Förra veckan var det homecoming week på Tess high school. Homecoming week innebär, kort sagt, att man ska höja skolandan och vi-känslan på skolan och den brukar avslutas med en match med skollaget i amerikansk fotboll, ”vanlig” fotboll, basket eller vad det nu är som är stort på just den skolan. Samt, viktigast av allt, homecoming-dansen! Elever som gått ut skolan, alumni, kan komma tillbaka denna veckan och minnas sina ljuva skolår, därav namnet.

För Tess del började det redan fredagen innan homecoming-veckan. Hon är med i skolans ”student council”, som är den grupp som bland annat anordnar fester och events av olika slag. De har också som uppgift att dekorera skolan inför större händelser, och det var det som skulle göras den fredagen. Det kallas för en lock-in, och innebär att man kommer till skolan på kvällen och sen är kvar där hela natten och jobbar. Så Tess och de övriga kom till skolan klockan 8 på fredag kväll (efter en lång skoldag), och höll sen på oavbrutet och jobbade fram till 5 på morgonen! Jag hade aldrig fixat det, tur att hon är ung och stark! 🙂 Som tur är har hon världens bästa kompis som har en mamma som är väldigt snäll; mamman erbjöd sig att hämta båda två och skjutsa hem Tess, så vi slapp gå upp i ottan och hämta henne. Bara att tacka och ta emot! Det var en rätt trött tjej som, trots allt, gick upp klockan 8 på lördag morgon… Vi tyckte att hon kunde ha tagit lite längre sovmorgon men hon ville komma in i rätt dygnsrytm igen innan skolan börjar på måndag. Ibland blir jag nästan rädd över hur ordentlig hon är, tösen! Kul verkade de ha haft i alla fall, men det hade varit rätt jobbigt att hinna få upp alla dekorationer och få allt färdigt så hon var rätt mör.

Hela homecoming-veckan har man olika temadagar. Måndag var America Day, då skulle man ha rött, blått och vitt på sig. Tisdag var Twin Day, då man klär sig likadant om sina kompisar. Onsdag var Character Day, typ maskerad, och i år var temat superhjältar. Tess var Batman! Eller ja, hon hade en t-shirt med Batman-symbolen på, men bättre det än inget alls! 😉 Dock kunde man klä ut sig till vad man ville, någon var en banan och en annan en korv med bröd så det var verkligen valfritt. 🙂 Torsdag kallades Class T-shirt or NGHS spirit wear och då har man sin klasströja eller någon annan skoltröja av något slag, och på fredagen skulle man klä sig i nånting som representerar den klubb man är med i. Då skulle det även spelas in en liten film om skolan och homecoming, och Tess som är med i tre olika klubbar hade ett fasligt sjå att hinna vara på plats när alla tre filmades! Hon hade även med sig ett ombyte för att kunna representera åtminstone två av klubbarna, och det visade sig att hon bara hann vara med på två av filmningarna också så det räckte ju.

På fredagen var det således football, amerikansk fotboll, på kvällen. Det var halvdag på skolan den dagen, men Tess och de andra som dekorerat skolan stannade kvar och städade på eftermiddagen. Sen hem för lite mat och vila och efter det tillbaka för att se matchen. Hektisk vecka! Hennes skola vann matchen, förresten. 🙂

På lördag sen var det dags för Dansen. Helgen innan var hon och jag på Dillard’s och letade klänning. Vi och en hel massa andra tjejer och deras mammor, och det visade sig att Dillard’s hade en hel avdelning enbart med homecoming-klänningar. Då först förstod jag vilken stor grej detta är! Tess och hennes kompisar hade pratat om att gå tillsammans och köpa klänningar, men det visade sig att detta tydligen är en klassisk ”mamma/dotter-grej” här i USA och de andra mammorna ville gå med sina döttrar, så det blev ingen gemensam shoppingrunda. Däremot var en av hennes kompisar på Dillard’s samtidigt som vi så då kunde de hjälpa varandra i alla fall. Och det behövdes, jösses vad mycket det fanns att välja på! Här är man ju inte rädd för att ta i lite extra när det är skoldans, så det var rena balklänningarna. Så kul att gå runt och bara titta, men inte helt lätt att välja. Vi hade tre favoriter, men till slut valde Tess en av de som jag också tyckte allra bäst om. Så här fin blev hon:

Innan dansen träffades hon och sex andra tjejer hemma hos en av dem och åt pizza och laddade inför kvällen. Hur mysigt som helst, jag längtade tillbaks till mina egna skolår! Och dessutom kändes det så skönt för mammahjärtat att se hur kul hon har ihop med alla kompisarna, vi har trots allt bara bott här i 1,5 år och oron för att ens barn inte ska få kompisar finns ju alltid där. Så det var skönt även för mig att se att hon är en i gänget nu!

Jag skjutsade dit Tess och hennes bästis, M, och naturligtvis blev det en massa stress i sista minuten så vi kom dit 10 minuter för sent. Jag tänkte väl inte så mycket på det, vi är ju trots allt i Södern där alla alltid kommer sent, eller ”fashionable late” som M uttryckte det! 😉 Men när vi kom fram insåg jag än en gång hur stort detta är här. Alla stod ute i trädgården och väntade på oss, inklusive alla de andras föräldrar, för nu skulle det naturligtvis tas gruppfoto! Jag skulle jättegärna vilja visa korten på alla tjejerna här, men jag glömde fråga när jag var där om det var ok att göra det så jag vågar inte ifall någon inte skulle vilja det.

Precis som i high school-filmer man sett så valdes en Homecoming Queen på dansen. Jag trodde att det även skulle väljas en King, men icke. Dessutom trodde jag att man röstade under tiden som dansen pågår och att det är rena skönhetstävlingen så att den sötaste tjejen med den vackraste klänningen vinner. Men riktigt så är det inte, utan de som vill ställa upp och ”tävla” om titeln anmäler sig nån vecka innan och så kan man rösta på sin kandidat under hela homecoming-veckan. Jag passade på att fråga Tess och M hur det går till egentligen, röstar man på den man tycker är sötast eller den trevligaste tjejen eller den man är kompis med eller hur resonerar man? Båda var överens om att man inte bryr sig om utseendet alls, utan det är den som är trevligast och snällast som man röstar på. Jag vet inte om alla resonerar så, men hoppas kan man ju… Varken Tess eller M hade någon lust att vara med, men de hade röstat på en freshman (= niondeklassare) men det blev en senior (= tolfteklassare) som vann vilket det tydligen brukar vara.

Själva dansen gick av stapeln på Grasshoppers (=Greensboros stolthet, hemmalaget i baseball) arena, dvs. baseballarenan! Något otippat! Inte nere på själva gräsplanen dock, utan uppe på läktaren där det finns ett lite större utrymme utan bänkar så att man kan mingla runt och även ha ett dansgolv. Så alltihop var utomhus, och det var ju tur att vi hade rena brittsommaren här den veckan med temperaturer på runt 30 grader på dagen och inte så mycket svalare på kvällen. Jag antar att de hade en plan B ifall det skulle börjat regna, men som kvällen blev var det ju jättemysigt att kunna vara ute. Tess var hemma runt 1 på natten, jag och Björn fick kämpa för att hålla oss vakna så länge innan vi äntligen fick gå och lägga oss… 🙂

I veckan har barnen haft katastrofövningar i skolan. Från Sverige är vi ju vana vid att både skolor och arbetsplatser har brandövningar med jämna mellanrum, och de har de ju här också. Men dessutom tillkommer några övningar som vi inte är fullt så vana vid.

Fire drill, brandövning, är precis som i Sverige. När signalen tjuter går man ut och ställer sig på den plats man blivit anvisad, inga konstigheter med det.

Tornado drill, tornadoövning, är lite annorlunda förstås eftersom man ju inte kan gå ut om det kommer en tornado. Första gången de hade övningen i middle school för Tess så hade fröken, som visste att Tess var nyinflyttad från Sverige, sagt till henne att ”ja du har väl gjort sånt här förr så du vet väl hur man gör”. Så Tess fick förklara att vi inte har så mycket tornados i Sverige så nej, hon hade aldrig övat på sånt innan… 🙂 Det man ska göra är i alla fall att gå ut i korridoren till sitt skåp och krypa ihop på alla fyra på golvet. Skåpen står nämligen i den korridoren som går mitt inne i skolan och därför inte har vare sig ytterväggar eller fönster, så därför är det det säkraste stället om det kommer en tornado.

Vi har även fått lära oss hur man gör om man är hemma i sitt hus när det kommer en tornado. De allra flesta hus här har ett så kallat ”tornadorum”, det är ett rum som är precis mitt i huset utan ytterväggar, precis som skolkorridorerna. Ofta en garderob eller en toalett, i vårt hus är det gästtoan. Där ska man stänga in sig hela familjen och helst även ha hjälm på huvudet. Just nu känns det som en rätt komisk tanke att sitta inträngda 4 hjälmförsedda personer + två hundar + två katter på den tämligen trånga toaletten… Men skulle det bli allvar nån gång och en tornado sliter i husväggarna så kan jag tänka mig att man lätt håller sig för skratt.

Dessutom ska man alltid se till att ha ett lager nödmat hemma om det skulle bli riktigt illa: konserver och torrvaror som håller sig några dar och är lätta att laga till ifall det skulle ta ta ett tag innan man kan bli evakuerad. Det är läskigt att tänka sig att man faktiskt numera bor i ett land där detta skulle kunna bli en realitet, efter stormen Sandy förra året som ju faktiskt strök förbi North Carolina också så har man fått en helt annan respekt för vädrets makter. Jag har en väderapp på min mobiltelefon som varnar för mer extrema väder (även om de är lite väl glada i att varna ibland kan man tycka, varningar om svåra åskväder går ut ganska frekvent och sen blir det inte så mycket av det i alla fall), och om det verkar bli riktigt illa så avbryts radiosändningarna och även på tv’n kommer det upp varningar.

Den tredje sortens katastrofövning man kör i skolorna är den läskigaste, och det är den de hade nu i veckan. Varken jag eller barnen kommer ihåg nu vad den kallas, men den går ut på att veta hur man ska göra om det kommer en inkräktare av något slag till skolan. Det sägs inte rent ut förstås, men det går ju bland annat ut på att veta hur man ska agera om det skulle inträffa en skolskjutning. Eleverna får lära sig att man ska krypa ihop och gömma sig så gott det går, antingen under fönstren så att man inte syns om någon skulle kika in, eller längs väggarna eller under ens bänk. Lärarkatedern är också bra eftersom den är täckt på tre sidor… Dessutom ska man dra ner persiennerna så fort som möjligt.

Nu har ju North Carolina varit förskonat från skolskjutningar, men det är ändå en realitet i det här landet på ett helt annat sätt än någon annanstans så det ingår numera att alla skolor har en katastrofplan även för detta. Och det behöver ju inte vara så illa som en skolskjutning á la Columbine eller Sandy Hook heller. Tess lärare berättade under denna övningen att hon varit med om det på riktigt en gång, fast på en annan skola hon jobbade på. Den gången var det två bankrånare som, på flykt undan polisen, hade sprungit genom skolområdet. De var ju naturligtvis inte ute efter att skada någon på skolan, men eftersom de var beväpnade och jagade av polis så fanns det en risk att något skulle hända så man tog inga risker utan larmet gick. Allt gick bra den gången, men med tanke på allt som hänt här genom åren kan jag bara föreställa mig hur det kändes att vara där när larmet gick och innan man förstod vad det var frågan om…

På Max skola gick ett larm i våras, inte ett ”riktigt” men snarlikt. Den gången var det så att polisen gjorde ett tillslag i ett av husen som ligger nära skolan, och det blev lite mer dramatiskt än vad man räknat med från början. Det gjorde att man spärrade av vägen runt området och man stängde även alla ingångar till skolan så ingen fick gå ut eller in. Eleverna märkte inte så mycket av det, det gick inget larm om att de skulle gömma sig, men vi föräldrar fick fortlöpande e-mail om vad som hände ända tills det var över.

Detta är ändå inget man går omkring och tänker på dagligen, varken tornados eller inkräktare på skolan. Man är medveten om att risken finns att något ska hända och det är bra att de gör övningar med jämna mellanrum så att barnen vet hur de ska bete sig, men för övrigt tror jag inte att man tänker mer på det än vad vi tänker på brandrisken hemma i Sverige. Det går inte att gå runt och oroa sig för allt som kan hända hela tiden, men däremot att förbereda sig så man vet hur man ska agera om det skulle behövas.