Pappa

Tidigt på morgonen den 4 januari somnade min pappa in. Han har varit sjuk länge, hösten 2008 (om jag minns rätt nu) reagerade vi på att han såg så trött ut och var alldeles grå i ansiktet.När han slutligen gick till läkaren och kollade upp det visade det sig att han hade svår hjärtsvikt. Han hade då en hjärtkapacitet på bara 20%.

Sen dess har han kämpat så hårt som ingen borde vara förmögen att kämpa. Trots att han var så sjuk, läkaren jag pratade med när han blev inlagd på sjukhuset den första gången gissade att han hade ungefär 3 månader kvar att leva då, lyckades han kämpa på i 5 år. Lika envis som han alltid varit!

Livet har inte varit roligt dessa sista år. Min pappa har alltid varit oerhört aktiv. Sitta hemma i soffan och titta på tv’n har aldrig varit hans grej, han har hållit till i trädgården, i garaget och ute med motorcykeln. Vi brukade skoja om att man skulle kunna skruva ner en bil till minsta muttern och ge honom en timme så skulle han sätta ihop den igen.

I trädgården hade vi ständiga projekt varje sommar, planerade grönsakslandet, byggde små växthus till tomater och gurkor, och pysslade med allt som skulle skötas om. För att inte tala om alla mil vi åkt på längdskidor på vintrarna!

Att se denna aktiva människa mer eller mindre fjättrad i soffan hemma i lägenheten, ibland så dålig att han inte kunde gå tvärsöver golvet utan att vara tvungen att sätta sig och vila halvvägs, har varit hemskt. Att ringa och prata med honom, och tvingas säga hejdå efter bara ett par minuter eftersom han då var så andfådd att det inte gick att fortsätta prata. Att se honom tvingas sälja sin älskade motorcykel…

Jag har inte fattat än att han är borta. Att jag aldrig mer får träffa honom, aldrig mer höra glädjen i hans röst när han hör att det är jag som ringer. Jag förtränger det totalt just nu, klarar inte att ta det till mig. Att skriva detta har varit en kamp och jag har gruvat mig för det men ville verkligen, för hans skull, tala om hur oändligt mycket jag älskar honom och saknar honom. Jag är så glad för hans skull att han har fått ro nu, slipper ständig smärta och förlamande trötthet och kan vara sig själv igen.  Men själv vill jag bara ha honom tillbaka igen!

Hej då pappa, jag älskar dig!

Vår New York-resa

Jag har ju blivit ombedd att bildbomba från min och Tess New York-resa, so here it comes!

Vi körde alltså bil hela vägen upp. 8,5 timme ska det ta enligt gps’en, men man behöver ju stanna och äta åtminstone en gång och dessutom fylla på koffeinförrådet ett par gånger så det är lika bra att räkna med 10 timmar åtminstone. Även om det är en bit att köra känns det ändå fantastiskt att kunna ta bilen till New York, av alla ställen! 🙂

Vi bodde på ett hotell som ligger på Long Island, alldeles i början av Queens. Betydligt bättre priser än om man bor på Manhattan, och med tunnelbanan på bara en knapp minuts gångavstånd och sedan 8 minuters färd in till 42:a gatan alldeles vid Times Square är det ett perfekt läge. Hotellet är inget märkvärdigt alls men rent och fräscht, och man åker ju inte till New York för att sitta inne på hotellrummet ändå så detta hotellet känns väldigt prisvärt.

Direkt på fredag morgon tog vi således tunnelbanan in till 42:a gatan och gick först till en affär som heter Urban Outfitters. Plötsligt kände jag mig rätt gammal, jag hade aldrig hört talas om den förut men Tess blev helt till sig när hon fick syn på den och visste precis vad det var. 🙂 Där hittade Tess en jättefin kjol och en tröja till. Sedan gick vi upp till Times Square, och passerade H&M på vägen. Känns fortfarande lite speciellt att se en svensk affärskedja här i USA. 🙂

På Times Square träffade vi på Tess favoritfigur, Kakmonstret!

IMG_3392

Samt frihetsgudinnan, ivrigt pratandes i telefon…
IMG_3390

Just vid Times Square finns det hur många utklädda figurer som helst. Jag har alltid tyckt att det är lite kul, men denna gången blev det mest jobbigt till slut. Vet inte om det är för att det snart är jul så att alla vill ha in extra mycket pengar, men det enda det gick ut på var att tigga pengar av alla som gick förbi, och särskilt om man tog kort på dem förstås. När jag tog kort på Tess och Kakmonstret dök de andra två upp som gubben i lådan och ville absolut vara med på kortet, och sen kom alla tre och tryckte upp sina påsar i ansiktet på mig och ville ha ”tips” som betalning för kortet. Jag hade ingen lust att betala hur mycket som helst för att ta ett kort med min egen kamera, så jag gav dem en näve mynt var och det såg de inte direkt tacksamma ut för… Dan efter träffade vi på en silverfärgad figur (lite som Plåtmannen i Trollkarlen från Oz), och kom precis när en mamma lagt en dollar i hans påse för att fotografera honom ihop med sitt barn. Jag drog fram mobilen och ville ta kort på dem jag också, men då vände han sig blixtsnabbt om så att jag inte skulle hinna göra det eftersom jag inte betalat…

IMG_3487

Klart jag förstår att de gör detta för att tjäna pengar, men när det blir så utstuderat och så påträngande blir det lite tråkigt tycker jag!

När vi var i New York förra sommaren hade jag och Tess planerat att vi skulle sitta i den berömda röda trappan vid Times Square och titta på folkvimlet, men precis när vi satte oss den gången så öppnade sig himlen och det fullkomligt öste ner och åskade och blixtrade, så det var bara att springa sig till räddning. Men nu äntligen fick vi sitta där, vi hade en otrolig tur med vädret hela helgen. Temperaturen höll sig mellan 15 och 20 grader och solen sken. Underbart! Vi kunde till och med ta med oss kaffet och sitta i trappan och fika:

IMG_3398

IMG_3395

Sen åkte vi till 5th Avenue, uppe vid Central Park, och gick avenyn ner. Bland annat förbi Apple store:

IMG_3402

Andra dagen gick vi in en sväng på Tiffany’s och dreglade över alla vackra smycken. Jag hittade ett halsband för 12597 dollar som jag inte tackat nej till, men Tess var mer modest och fastnade för ett som ”bara” kostade 2000 dollar. 🙂
IMG_3405

Häftig dekoration som slingrade sig runt hörnet på huset:

IMG_3406

Trump Tower:

IMG_3408

Vi trodde att det skulle vara fullt med juldekorationer över hela gatorna, girlander och ljus högt och lågt, men där blev vi besvikna. Göteborg har betydligt mer i den stilen än New York! Detta var en av få prydnader vi såg hänga över gatan:

IMG_3409

Vi hade fått tips av en vän här i Greensboro att Tess favoritaffär, Abercrombie & Fitch, har en flagship store på 5:e avenyn. Så den ville vi ju hitta förstås! M varnade för att det kan vara jättelånga köer för att komma in där och att det kan vara så mycket folk att de bara släpper in ett visst antal åt gången, men som tur var så var det inte så illa när vi kom dit. Visst, det var mycket folk men inte så att det var kö ut på gatan. Inne i affären hänger deras signum, ett älghuvud:

IMG_3413

Affären var i 4 våningar, trappan var lite läskig att gå i. Det är väldigt mörkt inne i deras affärer av någon anledning, och i trapphuset var det svårt att se var trappstegen slutade. Men snyggt är det!
IMG_3415

A&F finns även i Greensboro, men ”bara” en våning så det är ju inte alls så stort som det är här. Kul för Tess att få komma hit! En sak de hade var väldigt smart, det har jag inte sett förut. Man kunde låsa in sin mobiltelefon i ett litet skåp och lägga den på laddning där medan man gick omkring och handlade, så är den färdigladdad och klar när man shoppat klart! Väldigt dåligt kort, men det är som sagt jättemörkt i affären:

IMG_3416

Nåt jag inte fattar är varför de måste spela musik så himla högt i alla klädaffärer i New York! Volymen var så hög i nästan varenda affär vi var inne i att man var tvungen att skrika till varandra för att göra sig hörd, som att gå runt inne i ett disco. Stackars människor som jobbar där säger jag bara, de måste vara helt slut när de kommer hem på kvällen.

Lite julskyltat var det trots allt i skyltfönstren:

IMG_3418

IMG_3419

IMG_3424

IMG_3425

IMG_3439

IMG_3444

IMG_3459

Till slut kom vi fram till den berömda julgranen som står vid Rockefeller center. Mycket tjusigt:

IMG_3434

Och så här ser det ut på kvällstid:

IMG_3492

 

Ett par ”landmarks” hann vi ju se också förstås, även om vi inte var där för sightseeing denna gången. Chrysler building:

IMG_3443

Strykjärnet, som jag tycker är lika fascinerande varje gång jag ser det men Tess förstår mig inte alls. Jag vet knappt själv varför jag tycker det är så häftigt egentligen, men på något sätt är det så väldigt mycket New York för mig:

 

IMG_3457

Nya World Trade Center:

IMG_3471

Mitt i folkvimlet och kaoset vid Times Square såg vi ett brudpar som tog sina bröllopskort:

IMG_3476

 

Annars är ju det häftigaste med New York att bara gå runt och känna stämningen och njuta av att vara där!

IMG_3441

IMG_3472

IMG_3454

IMG_3409

Utanför en kyrka började man 2006, tre år efter att Irak-kriget startat, att hänga upp ett band för varje soldat som stupat i kriget. På varje band står namnet på soldaten och hur gammal han var. Alldeles för många av dem var mellan 20 och 30 år gamla, en fin och nyttig påminnelse om konsekvenserna av krig. Det var väldigt många band som hängde där, och då är det ju bara de amerikanska soldaterna man räknat, förstås…

IMG_3452

Vi åkte även till en outlet som heter Century 21, efter tips från M. En enorm outlet i 8 våningar (tror jag det var), med hur mycket kläder, skor och accessoarer som helst. Mycket märkeskläder från Michael Kors, DKNY, Gucci, Chanel m.m, m.m till riktigt bra priser. Jag hade kunnat gå runt där hur länge som helst, men Tess var inte så intresserad så jag får nog åka dit själv en annan gång. Helt klart ett tips till er som kommer till New York i alla fall!

På söndag förmiddag åkte vi hem igen, trötta men väldigt nöjda. På något sätt lyckades vi åka via Manhattan även på vägen hem, så nu har jag verkligen fått pröva på hur det är att köra bil där! 🙂

På vänter sida här körde vi förbi Empire State Building:

IMG_3506

Mycket folk är det vid övergångsställena…

IMG_3509

H&M, igen!

IMG_3507

 

När vi äntligen krånglat oss ut från Manhattan hamnade vi istället i världens bilkö. Drygt två timmar stod vi i kön, jag vet inte om det var någon bilolycka eller om det bara var att väldigt många skulle åka och hälsa på släktingar eftersom det bara var två dagar kvar till julafton. Det gjorde att det tog drygt 11 timmar att köra hem, vi var rätt möra när vi kom fram! Men vi har haft en väldigt rolig helg i New York i alla fall, och längtar redan tills vi kan göra om det igen! 🙂

 

 

 

Första ensamma julen

I år firade vi för första gången jul ensamma, bara vi i familjen. Eller nästan i alla fall, vi var  i Thailand ett år på julen men det räknas inte riktigt för då var vi ju faktiskt på semester, men nu var vi ju hemma hos oss och firade en ”riktig” jul. Det kändes väldigt konstigt, men blev faktiskt riktigt bra ändå!

På lilla julafton klädde vi julgranen, som en av de sista här i USA förmodligen. Här slänger man ju fram allt julpynt och klär granen direkt efter Thanksgiving, men vi höll på våra svenska traditioner (plus, som jag nog redan nämnt, att vi inte hunnit köpa nån gran innan men det kan vi ju tala tyst om… 🙄 ). Förra året gjorde jag ett riktigt klipp och köpte en gran för bara 5 dollar, men i år lyckades Björn slå det rekordet. Han pratade lite med ägaren till den mataffär där vi brukar handla och sa att ”alla verkar visst köpa sina granar för 5 dollar, hur bär man sig åt för att göra det egentligen?”. Efter lite dealande lyckades han få en gran alldeles gratis! Eller, han fick betala 10 dollar men fick en kupong som ska skickas in, och sen får han tillbaka hela summan. Hmm, nästa år måste jag alltså försöka få till en deal där jag faktiskt får pengar för att hämta hem en gran om jag ska slå Björn, kan bli svårt men jag ska göra mitt bästa! 🙂 Den här granen var riktigt snygg för att vara alldeles gratis, eller vad tycker ni?

IMG_6206

IMG_6208

På julafton passade vi på att ta det riktigt lugnt, nu när vi varken skulle åka hem till släktingar eller ha alla släktingar hemma hos oss. Lite för lugnt tyckte nog barnen, i alla fall på morgonen. Jag var uppe kl 8.30 och gav hundarna mat, men eftersom Björn fortfarande sov och hundarna gärna vill ta en liten power nap efter maten så gick jag och la mig igen och sen vaknade vi inte förrän 10.40! Stackars Max och Tess hade väntat ett bra tag på att vi skulle vakna så att de äntligen fick öppna sina julklappar som låg i julstrumporna, det var ju väldigt snällt av dem att inte helt sonika väcka oss!

Efter att Björn gått ut och gått med hundarna spelade vi Monopol

IMG_6213

medan julgröten kokade färdigt på spisen

IMG_6214

IMG_6220

 

Precis när vi satte oss till bords för att äta gröten fick vi en väldigt trevlig överraskning. Helt plötsligt ringde det på Tess FaceTime, och det visade sig vara farmor som ringde! De var hemma hos Björns syster och man, tillsammans med alla syskon och syskonbarn. Det var verkligen jätteroligt att få hälsa på allihop och vara med på ett litet hörn på deras julfirande, jag blev lite tårögd faktiskt. Just då önskade jag att vi var hemma hos dem istället!

Efter maten slappade vi en stund.

IMG_6223

Fördelen med att fira jul själva är att man ju faktiskt får bestämma själv i vilken ordning man ska göra saker! Alltså kunde vi helt och hållet hoppa över den vanliga långdragna diskussionen om huruvida julklapparna skulle delas ut innan eller efter julmaten, och istället bestämdes det raskt att julklapparna skulle komma först. Tess ville visserligen helst vänta med dem och på amerikanskt vis öppna dem på juldagens morgon istället, men hon blev snabbt nedröstad. Istället var det hon som fick uppdraget att gå ut och köpa tidningen, men tyvärr gjorde ju det att hon missade tomtens ankomst… 🙂

IMG_6225

Efter julklapparna var det så äntligen dags att äta julmat! Mums!

IMG_6227

På det stora hela taget var det en mysig julafton, det var skönt att ta det så lugnt för en gångs skull även om vi saknade familjen. Hoppas ni haft en bra julafton ni också!

IMG_6229

 

 

Låång bilresa till New York City…

…som ändå kändes som om det gick riktigt fort. Inga direkta köer på vägarna (däremot jättelånga köer åt andra hållet  runt 5-tiden på eftermiddagen när alla skulle hem från jobbet). Vi körde 81:an hela vägen upp till New York och det visade sig vara smart. På så sätt slapp vi köra via Washington D.C, lite längre väg men med tanke på att det flöt på så bra och inte var så mycket trafik så gick det säkerligen snabbare.

Halv tio på kvällen körde vi in i NYC, och strax före en korsning fick GPS’en ett spel och bara stod och snurrade. Jag fick chansa på vilket håll jag skulle åt, och naturligtvis tog jag fel. Helt plötsligt var vi på 8th Avenue innan vi visste ordet av och det var ju inte riktigt meningen! 🙂

Men det gick att krångla sig ut därifrån också, och nu har vi fått vara med om att köra bil mitt inne på Manhattan, bland annat förbi jättevaruhuset Macy’s (det som ligger på Mnhattan är världens största varuhus för övrigt)! En upplevelse det också! Först blev jag jättestressad, men sen märkte jag att det inte var så svårt att köra där trots miljoner människor och bilar. Det är helt enkelt så himla rörigt, med taxibilar och varutransporter som stannar precis när som helst och var som helst så alla är helt enkelt vana vid konstiga filbyten och plötsliga tvärstopp. Alltså kunde man ta det ganska lugnt och helt enkelt bara byta fil när det behövdes, bilarna bakom stannade om man bara var tuff nog att köra på utan att tveka.

Men väldigt skönt var det när vi äntligen kom fram till hotellet och kunde checka in. De har världens minsta parkeringsplats för hotellgästerna och hade bilen varit en enda centimeter längre hade jag helt enkelt inte kommit in, men nu gick det med nöd och näppe. Sen somnade vi rätt gott kan jag säga!

Nu har vi ätit frukost och ska strax ge oss iväg till Times Square! Ska bli så roligt, älskar New York! 🙂

Julstress!

Herrejösses, vad tidigt julen kommer i år! Minst en månad tidigare än vanligt, det är jag helt övertygad om. Egentligen borde jag ha stängt ner mitt facebook-konto redan i början på december för att slippa en del av stressen och det dåliga samvetet, det känns som om alla i bekantskapskretsen har pyntat, lagat mat, bakat och fixat julklappar i flera veckor redan, och vi har precis börjat…

Men nu börjar det kännas som att det finns en, visserligen inte jättestor, men dock chans att det kan bli lite julefrid även i det villingska hemmet på julafton. Hade gärna anammat den amerikanska traditionen och firat jul den 25:e i år och på så sätt köpt mig en dag extra, men anar att det förslaget skulle stöta på patrull bland de yngre i familjen liksom det gjorde förra året.

Igår blev i alla fall pepparkakorna bakade. Recept hade jag fått av en nyinflyttad vän här i Greensboro, med varning om att degen var ”lite svårbakad”. Jo tack, det var ingen underdrift! 🙂 Jag gjorde deg #1 redan förra veckan, så att vi skulle kunna baka pepparkakorna som i lördags. Jag knådade ihop alla ingredienser, la ner degen i en plastpåse och skyfflade in den i kylskåpet. Tog en aldrig så liten bit för att provsmaka, det smakade jättegott men samtidigt lite… annorlunda. Tänkte att det nog berodde på att den ju inte stått och gottat till sig än utan var precis nygjord, så jag vände mig om och röjde undan på bakbordet. Då upptäckte jag påsen med socker, som stod där alldeles orörd. Jag hade glömt lägga i socker i degen! Snabbt ut med den igen och i med sockret. Dock hade jag inte riktigt så mycket som behövdes, och lat som jag var orkade jag inte göra mig i ordning och gå in till grannen och låna en kopp (otvättat hår + mysbyxor i en synnerligen oskön blandning), utan jag finkammade skafferiet och hittade lite brown sugar som jag öste i istället.

Två dagar senare, i lördags, när vi skulle baka med degen ångrade jag mig bittert. Degen var stenhård, som betong, och lät sig inte bearbetas med mindre än att vi använde slägga. Brown sugar är nog inte det bästa att använda till pepparkaksdeg… Bara att slänga och göra en ny. Dock hann Björn åka en tur till IKEA innan det var dags att baka, och där hittade han fryst pepparkaksdeg som han köpte med sig som backup. Så igår gick det bättre, vi använde båda degarna och fick faktiskt ett gäng pepparkakor som smakade riktigt bra, och inte en enda blev bränd! Ls deg var hård även denna gång, men inte lika illa som förra gången, och attans så god. Helt klart blev de pepparkakorna godast, även om de inte blev riktigt så mörka som köpedegens. Tack L för receptet! 🙂

IMG_3376

Även julklapparna börjar trilla in här en efter en. Att åka runt i affärer var bara att glömma i år, tack gode gud för internet säger jag bara! Amazon.com borde ge oss mängdrabatt snart, eller åtminstone ett tackkort där de önskar oss ett långt och hälsosamt liv, med tanke på hur mycket deras omsättning borde ha ökat sen vi började handla via dem!

Julpyntet kom upp för en vecka sen ungefär, flera veckor efter att amerikanerna fått upp sitt (de hinner knappt svälja Thanksgiving-kalkonen innan de rusar ut och börjar pynta trädgården) men jag var nöjd ändå. Björn var i Sverige just då, han har en märklig förmåga att vara iväg på jobbresor varje år när det drar ihop sig till julpyntande, så jag och barnen fick hjälpas åt. Naturligtvis hade han ställt lådorna med julpyntet allra längst in i garaget, och placerat en barnsäng packad med tunga kassar, en cykel, en stol och diverse verktyg framför. Jösses vad jag slet, men till slut fick jag fram alltihop i alla fall. Nästa år vet jag precis vem som ska resa bort i början på december… 😈

IMG_6176

IMG_6194

IMG_6181

Gran har vi däremot fortfarande ingen. Vi har alltid haft som tradition att ta in granen på kvällen på lilla julafton, så att den står där fortfarande alldeles ny på julaftons morgon, men här tar de flesta in även granen direkt efter Thanksgiving och det börjar kännas konstigt att inte ha fått upp den än. Om Björn orkar ska han försöka få tag i en idag när han åker hem från jobbet, annars får det bli i helgen.

Så ja, det börjar väl närma sig julstämning även här. När Björn var på IKEA passade han på att handla sill, lax, knäckebröd, glögg och lite annat smått och gott också. Julgodis har jag inte tagit tag i än, det får bli på måndag. För imorgon åker nämligen jag och Tess till New York! Vi ska stanna fram till söndag, strosa runt i affärer i vår egen takt utan två uttråkade manliga medlemmar i familjen i släptåg, och bara njuta av julskyltningen och julstämningen. Ska bli sååå mysigt! Vi tar bilen upp, det tar ju lite tid förstås men varken jag eller Tess är ju förtjusta i att flyga så vi kör hellre bil några timmar extra istället. En snäll New York-älskande vän här i Summerfield har gett oss massor med bra tips på affärer att handla i, restauranger och fik att besöka och sevärdheter att titta på så nu känns det som om vi är hyfsat väl förberedda. Tack M!

Att ta från de rika och ge åt de fattiga

Julen närmar sig, och därmed ökar möjligheten (och pressen) att liksom Karl-Bertil göra en välgärning för fattiga och avsigkomna stackare för varje dag som går. En sak jag verkligen gillar med det här landet är hur otroligt enkelt det är att idka välgörenhet!

Nu får man ju inte glömma att det ju finns en anledning till det också. Eftersom samhället till stor del är uppbyggt enligt principen att var och en ska klara sig själv är skattesänkningar högprioriterade och de som inte kan ta hand om sig själva av olika anledningar är till stor del utlämnade till andra människors välvilja. Skyddsnätet är mycket tunt, jag insåg nog aldrig innan jag flyttade hit hur skör välfärden kan vara här.

Men, och jag har skrivit om detta tidigare, detta har lett till att människor här är mycket medvetna om att välgörenhet är en nödvändighet om samhället ska fungera överhuvudtaget. Därför gör man allt man kan för att underlätta för människor att skänka, antingen det nu är pengar eller saker. Med jämna mellanrum ringer t.ex olika välgörenhetsorganisationer och frågar om man har kläder, leksaker eller annat att skänka. Har man det gör man upp om en dag när organisationen kan komma och hämta grejerna, och på avtalad dag ställer man bara ut kassarna på farstukvisten så kommer de och hämtar allt. Vill man får man även ett kvitto på det man skänkt som man sedan kan använda när man deklarerar, eftersom välgörenhet är avdragsgillt. Hur bekvämt som helst!

På skolorna finns nu listor uppsatta med önskelistor från fattiga barn, det är bara att kolla på listan vad man har lust/råd att skänka, och sen skicka med sitt barn det till skolan så ser personalen till att det distribueras vidare. Fast där blev jag rätt chockad när Tess kom hem och berättade vad hon sett på listorna. 9-10-åringar hade fått önska sig vad de ville ha, och önskemålen var laptops, iPads, smartphones och annat i samma stil. Jösses, det var inte riktigt vad jag hade tänkt och knappast något som nån kommer att skänka! Samtidigt tycker jag så synd om barnen som skrivit detta, klart att de har rätt att önska sig samma saker som många av deras skolkamrater får varje år i julklapp och födelsedagspresenter. Det visar väl om något på vilken kontrast det ändå är i detta ett av världens rikaste länder…

I mataffärerna kan man köpa en matkasse och skänka till fattiga familjer:

IMG_3343

Kassarna är alltså färdigpackade och klara, bara att ta med sig till kassan och betala och sedan ställa ner i en stor låda som står vid utgången. Kan det bli enklare?! Så smart, kassarna kostar inte många dollar och med tanke på hur lätt det är att köpa den borde det vara svårt för de flesta att bara gå förbi. Hade man själv behövt plocka ihop en kasse med sånt man tror kan vara bra att ha hade det nog varit betydligt enklare att avstå.

Vi köpte, förstås, en av kassarna och detta var vad den innehöll:

IMG_3344

Mandariner, jordnötssmör, macaroni & cheese (mer eller mindre en amerikansk nationalrätt som alltså består av makaroner och smält ost), nudelsoppa med kyckling, salta kex och burkar med tonfisk. Kanske inte riktigt de varor som jag hade tänkt på att packa ner om jag skulle ha gjort det själv, men som Tess så riktigt påpekade så var ju alltihop sånt som de flesta äter här så det är säkert mycket uppskattat av den som får kassen.

Utanför de flesta affärer står Frälsningsarmén och plingar med sina klockor och ”håller grytan kokande”.

fralsningsarmen

Min mamma har alltid gett pengar till dem eftersom hennes föräldrar alltid gjort det och pratat om hur mycket bra saker de gör för pengarna, så jag känner att jag vill föra den traditionen vidare. Alltså brukar jag lägga ner en dollar i grytan, och dessutom är det verkligen julstämning att se dem stå där intill den röda grytan och svinga sin klocka!

En liten Sven, men betydligt trevligare

Jomen, även vi har minsann haft det blåsigt idag. Två löv rasslar förbi ute på gatan as we speak, och Javas öron vajar lite lätt i vinden. Men annars är det inte väl inte så stora likheter med den Sven som härjar i Sverige just nu.

24 grader har vi toppat på idag! Känns helt osannolikt med sådana temperaturer i december, men det är ju förstås för att det är så svårt att släppa tanken på hur det ”borde” vara vid den här tiden på året = hur det är i Sverige. Björn ringde imorse och berättade att det legat ett 3 cm tjockt istäcke på gatorna i Göteborg när han körde till jobbet, och att det varit +1 grad och regnat på tvären i den hårda vinden. Låter som normalt Göteborgsväder med andra ord! Syster min satt fast i Stockholm och kunde inte flyga hem till Halmstad på grund av ovädret och det var ju mindre trevligt förstås.

Själv gjorde jag misstaget att ta på mig en långärmad tröja när jag gick ut med hundarna, t-shirt hade förstås varit betydligt lämpligare. Däremot var det rätt jobbigt att gå efter ett tag, luftfuktigheten hade sprungit iväg uppåt och luften var så tjock att man hade behövt en sked för att få i sig lite syre. Till och med hundarna såg lite tagna ut efter någon timme.

Inte för att jag klagar. Jag har frusit mig igenom 43 vintrar innan vi flyttade hit så nu njuter jag i fulla drag av North Carolinas ombytliga väder! Redan på söndag ska det bli 0-gradigt igen så det gäller  att passa på att lapa så mycket sol och värme som man kan.

Vi gick en ny trail idag, hundarna och jag. Björn fick tips om den av ett äldre par han träffade för ett par veckor sen. En jättefin trail är det, delvis går den längs med träskmarker där det bor mängder med bävrar. Tyvärr har jag ännu inte sett någon, men däremot ser man tydliga spår av hur de jobbar:

IMG_3329

IMG_3331

Jag trodde först att de inte städat undan ordentligt efter att ha röjt i skogen för att göra vandringsleden, men det är alltså bävrar som fällt träden! Coolt! 🙂

Översvämmad telefonsvarare

Idag flyger Björn till Sverige för 1,5 veckas jobb. Vilket, som vanligt, innebär att telefonsvararen jobbar på högvarv för att hinna ta emot alla meddelanden från United Airlines om försenade flyg… 🙄 Spelar ingen roll hur många gånger Björn går in och anger sitt mobilnummer som det nummer de ska ringa, de envisas i alla fall med att uppdatera oss här hemma på dygnets alla timmar när det är dags att checka in och, som sagt, när flygen är försenade eller inställda.

Och försenat blev det omedelbums, förstås, det är ju Björn som reser! Meningen var att han skulle ha åkt från Greensboro till Chicago och sen vidare till Europa. Men redan innan vi ens hunnit åka till flygplatsen så fick han meddelande om att det inte blir någon flygning till Chicago utan istället blir det via Washington. I och för sig bättre, det är ju närmre och mer åt rätt håll att flyga till Washington istället för Chicago.

Men innan jag hunnit hem igen efter att ha skjutsat honom till flygplatsen så ringde han och sa att han återigen bokats om, och att det blir Chicago i alla fall. Väl hemma väntade inte mindre än 4 meddelanden på telefonsvararen från United. Ska stänga av ljudet på den i natt tror jag så att vi får sova ifred…

Tycker lite synd om Björn som måste åka just nu. Vi har fått en liten värmebölja här i Greensboro och haft runt 15 grader varmt i ett par dar, idag var det uppemot 17 grader till och med. Underbart! Kanske inte så mycket julstämning utan frost och snö, men jag föredrar ljumma vindar och barmark ändå! 🙂

Från ett frosseri till ett annat

Dagen efter Thanksgiving är ju den som kallas Black Friday här i USA. Som vår mellandagsrea x 1000 ungefär. Eller som Max så riktigt uttryckte det, ”dan efter att man suttit och talat om hur tacksam man är för allt man har ger man sig ut för att shoppa slut på alla sina pengar för att skaffa sig nya grejer”. En paradox typisk för USA! 🙂

I år hade jag och Tess bestämt att vi skulle åka och handla på fredag morgon istället för att åka iväg mitt i natten som vi gjorde förra året. En del affärer öppnar ju redan klockan 20 på Thanksgiving (och det är en livlig debatt i alla media om att affärerna borde ge tusan i att hålla öppet då och låta personal och kunder fira Thanksgiving i lugn och ro istället, men ändå shoppas det loss i de affärer som har öppet), och många öppnar 00.01 på natten till fredagen.

Vi skulle till Four Seasons eftersom det är där det finns flest affärer som Tess vill handla i och det framförallt är hon som är den shoppingsugne! För ett par veckor sedan hade vi en stor händelse här i Greensboro: H&M öppnade en butik på Four Seasons! Givetvis var det samma dag som jag åkte till Sverige så jag missade invigningen med röda mattan och allt. Men dit ville vi nu på Black Friday i alla fall, samt till Abercrombie & Fitch och till Bath & Body Works. Egentligen är det oftast ingen superrea i klädaffärer utan det är nog mest om man handlar elektronikgrejer som man kan göra de stora klippen på Black Friday, men lite rea är det ju även på kläder.

Tess var ju hos en kompis på Thanksgiving och när vi hämtade henne på kvällen sa hon att hon ville åka iväg och handla på natten i alla fall. Jag var inte jätteglad åt det, hade jag vetat innan hade jag planerat sovandet lite bättre för att slippa gå omkring som en zombie i affärerna, så vi dividerade fram och tillbaka hur vi skulle göra. Det visade sig att Abercrombie & Fitch hade sin stora rea fram till 04.00, så vi kompromissade och beslöt oss för att åka hemifrån 3 på natten. Hem och lägga sig omedelbart för att hinna få åtminstone 4 timmars sömn innan klockan ringde 02.20!

Halv fyra på morgonen var vi där, och det visade sig vara en alldeles utmärkt tid. Inte alls så mycket folk som det var förra året när vi kom dit precis när det öppnade. I de flesta affärer var det knappt någon kö alls, mycket skönt! Däremot hade vi (jag) tydligen missuppfattat när H&M skulle öppna, jag trodde det var 06.00 men det visade sig att de öppnat redan klockan tolv. Därmed missade vi utdelningen av presentkort till de 100 första i kön, men det gjorde inte så mycket. Framåt 6-tiden var vi hemma igen, Tess med några klädpåsar och jag med tvålar och doftljus från Bath & Body Works, och kunde gå och lägga oss en stund till.

På fredag eftermiddag sen kom två av Tess kompisar, de skulle ha en ”sleep over” hemma hos oss. De barrikaderade sig inne i bonusrummet hela helgen, och hade så kul att de frågade om de kunde få sova över natten till söndag också så det fick de göra. Jag förstår inte hur Tess orkade efter att ha sovit så lite på natten till fredag men hon är ju ung och stark till skillnad mot vissa andra… 🙄 Jag och Max flydde fältet på lördag eftermiddag och gick på bio så att han fick komma undan de fnittrande tjejerna en stund! 🙂 Ender’s Game såg vi, båda barnen har läst den som obligatorisk bok i skolan så jag var nyfiken på hur den var. Bättre än väntat visade det sig, och dessutom var Harrison Ford i en av huvudrollerna och det är ju aldrig fel! 🙂

Tjejerna bad om att få hyra en film och det fick de göra. En skräckfilm visade det sig, och när de dan efter berättade om den och beskrev djävulsdyrkare och självmord och diverse andra hemskheter blev vi lite nervösa Björn och jag över vad deras föräldrar skulle säga när/om de fick veta. Det kanske var sista gången de sov över här!

Helgen avslutades med den försenade Thanksgiving-middagen. Deras son går också på robotics och han och Max känner varann lite grann så då fick Max äntligen koppla av med en kompis han också. På det stora hela taget en mycket lyckad helg!

Thanksgiving med fördröjning

I torsdags var det Thanksgiving här i USA. Barnen var lediga från skolan redan från onsdag så detta är deras höstlov med fem lediga dagar i sträck.Välbehövligt, även om det ju som vanligt är så att de har läxor som ska göras över lovet. Jag tycker att det är bra att de har läxor så att de får in en bra studieteknik (pratade med en kompis när jag var i Sverige som berättade att hennes barn knappt har några läxor alls nu för tiden, det är ju inte heller bra och det kan bli jobbigt om man ska plugga på högskola/universitet sen) men på lov och helger tycker jag faktiskt att de kan få ha lite ledigt.

Vi hade tappert försökt bjuda hem folk hem till oss på Thanksgiving. Det är ju den största helgen här i USA då släkt och vänner samlas och äter gott ihop utan några andra krav på aktiviteter så som presentinköp eller dekorationer som ska göras. En mysig och vilsam helg, helt enkelt! Dock gick det inte så bra att få hit någon, två av familjerna hade bokat resor och två skulle få besök av sina amerikanska släktingar. Suck! Ett tag var vi inne på att åka iväg vi också, eventuellt passa på att åka till Disneyworld i Florida (en jobbarkompis till Björn brukar alltid åka dit på Thanksgiving då det inte är för varmt för att orka gå omkring, och dessutom inte så hiskeligt mycket folk) men sen blev det ju oväder och allmänt kaos på vägarna så vi struntade i det.

Och tur var det, för sen ringde en amerikansk vän och undrade om vi ville komma hem till dem på middag. Jättekul, vi har aldrig umgåtts med dem privat (hon är ”coach” på Max robotics-klubb) men de har pratat om att de skulle vilja att vi kom hem till dem på middag nån gång. Med amerikaner är det ju inte så lätt att veta alla gånger om det bara är något de slänger ur sig eller om de faktiskt menar det, så det var ju kul att de faktiskt gjorde slag i saken! 🙂 Dock är ju Thanksgiving en sån dag då man enligt traditionen gärna bjuder hem någon man inte känner så väl,  förutom släkt och vänner då förstås, så de kanske tyckte att det var ett bra tillfälle att passa på! 🙂

Jag lovade att ta med någon svensk dessert, och vi funderade hit och dit på vad vi skulle hitta på. Äggost tänkte vi först, det är ju en så typisk svensk grej som de garanterad inte ätit förut, men sen blev vi tveksamma. Det är ju ändå lite speciell smak och konsistens, de kanske inte alls skulle tycka om det? Till slut beslöt vi oss för smulpaj med hemlagad vaniljsås istället. Äppelpaj är ju en klassisk amerikansk grej förstås men smulpaj kanske de inte testat förut, och med blåbär och vaniljsås känns det rätt svenskt. Dessutom gjorde jag det när några ur ”svenskgänget” var här på frukost för ett par veckor sen så jag visste att pajen och vaniljsåsen var goda.

Så i torsdags vaknade Björn och kände sig lite halvdan på morgonen, men tänkte att en långpromenad med hundarna skulle nog pigga upp. Det var jättefint väder och strålande solsken. Lite för strålande visade det sig, för han fick migrän i det starka solskenet… Typiskt! Av alla dagar så måste det komma just denna dag naturligtvis. Han tog tabletter och gick och la sig men det blev inte bättre så vi fick ringa återbud till middagen. Dessutom är ju Thanksgiving den dag då precis allting är stängt i USA (vilket vi fick erfara förra året) vilket gjorde det minst sagt lite svårt att få tag på något ätbart. Vi hade ju inte planerat att laga mat den här dagen och hade inte så mycket hemma, men varenda affär och hämtmats-restaurang var stängd så det blev att plocka ihop de rester vi hade och gnaga i oss. Inte så happy Thanksgiving för oss i år! Tess var den enda som fick äta kalkon, hon var hembjuden till en kompis på deras Thanksgiving-lunch och kom hem ett antal timmar senare och var proppmätt och nöjd. Jag var mycket avundsjuk!

Dock ordnade det upp sig ändå till slut. De som vi skulle hem till ringde idag och undrade om vi inte kunde komma hem till dem ikväll istället och hjälpa dem att äta upp alla kalkonrester. Det gjorde vi mer än gärna förstås! Så det blev till att slänga ihop den där smulpajen i alla fall och bege sig dit ett par dagar efter alla andra. 🙂 Vi har haft en jätterolig och mysig kväll, ätit massor med kalkon och min smulpaj gjorde succé och gick åt till sista… tja, smulan. 🙂