) skulle vara nånting på engelska och b) skulle ha med kaffet att göra att jag blev totalt förvirrad. Uppenbarligen gör jag så att jag letar i aktuell domän först efter matchande ord när jag tolkar det jag hör, till skillnad från snabbmatstjejen… 🙂
Pinsamt var det i alla fall, även om hans uttal väl hade en del övrigt att önska så var det absolut inte så dåligt att jag inte skulle ha hört vad han sa om jag bara varit lite beredd på att det kunde vara svenska… Nästa gång ska jag vara bättre förberedd så att jag inte knäcker hans självförtroende helt! 🙂
Idag är det Groundhog Day och därmed äntligen dags för Phil, känd som Siarnas Siare och Den Klokaste av De Kloka, att göra sitt årliga framträdande! Ni kommer väl ihåg att murmeldjuret (murmeldjur heter groundhog på engelska, därav namnet Groundhog Day) Phil, som bor i staden med det helt omöjliga namnet Punxsutawney, lockas ut ur sin håla den 2:a februari varje år inför en publik av tusentals spänt väntande människor för att förutspå hur länge till vintern kommer att vara. I år var det snudd på publikrekord, runt 20,000 människor, eftersom 2:a februari lämpligt nog inföll på en lördag och folk var lediga. Spänningen är närmast olidlig, kommer han att se sin egen skugga eller ej?
Ceremonin övervakas av en samling herrar, kallade Inner Circle (den Inre Cirkeln) iklädda smoking och hög hatt. Ledaren för Inner Circle, Bill Deeley, är den som tolkar Phil’s reaktion. Ser Phil sin egen skugga kommer vintern att vara i sex veckor till, ser han den inte är våren att vänta inom kort.
I år såg han inte sin skugga, så nu vet vi med säkerhet: snart kommer våren! 😉
Vi kan väl tala tyst om att han förra året förutspådde att vintern skulle fortsätta ett tag till, och det sedan visade sig att perioden januari-juni var den varmaste sen 1895. Inte ens ett litet murmeldjur kan ju ha rätt varenda gång, i år har han säkert bättre koll på läget hoppas jag. Jag vill ha VÅÅÅR! 🙂
Igår var det äntligen dags för Matchen. Och då snackar vi inte amerikansk fotboll och Super Bowl, naturligtvis menar jag vår Bunco-kväll! Vi var 14 stycken svenskor som träffades hemma hos J och festade på vin (fast jag som körde fick nöja mig med bubbelvatten), kex, ost och annat småplock. Bland annat supergoda skivor av mozzarellaost rullad med parmaskinka, jag skulle lätt ha kunnat äta upp hela fatet med dem men var tyvärr tvungen att lägga band på mig och lämna ett par stycken åt de övriga. 😐 Måste ta reda på var hon köpt dem! 🙂
Vi hade en jättemysig kväll med en massa prat, förstås, och för min del var det även premiär vad gäller att spela Bunco. Det är ett tärningsspel som går ut på att samla så många som möjligt av samma valör. Man spelar minst 6 omgångar, första gången ska man ha så många 1:or som möjligt, andra omgången 2:or osv. Man har tre tärningar och får man rätt valör på alla tre får man Bunco. Man satsar 5 dollar var , den som får flest Bunco vinner 20 dollar, den som har flest förluster får tillbaka sin insats på 5 dollar och den som har flest vinster får resten av potten. Jag var länge aspirant på jumboplatsen men lyckades vinna ett antal gånger och hamnade nånstans i mitten och blev därmed utan vinst. Men kul var det!
Annars handlar det mesta om Super Bowl här i USA just nu, på söndag är det dags för Baltimore Ravens att drabba samman med San Fransisco 49ers i New Orleans. En lite rolig detalj är att coacherna för respektive lag är bröder, kan inte vara lätt för deras föräldrar att veta vilket lag de ska heja på! 🙂
Jag inser nu på allvar hur otroligt rörigt allt var för oss för precis ett år sen (då hade vi ju bara varit här nån vecka och varken fått möbler, kabel-TV, Internet eller nånting), för jag har inget som helst minne av att det var något Super Bowl då. Jag antar att det var en match, men den har i så fall gått oss spårlöst förbi! 🙂 Nu förstår jag inte hur vi kunde missa det, för det är allt man pratar om just nu. Varje tv- och radioprogram och varje tidning har nånting att säga om saken.
Det varnas för att det kan bli brist på kycklingvingar (när man tittar på Super Bowl måsteman äta kycklingvingar, det är bara att acceptera) och man tipsar om hur bästa upplägget är. Sitta hemma hos någon eller gå på pub/restaurang? Om man inte är en av de lyckliga som fått tag i biljetter och kan se det live förstås.
En av de största snackisarna är hur reklamfilmerna kommer att vara. Det kostar astronomiska summor att köpa reklamtid under Super Bowl, vi snackar 8 miljoner dollar för en 60-sekunder reklamfilm 😯 , och de som är villiga att hosta upp den summan spelar alltid in en speciell reklamfilm just för Super Bowl. De brukar vara lite speciella jämfört med ”vanliga” reklamfilmer, antingen att de har någon extra komisk knorr eller är kontroversiella på ena eller andra sättet. Ska bli kul att se!
En tatuerare som hejar på 49ers erbjuder en 49ers-logga för 49 dollar istället för 200 dollar som en liknande tatuering kostar i vanliga fall. Bilar målas i respektive lags färger och busslast efter busslast transporterar speedade fans till New Orleans. Och det slås vad. Om allt. Förutom all vanlig statistik som matchresultat och annat kan man satsa på något lite roligare. Ett litet urval:
Vilken av coacherna kommer att synas först i bild?
Hur många gånger kommer man att nämna namnet ”Harbaugh” under matchen (Harbaugh är tränarnas, tillika brödernas, efternamn)
Hur många gånger kommer man att käcka till sig och kalla matchen för “Harbaugh Bowl,” “Har Bowl” eller “Super Baugh” under matchens gång?
Hur länge kommer bröderna att skaka hand efter matchen?
Alicia Keys ska sjunga nationalsången, kommer hon att lägga till åtminstone ett ord till texten som egentligen inte ska vara med?
Vi kommer, om Björn orkar (och har lyckats komma hem 🙄 ) efter sin Japanresa, se matchen hemma hos goda vänner. Frågan är vilket lag man ska heja på bara? Det lutar nog åt 49ers för min del. Jag gillar inte korpar, de är lite läskiga…
utvandrarna. 