Vår nyblivna tonåring!

av utvandrare

Igår fyllde Tess 13 år! Det firades med skönsång (nåja) och presenter på morgonen:

Tyvärr skulle Björn hem till Sverige och jobba och var tvungen att åka just precis den 21:e, men vi hann i alla fall med tårta innan han åkte. Tess fick välja tårta, och valde (förstås) en med kokos. Vi hade inga tårtljus hemma så jag fick improvisera lite, hoppas ni ser vad det står 😉

Efter tårtfika och avvinkning av pappa åkte vi iväg och shoppade. Tess hade funderat länge och väl på vad hon önskade sig, men hade in i det sista svårt för att bestämma sig. Så till slut bestämde vi att hon och jag skulle åka iväg och ha en heldag på ett shoppingcenter och så skulle hon få sina födelsedagspengar och köpa sina presenter själv.  Förutom den present hon fick på morgonen då, som var en extern hårddisk så att hon kan se på filmer och spela spel på sin laptop. Dagen blev väldigt lyckad, Tess hittade hur mycket som helst som hon ville ha men hade ändå mer än hälften av pengarna kvar när vi kom hem så det lär bli en och annan shoppingdag till 🙂

I vår familj har vi önskemat när vi fyller år – födelsedagsbarnet får bestämma helt och hållet vad vi ska äta den dan. I år ville Tess ha sushi, så vi gjorde ett tappert försök att hitta det på vägen hem. Problemet var att alla tre sushiställena vi åkte till var jättedyra, från 6 dollar och uppåt för två rullar (och vi ville ha 7-8 stycken var), så till slut var vi så hungriga och trötta att vi köpte grekisk mat istället. Jag hade dåligt samvete för att jag inte gjort bättre research innan (istället för att bara programmera gps’en på vägen hem) men Tess var väldigt nöjd ändå. Vi ska googla lite här hemma och se om vi inte kan hitta något ställe med vettigare priser!

Nästa helg ska Tess fira med sina kompisar. De har slutligen bestämt sig för vad de vill göra, valet stod mellan att gå på bio eller få manikyr, och det blir manikyr. Efter det ska de gå och fika nånstans. Blir nog riktigt mysigt!

Skalman på vift

av utvandrare

Den här lilla sötnosen hittade jag ute i skogen idag:

Alldeles fritt ute i skogen! Någon som vet om det finns vilda (nåja, så väldans vild var den kanske inte men icke-tam i alla fall 🙂 ) sköldpaddor i North Carolina? Eller kan den ha rymt eller blivit utplacerad av någon som tröttnat på den? Jag ville inte störa den mer än nödvändigt så jag nöjde mig med att plåta den när inte hundarna såg. Jättegullig var den, och väldigt effektivt kamouflagefärgad. På förekommen anledning går jag inte längre och tittar upp så mycket utan spanar hela tiden efter ormar, annars hade jag aldrig sett den.

Gipsad!

av utvandrare

Dags för tredje delen i den rafflande följetongen Mitt Finger. Nu har jag äntligen kommit iväg till en sjukgymnast. Två gånger har de lämnat återbud på det stället jag skulle till först, eftersom den enda handspecialisten de hade 😕 hade fått ”family problems”. Till slut letade de reda på en annan jag kunde komma på, och som samarbetade med vårt försäkringsbolag, så då äntligen kunde jag få en ny tid. Jag blev väldigt imponerad redan när jag anmälde mig i receptionen. Som vanligt hade jag med mig hela bibban med alla upptänkliga papper och var laddad för att ta en ny diskussion om vårt försäkringsbolag och vad de betalar/inte betalar. Men döm om min förvåning när det visade sig att hon ringt och kollat med dem redan innan jag kom dit, så hon visste redan allt hon behövde veta så det var bara att fylla i alla formulär direkt utan att behöva kämpa för det! Yey! 😀 Lite kuriosa: både här och hos ortopeden fanns det en rad i formuläret där man skulle fylla i namnet på sin advokat. Undras om jag fått ännu bättre behandling om jag fyllt i något random namn där? 🙂

Fingret blev mer och mer krokigt och stelt för varje dag, och till slut önskade jag nästan att sjukgymnasten skulle säga att det inte gick att fixa med sjukgymnastik utan rekommendera operation istället. Så blev det dock inte, åtminstone inte än. Hon tittade på det och beskrev sedan exakt vad som hänt. Tydligen har den senan som går längs med fingret på ovansidan delat på sig, så att den ligger på varsin sida om skelettet istället. Nu ska vi försöka räta ut fingret så att senan kan växa ihop igen. Och det ska göras genom att fingret gipsas två gånger i veckan, varje gång ska hon räta ut det några millimeter till.

Eftersom det är ganska rejält svullet fick jag börja med att hålla handen i ömsom kallt, ömsom varmt vatten i tjugo minuter, två minuter i varje balja. Det gjorde att svullnaden gick ned med hela 5 millimeter så det var riktigt effektivt! Sedan masserade hon det lite, innan det var dags att gipsa. Aj! Det är riktigt rejält ömt så det kändes rätt bra kan jag säga. Smärtan i kombination med att det är riktigt rejält stelt gjorde att hon nästan inte kunde räta ut det nånting alls, den här första gipsningen fick bli mer för att få fingret att inte böja sig ännu mer. Nästa gång har hon hotat med att ta i betydligt mer, så jag får väl förbereda mig på att proppa i mig Tylenol extra som Annika tipsade mig om! 🙂

Såhär vacker är min högerhand just nu och kommer att vara ett bra tag till:

Tydligen står vårt försäkringsbolag för tio behandlingar hos en sjukgymnast. Sjukgymnasten kunde däremot säga redan nu att det skulle ta betydligt längre än så, så frågan var om man kunde få försäkringsbolaget att tänja lite på antalet behandlingar eller om jag skulle behöva svälta för att kunna betala räkningen. En ny koll med receptionisten visade att hon tänkt även på detta. Försäkringsbolaget ville ha intyg från behandlande läkare om att fler behandlingar behövs, i så fall kunde de förmodligen betala även för dessa. Vad underbart det är när man får hjälp med sånt här utan att själv behöva ringa x antal telefonsamtal för att få reda på hur det förhåller sig! Hand & Rehab Specialist i Greensboro, ni är bäst! 🙂

Nu återstår att se om fingret rätat ut sig tillräckligt efter 2-3 sträckningar. Har det inte det är det förmodligen ingen idé att fortsätta, utan då blir det antagligen operation.

Påsklov för Tess

av utvandrare

Förra veckan hade Tess påsklov. Ganska opraktiskt detta att inte båda barnen har lov samtidigt men det är som det är. Alla klasskompisar (???) skulle tydligen åka iväg på olika resor, någon till LA, de flesta till sommarhus vid havet, så vi fick försöka roa oss på egen hand här hemma. I tisdags åkte jag och Tess till Concord Mills, ett jättestort köpcentrum strax utanför Charlotte. Där finns det mesta, klädaffärer i mängder förstås (allt från Forever 21 till Gucci och Michael Kors), bokaffärer (Book’s a Million) och elektronik (i alla fall BestBuy, vi kollade inte så noga om jag ska vara ärlig…). Och mat!

De har en stor food court med en massa olika restauranger och en stor plats i mitten med bord där man kan sitta och äta. Väldigt praktiskt, så behöver man inte enas om en enda restaurang utan alla kan få det de vill ha! Vi valde dock att dela på en portion med cajun-mat, portionerna är så stora här att vi inte ens orkade upp allt vi fick…

Jättegott var det, och shopping blev riktigt lycakd. Den bästa i Tess liv, sa hon 🙂 Hon hittade flera jättesnygga t-shirts, fodral till mobiltelefonen och ett fint halsband. Jag fick med mig en tunika och en miniryggsäck i jättefina färger som jag blev helt kär i:

På det stora hela taget en väldigt lyckad shoppingtur som vi snart ska göra om! Det tar mindre än två timmar att köra dit så det är ju inte så farligt.

I lördags åkte Björn och Tess iväg till Hanging Rock med hundarna. Jag stannade hemma eftersom jag behövde jobba och Max var trött efter en lång skolvecka och ville inte heller följa med. Hanging Rock är ett jättevackert naturreservat en dryg timmas resväg från där vi bor, man kan campa där, hyra stuga, bada och klättra i berg. Själva Hanging Rock är en klippa som hänger ut från berget (därav namnet 😉 ) och som man ganska lätt klättrar upp till. Vi var där förrförra sommaren när vi var här på semester en vecka, men då var det knappast någon nöjestur. Det var närmare 40 grader varmt och otroligt jobbigt att klättra upp hela vägen (och vi var tämligen ensamma där den gången). Förra helgen åkte jag och Björn dit med hundarna och då var det betydligt lättare även om det var ganska svettigt då med. Tess har väldigt bra kondition så hon och Björn klättrade hela vägen upp på 40 minuter, hundarna var tydligen rätt slut när de kom fram! Utsikten är fantastisk:

När de kom hem igen åkte Björn iväg med Max och spelade bowling, han var rätt mör på kvällen sen! 🙂

Igår slutligen, sista dan på påsklovet, åkte jag och Tess till en nagelsalong och fick manikyr. Riktigt mysigt! Tyvärr glömde jag ta kort när vi var där, det får bli nästa gång. Tess fyller ju år på lördag, hon funderar på att ta med sig ett par kompisar på manikyr då eller också gå på bio. Tiden för kalas och fiskdamm är oåterkalleligen förbi, fyller man tonåring så gör man… 🙂

 

Stort hälsointresse

av utvandrare

Det här kommer kanske som en överraskning för många men amerikaner har ett oerhört stort intresse av hälsofrågor. Med betoning på frågor. Om andras hälsa alltså. Så fort man sticker näsan utanför dörren hör man ett glatt ”Hello, how are you!”. Samtliga grannar inom syn- eller åtminstone hörhåll brinner av längtan efter att få veta hur du mår. Går man in i en affär och ser sju stycken ur personalen får man svara på frågan sju gånger, även om de skulle stå såpass nära varann att de rimligtvis borde ha hört det första, andra eller tredje svaret… Ringer man ett samtal är det ingen idé att försöka gå rakt på sak med varför man ringer, först måste ens hälsotillstånd utredas.

I början blev jag lika ställd varje gång. Jag kunde aldrig bestämma mig för hur jag borde svara. Skulle man överhuvudtaget svara eller bara returnera ett ”how are you”? Men det kändes lite oartigt, särskilt som den man pratade med omedelbart svarade med ett ”oh, I’m fine thank you”. Alltså svarade jag ”I’m fine thank you”, och tänkte alltid lägga till ett ”how are you” på slutet men hann nästan aldrig innan man passerat varann. Så då kändes det ju också oartigt, men att vända sig om, springa efter  och hojta ett ”how are you” hade ju varit lite fånigt. Man är väl cool liksom, även om man är svensk… 😛

Således blev planen att vara den som frågade först, för att se hur den andre bar sig åt. Himla smart! Problemet är att de är så attans snabba, de där amerikanarna. Det märks att de är fostrade från tidig ålder (bokstavligen, häromdagen mötte jag en liten 7-8-åring på cykel som ropade ett ”how are yoooou” på säkert 20 meters håll), för frågan kommer innan man ens har hunnit fatta att det kommer någon emot en så det funkade inget vidare alls. Över till plan B: tjuvlyssna i affärer. Denna omfattande research har nu gjort att jag kommit fram till att ett helt korrekt och socialt acceptabelt sätt att tackla denna fråga är att svara ett kort men vänligt ”good, how are you”. Fullkomligt genialt: det går fort, är artigt, och lämnar tid över till motfrågan. Se det som ett tips! 😀

Det man inte ska göra, däremot, är att verkligen svara på frågan. Inbilla er inte att någon verkligen är intresserad av ditt hälsotillstånd, skulle man lägga pannan i bekymrade veck och lämna en fullständig redogörelse för hur kass ryggen är, hur liktornarna värker, hur maken super och slåss eller att barnen hamnat på ungdomsanstalt så skulle man knappast få någon sympati. Snarare skulle de fly i vild panik. När vi bott här i ett par veckor råkade jag faktiskt göra nåt i den stilen, utan att tänka mig för. Jag hade varit ute med hundarna i skogen och var på väg hem när Java bestämde sig för att det var dags att avvika om man inte skulle bli inkallad och kopplad den sista biten hem. Hellre än att släpa omkring på en högst motvillig Morris för att leta upp hunduslingen så gick jag hem och lämnade honom och sen tillbaka igen. På vägen mötte jag en granne som genast naturligtvis frågade hur jag mådde. Lite bekymrad var jag ju, inte för att Java skulle sticka iväg nånstans men mer att någon nitisk person skulle ringa polisen för att det sprang en lös hund i skogen. Så utan att tänka mig för svarade jag ”I’m not sure, actually”. Jösses, vilken reaktion jag fick! Han stirrade på mig och tog nästan ett steg baklänges medan han funderade på hur han skulle tackla den här situationen. ”You… you’re not sure?” stammade han och försökte tvinga sig själv att le vänligt och lugnande, vilket gick sådär. När jag förklarade att min hund stuckit iväg såg han nästan komiskt lättad ut. Tydligen var det ingen galning han hade framför sig i alla fall, han skulle inte behöva vare sig lyssna på någon längre utläggning eller, ve och fasa, komma med några tröstande ord, istället kunde han slippa undan med en försäkran att han skulle hålla ögonen öppna.

Sen dess är det ”good, how are you!” som gäller, alltid. Funkar oavsett situation och grad av bekantskap med den som frågar! 🙂

av utvandrare

Jag tog lite fler bilder när jag var ute med hundarna igår, nu har träden slagit ut och det är riktigt grönt och fint i skogen. Nackdelen är att jag känner av pollenet. Tydligen är det mycket starkare här än i Sverige, många som kommer hit som aldrig varit pollenallergiska (inklusive mig) blir det här. Tyvärr är ju säsongen väldigt lång här dessutom, i Sverige är vi ju vana vid att naturen fullkomligt exploderar, mer eller mindre över en natt, när värmen väl kommer men här tar man tid på sig. Även naturen har Södern-mentaliteten och jäktar inte i onödan! 🙂 Det har ju varit rejält varmt länge här, men det är först nu som löven verkligen slagit ut och det blivit riktigt grönt. Det märks i affärerna att det är hyfsat vanligt med pollenallergi, hyllorna med mediciner i mataffärerna består till större delen av allergimedicin!

Fotograf: Tess!

av utvandrare

Nu har Tess påsklov, så idag var vi ute så att hon fick fotografera lite. Först vid ett gammalt fallfärdigt ödehus som står inte så långt från där vi bor. Det har varit en bensinstation en gång i tiden:

Efter att ha varit vid ödehuset åkte vi ner till centrum och fotograferade lite där också. De två första bilderna blev lite suddiga tyvärr men de var fina ändå tyckte jag. Först en mataffär:

Här kan man köpa tidningar:

Gatuskylt:

Husfasad med vacker murgröna:

Snygg stupränna! 🙂

Avslutningsvis lite gatubilder:

Påsk

av utvandrare

Nu har vi firat påsk i dagarna två och är ganska så trötta. I fredags kväll var vi hemma hos Bob och Karen, som alltid var det jättemysigt med god mat och roliga diskussioner. Och igår var det svenskafton, Kurt och Kirsi och deras barn var hemma hos oss vilket gav mig en ny chans att testa min crock-pot! 🙂 En biffgryta blev det denna gång, jättegod blev den men nästa gång måste jag öka på ytterligare med kryddorna. Våra barn trivs väldigt bra ihop och hade jätteroligt tillsammans, kul att ha hittat en familj att umgås med där både vuxna och barn har kul ihop!

Men i morse vaknade jag som vanligt klockan sju, trots att jag var jättetrött och gärna hade sovit minst ett par timmar till. Alla har varit lite sega så vi har varit hemma och tagit det lugnt. Jag och Tess har bakat brownies och bröd, spelat bocchia och tränat lite med hundarna, men det var tämligen varmt idag och tryckande luft så vi orkade inte hålla igång så mycket.

Lunchen blev i alla fall en riktig höjdare – Björn var och handlade igår och hittade både inlagd sill och rökt lax! Mums! 🙂