EFIT 10 december

av utvandrare

I lördags var det EFIT – Ett Foto I Timmen. Det är precis som det låter, man tar ett foto i timmen under en hel dag på det som man råkar göra vid just det klockslaget. Jag försöker var med så ofta jag kan och kommer ihåg, det är en kul idé både rent privat att dokumentera en dag i sitt liv och även kul att se vad andra gör. Yrkesskadad som man är känns det även som om man skulle kunna göra en massa kul forskningsprojekt med den typen av data! 🙂

Såhär var min dag i lördags, jag bommade tyvärr vid ett par tillfällen men på ett ungefär:

10.00 Frukost på hotellet. Vi bodde på ett lägenhetshotell och åt därför vår egen frukost på vårt rum.

 

11.00 På väg mot ett köpcenter passerade vi denna gatskylt som vi givetvis måste ta kort på. Andra Morris-skylten vi hittat i USA, den första (som man ser högst upp här på sidan) tog vi i New York förra sommaren! 🙂 Jag körde åt sidan så gott jag kunde medan Björn snabbt hoppade ut och tog kort, men det hann ändå bli en rätt imponerande bilkö innan vi var klara 😳

 

12.00 Tja, ska vi nu bo i USA så är det bara att inse att vi måste skaffa en rejäl grill för att inte bli betraktade som andra klassens medborgare av blivande vänner och bekanta. Därför åkte vi till Sears och rekade lite. Det är väldigt mycket billigare med grillar här än hemma, så vi blev väldigt sugna på att skaffa en riktig värstingvariant. Vi får se vad det blir!

13.00 På besök i Tess favoritaffär, Dollar Tree! Allt kostar en dollar styck, och man kan göra riktiga fynd. Idag köpte Tess julklappar till några av sina kompisar + att Björn köpte var sin enorm julstrumpa till barnen att hänga vid öppna spisen.

16.00 Efter att Björn och Max varit och shoppat Magic-kort i en spelbutik och jag under tiden tagit en power nap på hotellet åkte vi och spelade bowling. Jättekul!

17.30 Björn kommer att få en Ford Flex som tjänstebil när vi flyttat, och eftersom den inte finns i Sverige passade vi på att åka och titta på en i verkligheten. Jösses, säger jag bara. 😯 En väldigt fyrkantig låda på 4 hjul, väldigt amerikansk! Tess älskar den, hon tycker att den är så supernördig att den blir häftig. Jag kommer att känna mig som en äkta soccer mom när jag ska hämta och lämna barnen i den där kolossen… Tyvärr hade det hunnit bli väldigt mörkt och bilarna stod trångt så det gick inte att få ett vettigt kort, men ni kan ju googla om ni är nyfikna på hur den ser ut! 🙂

19.00 Efter bowlingen var Max trött och föredrog att äta en korv med bröd och sedan åka till hotellet och slappa (läs: spela spel). Vi andra åkte till restaurangen Ruby Tuesday och åt en god middag.

20.00 På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till vid Björns stamlokus, Starbucks, och tog en kaffe. Ett hett tips är att investera i Starbucksaktier efter att vi flyttat dit, de kommer garanterat att stiga i värde när Björn kan passera där varje dag på väg till och från jobbet! 🙂

21.00 Efter Starbucks lämnade vi av Tess vid hotellet och sen åkte jag och Björn ut till vårt hus en sista gång innan hemfärden. Detta är ett av grannhusen, vars innevånare uppenbarligen inte ligger vaken på nätterna och oroar sig för miljön och att spara på energi. Eller kan det vara lågenergilampor månntro? 😉 Men gulligt är det!

Vårt nya kvarter

av utvandrare

Björn och jag passade på att åka ut till vårt nya hus idag igen och körde runt lite i kvarteren. Här är lite bilder:

Vår gata (idag var uppenbarligen sophämtningsdag så alla hade ställt fram sina soptunnor som normalt står inne i garaget annars):

Tennisbanan:

Club house, där man ordnar diverse aktiviteter och som ungdomarna i området även har som en slags fritidsgård:

Poolen!

och här är vårt nya hus!

På kvällen var vi väldigt, väldigt trötta och orkade inte riktigt med att fira att allt var klart med huset. Därför fick det bli galamiddag på – Taco Bell! 🙂

Kort, kort, kort…

av utvandrare

Bor man i USA kan man spara rejält med pengar på matinköpen om man åker till rätt affärer och dessutom skaffar sig kundkort där. Därför har vi ägnat ett par timmar åt att åka runt och registrera oss i några affärer. Hittills har vi skaffat kort hos CostCo, Food Lion, Harris Teeter (verkligen inte någon billig affär men fantastisk att nån gång ibland gå runt och ”finhandla” i!) och K-mart. Plånboken börjar redan protestera mot alla kort:

De små gula och röda korten är minivarianter som man kan hänga i sin nyckelknippa och visa upp istället för att släpa med sig de stora korten. Smart! Nu börjar vi så smått känna oss som amerikaner, när vi både har bankkonto och kontokort! 🙂 Nästa steg var att skaffa ett telefonnummer. Vi hade fått veta att tvättmaskinen och torktumlaren skulle finnas kvar i huset som vi hyr, men idag talade mäklaren om att de som äger huset kommer att ta med sig dem när de flyttar. Alltså måste vi hastigt och lustigt köpa det. 😐 Vi begav oss till Sears och hittade en tvättmaskin och en torktumlare som blivit över från Black Friday, som inträffar en gång om året efter Thanksgiving i USA. Då öppnar många affärer mitt i natten, vid 3-tiden, och har jätterea och man kan göra riktiga fynd. Maskinerna såldes därför för halva priset. Vi beställde hemleverans (vilket inkluderar installation – hallelujah!) men då behövde de ett telefonnummer för att kunna ringa och boka tid dan innan leverans. Vi hade ju inget, så Björn gav numret hem till en av hans amerikanska kollegor. Men den stackarn kan vi ju inte använda varje gång så vi bestämde oss för att köpa en mobil med kontantkort. På BestBuy hittade vi en för 5 dollar + 20 dollar för kontantkortet. 🙂 Fast Tess, vars högsta önskan är att få en iPhone, tyckte kanske inte att denna telefonen var så mycket att hänga i julgran förstås… Men för 5 dollar är den helt ok!

Idag har vi även skrivit på huskontraktet. I sista sekund kom en ny kris – mäklaren hade inte skrivit in på kontraktet att vi har två katter med oss trots att vi talat om det flera gånger. Nu fick de som hyr ut huset reda på det och tyckte inte alls om det. Hundarna var ok men katterna ville de inte ha in i huset, de krävde att de skulle vara utomhus dygnet runt. 😐 Då kände vi att nu får det vara nog. Det har varit en hel del strul med detta huset, visserligen har det inte varit deras fel men diverse saker har strulat. Dessutom hade vi varit väldigt tydliga med att vi skulle ha med oss både katter och hundar. Björn var den som pratade med mäklaren när hon meddelade detta, och han sa ifrån att får vi inte ha katterna inne så får de riva kontraktet och hitta en annan hyresgäst. Lite av en chansning förstås, vi vill ju fruktansvärt gärna ha huset men vi visste att de hade försökt att hyra ut det i 1,5 år utan att hitta hyresgäster så de borde vara villiga att kompromissa. Och det gjorde susen – mäklaren pratade med husägarna och förklarade att vi kommer att ersätta allt katterna möjligtvis skulle förstöra och dessutom kommer vi att ta dit någon som tvättar alla heltäckningsmattor innan vi flyttar. Kontraktet blev underskrivet så nu är huset ”vårt”! Underbart!

Skoldag för Max!

av utvandrare

Igår var det då dags för Max att få prova på att gå i skolan i USA för första gången! Han skulle vara på plats kl 8.00 på morgonen, vilket inte var helt populärt nu när vi har ”semester”. 😉 Han möttes av en elev som tog med honom till en historialektion och en mattelektion. På historian pratade de om Pearl Harbor, och Max blev förvånad och glatt överraskad över att läraren faktiskt var tämligen neutral. Han utmålade inte japanerna som några monster utan förklarade hur de såg på saken och varför de tyckte att de behövde göra som de gjorde.

På matten, Max älsklingsämne, hade de algebra. Nu märktes det att de ligger en bit före i matte årskullsmässigt jämfört med Sverige. Max är väldigt duktig i matte och har t.o.m hoppat över ett år, men kunde ändå inte räkna särskilt många av de tal de gick igenom. Tur ändå att han är så duktig på det, han kommer säkert att klara att komma ikapp. Annars gick dagen väldigt fort, de gick även till cafeterian och fikade lite och Max fick chansen att prata med fler elever. De var väldigt nyfikna på var han kom ifrån och hade mycket frågor. Kul!

När Björn lämnade Max på morgonen (ja, jag låg och sov – vissa behöver sin skönhetssömn…) pratade han med en annan av de som har hand om inskrivningen. Max lärare hade ju fått fylla i en utvärdering av honom, som jag berättade om för ett par veckor sen, och nu visade det sig att det blivit något strul så att de inte hade fått utvärderingen. Björn tyckte att hon såg lite tveksam ut och han kände att hjälp, nu kommer de att neka Max att få gå där. Så under tiden som Max var på besöket letade vi som galningar för att hitta en kopia av utvärderingen, men hittade den inte. Jag ringde Max lärare i Sverige, det var ju natt i Sverige då men jag pratade in på svararen och bad dem ringa så fort de kunde även om det var mitt i natten för oss då. När vi sedan kom för att hämta Max pratade vi en stund med den dam vi träffat första dagen, och då var allt frid och fröjd. Eleverna hade sina terminsprov den här veckan så alla var fullt upptagna med det, så hon tyckte inte att det var någon brådska att få utvärderingen. ”Skicka in den nästa vecka, ingen hinner titta på den förrän då i alla fall”. Sedan började hon prata om hur vi på bästa sätt skulle ”skola in” Max och det var inget prat överhuvudtaget om att han inte skulle gå där. Puh! Senare på eftermiddagen mailade Max underbara lärare en ny utvärdering så allt löste sig.

Vi vet ännu inte vilken klass Max kommer att börja i. Åldersmässigt är han precis mittemellan 8:an och 9:an, tydligen är inte alla i en viss årskull lika gamla utan det kan skilja på något år. Så antingen får han börja i 8:an och sen fortsätta med 9:an i den klassen nästa läsår, eller också börjar han 9:an nu (som är lite friare och därför kan det vara enklare att specialanpassa undervisningen så att han ska komma ikapp så fort som möjligt) men då får han börja om i 9:an igen till hösten (eftersom det antagligen kan vara lite för tufft att fortsätta med 10:an redan då) och då med en ny klass. Vi överlåter till lärarna att bestämma det, de har erfarenheten och kan lättare avgöra vad som blir bäst, huvudsaken är att Max kommer att trivas och må bra, inte vilken klass han går i.

Det viktigaste är i alla fall att skolan blir bra, och hittills har den varit över förväntan för båda barnen. Båda två ser verkligen fram emot att få börja i januari, och det känns underbart!

Banken

av utvandrare

Efter att ha besökt Max skola åkte Björn och jag till banken för att fixa bankkonto så att vi kan börja bygga en ”credit history”. Det är väldigt viktigt att ha en bra kredithistoria här, så ett tips för alla emigranter är att skaffa ett bankkonto så fort som möjligt och börja sätta in pengar där. Vi blev rekommenderade av Björns kollegor och även vår mäklare att välja banken SunTrust. En av fördelarna med den är att den inte tar någon avgift för checkar och uttagskort. Vi kände att vi lika gärna kan ta den till att börja med, trivs vi inte med den kan man ju alltid byta senare. Vår mäklare, Betty, hade varit inne på banken dan innan och förarbetat lite så att det skulle gå smidigt för oss. ”Det tar högst 20 minuter när ni kommer dit”, lovade hon. Visst. Ms Gloria, damen i banken, visade sig vara en äkta sydstatskvinna som älskade att prata med folk i allmänhet och ”utlänningar” i synnerhet. Hur trevlig som helst var hon i alla fall, och riktigt rolig att prata med! Men det tog 1 timme och 20 minuter innan vi vacklade ut därifrån… 🙂

Nu känner vi det som om vi har backat 20 år i tiden – vi har fått ett checkhäfte!

Nån som kommer ihåg att vi faktiskt hade det i Sverige också förr i tiden? 😉 Mycket känns modernare och smidigare i det här landet men vissa saker är verkligen långt efter oss i Sverige. Här betalar man ofta sina räkningar genom att skriva ut en check och skicka till företaget, känns väldigt förlegat. Men Gloria fixade även ett internetkonto så att vi skulle kunna sköta de flesta betalningar on-line, fler och fler går över till det nu.

Skolbesök

av utvandrare

Har inte orkat blogga på ett par dar, det har varit väldigt intensiva dagar här!

I förrgår var vi på besök på Max blivande skola. Oj, vilken bra skola det var! Fräscha lokaler, jättetrevlig personal och tyst och lugnt i korridorer och klassrum. Under tiden som vi pratade med en av personalen där som är den som har hand om inskrivningen av nya elever fick Max träffa den lärare som har hand om undervisningen av engelska som andraspråk.

Han kom in och presenterade sig och frågade lite försiktigt och väldigt tydligt om Max förstod någon engelska. Max svarade med en lång utläggning om hur mycket engelska han kan, hur han lärt sig den och vilka böcker han brukade läsa på engelska. Läraren tog ett steg bakåt och bara stirrade på honom, han hade förväntat sig att Max inte skulle förstå nästan något alls så han blev väldigt paff! Sen förklarade han att de skulle göra ett test där han börjar på en ganska låg nivå och sen gör det svårare och svårare tills Max inte kan svara längre. ”Och med tanke på hur bra engelska du kan så lär det ta ett tag innan vi är färdiga!” 🙂

Björn och jag gick och fikade i cafeterian och pratade med ett par lärare. Sedan när Max var klar (och jag var smart nog att fråga honom om testet var svårt – de höll ju på tills han inte kunde svara längre så det tro sjutton att det till slut var svårt! 🙂 ) gick vi på en rundtur runt hela skolan. Känns hur bra som helst att han kommer att gå där, det var jättefint och vi reagerade även på att det inte var något liv i korridorerna utan eleverna satt och jobbade eller småpratade och allt var så lugnt. Perfekt för Max! Sedan var besöket slut för den dagen, men Max skulle komma tillbaka dagen efter och då tillbringa ett par timmar ensam där. Han ska få vara med under ett par lektioner och då bli guidad av en av eleverna.

Max och Tess har även fått lite kvällslektyr att studera flitigt 😉

 

Det brinner!

av utvandrare

När vi kom hem till hotellet på kvällen idag var vi rätt trötta efter en lång dag. Nu skulle vi bara ta kort på oss själva så att vi kunde skicka in våra visumansökningar, så jag tog kameran och gick in till barnens rum för att fotografera dem. Mitt under fotosessionen började plötsligt brandlarmet tjuta. Först förstod vi inte riktigt vad det var, om det kanske var något larm på klockradion som gått igång eller så, men när vi öppnade dörren till korridoren hörde vi att det tjöt över hela hotellet. Vi gick ut direkt, jag tog mig inte ens tid till att gå in på mitt rum och leta reda på mina skor, även om vi trodde att det var falsklarm. Vi var bland de första som kom ut, och såg genom ett fönster hur en i personalen sprang in i ett rum med en brandsläckare i högsta hugg. Vi gick runt hotellet och in i receptionen och kände direkt brandröken. Tydligen hade en gäst glömt nånting på spisen (vi bor på ett lägenhetshotell). Vi gick ut igen tillsammans med alla andra gäster, samtidigt som brandkåren svängde in på parkeringen. Då såg vi även hur det rök från ett av fönstren, närmare bestämt det fönster som var rakt under vårt! Läskigt! Det här ska tydligen bli en dramatisk resa på alla möjliga sätt och vis…

Det gick dock rätt fort att släcka, vi fick vänta utomhus i 30-40 minuter innan vi kunde gå tillbaka till våra rum igen. Som tur är befinner vi oss ju i amerikanska Södern där det är varmt och gott, trots att det är december nu har det varit närmare 20 grader varmt så vi frös inte där vi stod barfota ute på parkeringen.

Vi trodde dock inte att hotellets namn skulle tolkas så bokstavligt…:

Det är andra gången det börjar brinna på ett hotell vi bor på, första gången var i Thailand för några år sen. Då var det nyårsraketer som inte flög så högt utan åkte in i några buskar som fattade eld. Ingen i personalen verkade bry sig den gången förrän en kock slutligen kom utspringande med en brandsläckare. Det gick bra den gången också, får verkligen hoppas att det räcker nu och att det inte blir någon tredje gången gillt…

Hus- och skolvisning

av utvandrare

Idag har det varit en spännande dag. Igår kom vi äntligen fram till Greensboro, utan några fler missöden. Vi var framme vid 10-tiden, och åkte till hotellet och lämnade av våra väskor. Resten av dagen åkte vi runt och tittade på omgivningarna och shoppade en del.

Idag började jag dagen med att vara med på ett kursseminarium på jobbet via Skype medan Björn var på Volvo och jobbade lite samt träffade vår mäklare. Jag var klar kl 11 och då åkte vi direkt iväg för att besöka Tess skola. Spännande! Skolan heter Northern Guildford Middle School och är ganska så ny, 6 år gammal. Den är väldigt populär och var anledningen till att vi valde hus i det området som vi gjorde, den ska vara en av de bästa skolorna i Greensboro enligt reviews på nätet och även enligt alla vi frågat som bor här.

Vi möttes av Mr Davis som visade oss runt på skolan. Det kändes riktigt bra! Små mysiga klassrum (fast med heltäckningsmatta…) och trevlig personal. Vi såg inte särskilt många elever men de vi mötte tittade väldigt nyfiket på oss. Det är en stor skola, runt 900 elever, men den kändes inte så stor. Den var ganska smart uppdelad på de olika årskurserna så att inte alla skulle blandas med varann. Vi fick med oss en hel hög med blanketter som skulle fyllas i innan Tess börjar, intyg om att hon verkligen är vår dotter (!), ansökan om skolbuss, ansökan till ”encore”-kurser. Det är kurser som inte tillhör kärnämnena, man kan välja mellan art, computer science, business & marketing, latin, spanska, technology, spela instrument i en orkester och nog några till som jag glömt nu. Det blir till att fundera lite för att kunna välja ut fyra av ämnena. Över lag kändes det väldigt bra, det var en trivsam stämning och Tess kände att hon verkligen ville gå där. Skönt!

Sedan tog vi en snabblunch på Wendy’s och efter det var det äntligen dags att titta på vårt hus! Och vilket hus sen! Otroligt mysigt, och stort! Drygt 300 kvadrat, och med en stor trädgård. Tyvärr inget staket, det måste vi fixa på något sätt så att vi kan släppa ut hundarna utan risk. Vårt master bedroom hade ett jättestort badrum med bubbelbadkar, stor dusch och en walk-in closet. Tess fick också sin hett efterlängtade walk-in closet, och dessutom ett eget badrum med badkar! Även Max har eget badrum till sitt rum. Lyx! Det bästa var ändå bonusrummet, ett stort rum på övervåningen som Max och Tess får dela på och där de kan spela spel, bygga Warhammerfigurer och umgås med kompisar. Perfekt!

Tyvärr är det återigen väldigt dålig kvalitet på bilderna jag tagit, men såhär ser köket ut:

Vänder man sig om har man vardagsrummet som ser ut såhär:

Från ”inomhusbalkongen” kan man se ner till hallen från ena sidan och köket/vardagsrummet på den andra. Bakom Max kan man se matsalen:

 

Björn hittade nånstans på nätet att entrén hade varit med i ett nummer av House&Garden! Bara entrén, hela huset platsade tydligen inte, men i alla fall! 😉

Vi är mer än nöjda, nu längtar vi verkligen efter att få flytta in och få hit våra egna möbler!

Äntligen framm… eller nä förresten, bara nästan

av utvandrare

Igår, söndag, åkte vi till USA. Inte helt smärtfritt, skulle det visa sig. Planet gick 7.40, vi hade beställt en taxi som skulle komma tjugo i sju (vi hade checkat in dan innan och bor ju bara 10 minuter från flygplatsen så det skulle räcka att åka då). Kvart i sju lyste taxin fortfarande med sin frånvaro och vi började bli lätt nervösa. Plötsligt ringer telefonen, det är taxichauffören som talar om att han just nu är vid Kallebäcksmotet… Alltså åtminstone en kvarts resväg kvar hem till oss. Björn ringer fly förbannad till taxibolaget och frågar vad de sysslar med, det är fjärde gången på bara några månader som de strular när han ska resa iväg på jobb. Ett par gånger har de inte kommit alls, en gång åkte de till Ärlevägen i Torslanda istället för Landvetter… Förklaringen de hade den här gången var att de upptäckte att de inte hade någon bil i närheten av Landvetter och därför fick skicka en från Göteborg. Hade väl varit helt ok om vi ringt samma morgon men nu hade vi faktiskt beställt bilen flera dar innan. Morr.

Nåja, strax efter sju dök taxin upp i alla fall och vi slängde in alla väskor och oss själva i bilen innan chauffören ens hunnit öppna dörren och gått ut för att hjälpa till. Sedan i ilfart (nåja, chauffören var 60+ och inte direkt lättstressad utan såg till att hålla på hastighetsbestämmelserna) mot flygplatsen och in till bagageinlämningen. Killen där hann inte kolla våra biljetter ordentligt utan litade på att allt var ok (vi talade om att vi hade dubbelkollat kvällen innan att alla tre planen var ordentligt bokade), vilket skulle visa sig vara lite ödesdigert. Sedan direkt ut till planet. Puh, vi hann!

Första etappen var till London. Tess, som är rejält flygrädd, satt bredvid pappa eftersom jag också är ganska så flygrädd. Den flygningen gick jättebra och vi landade i London lite före tidtabellen. Sedan byte till nästa plan mot New York. Vi flög med United vilket visade sig vara jättebra. Väldigt bekväma stolar och bra filmer! Dock fick vi betala dyra pengar för vinet till maten 😦

I New York hade vi tre timmar på oss fram tills nästa plan som skulle ta oss till Greensboro. Och nu började problemen. Först var vi tvungna att hämta ut våra väskor och checka in dem igen, eftersom de inte var incheckade hela vägen från Landvetter till Greensboro. Därför hade vi nu 4 stora resväskor + handbagage att släpa på, och blev givetvis anvisade till fel terminal till att börja med. Efter lite snurrande fram och tillbaks hade vi i alla fall kommit fram till rätt terminal och kunde lämna ifrån oss väskorna och skulle sedan checka in via en av automaterna. Där blev det tvärstopp, personal tillkallades som stod och kliade sig i huvudet och inte visste vad som hänt med vår bokning. Vi talade om att vi kollat den kvällen innan och att allt var ok, men nu var det helt plötsligt bara Björn som var bokad. Till slut fick vi i alla fall var sitt boardingcard, men endast Björn var seatad och vi andra hade ingen plats alls. Hade killen på Landvetter haft tid att kolla upp biljetterna ordentligt på morgonen hade han upptäckt det redan då och kanske hunnit seata oss alla fyra, innan planet blev helt fullt. Nu fick vi gå vidare till gaten med våra ofullständiga boardingkort, och då blev det givetvis tvärstopp igen. Björn hade ju en plats, men sedan var planet fullt och vi andra skulle inte komma med!

De försökte få någon att frivilligt ge upp sin plats mot kompensation i form av flygbiljetter, men ingen nappade. Det var ju söndag kväll och alla behövde väl komma hem för att jobba dan efter. Det vi kunde hoppas på var att tre personer inte skulle dyka upp alls, men hur troligt var det? Till slut var det bara en kvart kvar tills planet skulle gå och alla hade checkat in. Vi skulle inte komma med! Vid det laget hade vi varit på resande fot i 16 timmar och samtliga var helt slut, särskilt barnen förstås. Tess hade ju dessutom varit väldigt spänd hela dagen eftersom hon är så flygrädd och blev helt förtvivlad. Även Max tyckte att det var fruktansvärt jobbigt. Damen i gaten kämpade verkligen för att hitta en lösning och kollade runt bland andra flighter till städerna runt omkring Greensboro (Raleigh och Charlotte) för att se om vi kunde komma dit åtminstone. Fullt överallt. Vi peppade henne och försökte komma på alternativ och hon var väldigt imponerad när Max kom fram och sa att han verkligen uppskattade att hon försökte så mycket. Hon sa flera gånger att det är en sådan skillnad på amerikaner och européer när det gäller att tackla sådana här saker. Till slut var vi bästisar och bundisar och vi lovade henne att maila hennes chef och tala om vår uppskattning. Det är ju så att man oftast klagar när något är dåligt men sällan berömmer när det är bra, så hon låg på minussidan när det gällde den typen av brev och skulle verkligen uppskatta att få något på plussidan också!

Till slut var det bara att konstatera faktum – det var kört att komma vidare den kvällen. Istället blev vi inkvarterade på ett hotell nära flygplatsen och bokade på ett plan kl 8.05 dan efter istället. Jobbigt att snubbla på målsnöret men inte mycket att göra åt. När vi väl  accepterat faktum kändes det nästan lite skönt. Klockan hade bivit rätt mycket innan allt pappersarbete var klart och Tess hade nog inte mått så bra om hon hade behövt flyga en gång till den dan. Bättre att få gå och lägga sig i vettig tid, och tack vare att vi fick en såpass tidig flight skulle måndagen ändå inte vara helt förstörd. Vi tröstade oss även med att denna gången var det ju ändå bara vi fyra som åkte, förhoppningsvis ska det väl inte behöva hända nästa gång också när vi har två hundar och två katter med oss…

Salzburg

av utvandrare

Denna veckan har jag varit i Salzburg på en workshop + konferens. Salzburg är en otroligt vacker stad, har ni inte varit där någon gång så åk dit! Nu är det ju dessutom snart jul så hela stan var extra pyntad. De har även en berömd julmarknad som är hur mysig som helst, mängder med stånd med allt möjligt krims-krams, mest julsaker förstås, och glühwein högt och lågt. Tyvärr var jag klantig nog att glömma kameran så jag hade bara mobilen att dokumentera med och kvaliteten är därefter. Här är julmarknaden i alla fall:

Första dagen hade vi workshop, det var då jag skulle presentera mitt och min handledares papper. Som vanligt var jag hur nervös som helst innan, dels över att överhuvudtaget prata inför folk vilket jag haft jättesvårt för men som faktiskt inte är lika läskigt nu som det har varit. Man vänjer sig! Men att presentera på en konferens är lite extra läskigt, de som sitter och lyssnar är ju ändå forskare från hela världen som är specialister på just det man ska prata om och ofta med runt 20 års längre erfarenhet än vad man själv har… Samtidigt blir det ju en liten egoboost att allihop sitter där och lyssnar på mina idéer och teorier! Det gick väldigt bra i alla fall, det var en liten och mysig workshop med väldigt engagerade människor som ställde mycket frågor. Det blev en del diskussion runt min presentation och över lag verkade de gilla det vi hade gjort. Kul! Workshopen (http://www.auto-ui-cogload.unh.edu/) och även konferensen (http://www.auto-ui.org/11/index.php), som var dag 2 och 3, hölls i gamla stan i Salzburg. Här är en bild av utsikten från Edmundsburg där konferensen hölls:

På innergården vid universitetet står den här statyn som var riktigt häftig, tyvärr är ju som sagt kvaliteten inte den bästa. Statyn såg nästan ut som ett hologram, väldigt speciell:

På fredag eftermiddag kom jag hem igen. Underbart att komma hem till familjen och hundarna! På kvällen var jag och Tess på Idol på Scandinavium. Det var tredje året i rad vi var där, börjar bli tradition! Här är Tess framme vid scenen i pausen:

Det höll dock på att sluta med katastrof. När vi kom dit och visade upp våra biljetter (som jag köpt på ticnet och fått via mail) pep det till i scannern som biljettkontrollanten hade. Nåt var fel, så vi fick gå till biljettkontoret. De såg inga fel på biljetterna men skrev ut nya som vi skulle testa med istället. På väg tillbaka till insläppet kollade Tess på biljetterna och sa ”Mamma kolla vad konstigt, det står 2010 på biljetterna!”. Då insåg jag vad som hänt, jag hade skrivit ut förra årets biljetter istället för årets! Hjälp! Det var en trekvart kvar innan Idol skulle börja och jag fick panik, vår printer hemma hade slut på bläck så hur sjutton skulle Björn hinna skriva ut och komma till oss med de riktiga biljetterna? Jag ringde honom i alla fall och som tur var hittade han rätt mail och kunde läsa upp bokningsnumret som jag gav till damen i biljettkassan. Tack vare det kunde hon skriva ut rätt biljetter och vi hann in i tid. Pust!

Dan efter, idag, var det släktmiddag hemma hos Björns bror. Min svärmor har fyllt år så vi firade henne med sång och tårta! Och imorgon är det dags att åka till USA på pre-visit. Hektisk vecka! Det som känns riktigt jobbigt är att lämna hundarna igen, jag hann ju knappt komma hem innan det var dags att lämna bort dem. Morris ska i alla fall vara hos sina älskade ”extra-föräldrar” som bor här i området och som han brukar vara hos när vi reser bort. Han avgudar dem verkligen så det känns jättebra att han är där. Java ska vara hos en annan granne, en farbror som är jättego med hundar och har haft flera stycken själv. Jag vet att det kommer att bli bra, men det kändes ändå jobbigt att lämna henne där eftersom hon inte varit där förut. Hönsmatte, jag vet!