Snökaos!

av utvandrare

Allvarligt talat, vi trodde att vi flyttat några hundra mil för att slippa det här… Men nu har det tydligen gått upp för vädergudarna vart familjen Villing huserar (eller också är det Jenny som är effektivare än jag kunde ana 😈 ) för nu är det fullt snökaos här. När jag skrev förra inlägget var klockan runt 4, vid halv 6-tiden gick jag ut och lekte med hundarna på gräsmattan. Då snöade det fortfarande men det hade avtagit rejält, och det låg ett tunt lager på marken. Kvart i 8 kom jag och Björn på att vi ville åka iväg och titta på grillar 🙄 , så vi stack iväg med bilen. Det visade sig att det hade tagit i ganska rejält med snöandet igen, och nu mer eller mindre vräkte det ner. Vinterdäck existerar ju inte här, så vi insåg ganska omgående att det inte var någon bra idé alls att vara ute på vägarna:

Vi strök alltså idén att kolla på grillar, men däremot var det tämligen tomt i tanken så vi var tvungna att tanka för att kunna ta oss hem. Mot närmsta bensinstation, med andra ord. Det fanns en ganska nära, skönt eftersom det inte var många droppar kvar i tanken nu. Det såg ganska mörkt ut när vi körde in där, men det var ju automatiska pumpar så det borde ju inte vara något problem trodde vi. Tji fick vi. På dörren hängde en skylt att de stängt tidigare pga vädret, och pumparna funkade inte! Ok att det snöade, men att stänga en bensinstation bara för det? Märkligt. Nu började det bli kris, enligt mätaren skulle bensinen räcka i 15 miles till. Enligt gps’en var det drygt 3 miles till nästa bensinstation, bara att hoppas att den var öppen… Jag vet inte hur den där mätaren räknade, men antalet miles kvar till tom tank minskade betydligt snabbare än antalet miles vi körde. På vägen körde vi förbi 5 (!) bilar som låg i diket. När vi äntligen kom fram till bensinstationen (som var öppen, tack och lov) såg mätaren ut såhär, notera antalet miles till tom tank:

Snacka om att leva på marginalerna! Vi tankade och lyckades ta oss hem utan missöden i alla fall, men det var inte kul att köra på oplogade vägar med sommardäck. Vi fick verkligen en känsla av déjà vu från färden med taxin när Björn och Tess skulle till flygplatsen… 🙂

På vägen hem ringde en glädjestrålande Tess. En automatisk telefontjänst hade precis ringt hem och meddelat att skolorna i Guilford County (som vi tillhör) stänger imorgon pga. snön! Max skola hade stängt i vilket fall som helst eftersom det är President’s day imorgon, men Tess skola skulle egentligen vara igång som vanligt vilket hon ju inte var så glad över. Men nu blir även hon ledig! Vi hade skojat om det tidigare på kvällen eftersom vi hört sen tidigare att skolorna är rätt snabba med att stänga även om det inte kommit några mängder med snö, men vi trodde aldrig att det skulle räcka med de 3-4 centimeter som lagt sig hittills. Undrar hur de hade reagerat om de hade sett snödjupet vi hade hemma i Sverige förra året, utan att en enda skola stängde för den sakens skull… 🙂

Födelsedagspresent

av utvandrare

Idag fyller jag år, och som ”present” fick jag: snö!

Vädret är minst sagt omväxlande. Igår var det 18 grader varmt på eftermiddagen och det kändes som om våren kommit. På kvällen var vi hemma hos en svensk familj som bor här i Greensboro, och då satt vi ute på altanen hela kvällen och grillade. Visserligen var det lite kyligt men inte värre än att vi kunde sitta ute med hjälp av jacka och filtar. Och idag snöar det… En av Tess kompisar (som dessutom är dotter till den mäklare som hjälpte oss hitta vårt hus!) fyller också år idag, och hon hade önskat sig snö. Tess berättade att alla bara skrattade åt henne i skolan, men hon fick som hon ville! 🙂

Jag fick ett jättegulligt gosedjur av Tess:

Sen fick jag även en grill 🙂 Eftersom vi haft en massa utgifter i och med flytten tyckte jag att det kändes onödigt att lägga massa pengar på presenter så jag önskade mig en grill istället, som vi ändå tänkt köpa. Så idag åkte vi runt och tittade lite, det finns en hel del att välja på i många olika prisklasser, frågan är vad vi behöver egentligen? Vi skrev ner namnet på några i alla fall så ska vi googla lite och se om vi hittar lite reviews innan vi bestämmer oss.

 

 

SWEA

av utvandrare

Idag var jag på bokfika med SWEA. SWEA är en organisation som finns över hela världen, den är till för svensktalande kvinnor som flyttat från Sverige. De har alla möjliga olika aktiviteter, åker och handlar ihop, ordnar fester (t.ex julfest, lucia, midsommar osv.), vinprovning m.m, m.m. Jag fick ett mail från en av medlemmarna vars man också jobbar på Volvo, med en inbjudan till bokfika. Det innebär att man tar med sig en bok, tidning eller film som man gillar och så kan alla låna av varann. Jag hade bara en enda bok eftersom vi fortfarande inte fått våra flyttlådor, men det var å andra sidan en riktigt bra som jag fick av Thina innan jag åkte hemifrån Sverige: Vattenmelonen av Marian Keyes. Det hade visserligen inte spelat så stor roll om jag hade med mig en bok eller inte, tanken är framförallt att träffas och fika ihop och lära känna de andra.

Det var jättemysigt! Kul att träffa andra svenskar och lära känna lite folk, och redan lite skönt att få prata svenska med ”främlingar” även om vi inte bott här så länge än 🙂 Jag ska absolut gå med, det kostar 50 dollar om året och det är ju ingen större summa. Jag kände att det verkligen var bra att få prata med folk som varit i samma situation som jag är nu, att få tips om hur man ska göra olika saker (t.ex att aldrig nånsin handla kläder till fullpris, en vecka senare är det rea så det är helt onödigt att betala fullt pris för något, någonsin! 🙂 ) och bara byta erfarenheter med varann. En kul grej var att vi för en vecka sedan skulle ha varit hemma och fikat hos en jobbarkompis till Björn, en svensk familj som jag aldrig träffat, men det gick inte eftersom de blev sjuka. Efter nån timma på bokfikat frågade hon som satt bredvid mig i soffan vad min man hette och då kom vi på att det var hemma hos henne som vi skulle ha varit! 🙂 Förhoppningsvis kan vi komma hem till dem inom de närmsta dagarna, då ska vi bombardera dem med frågor om stort och smått!

SWEA finns i många länder över hela världen, flyttar ni utomlands någon gång så kolla upp om det finns någon i närheten och gå med på någon träff och testa!

Brödbak

av utvandrare

Nu har den äntligen kommit, min hett efterlängtade och högt älskade mixer från KitchenAid! 🙂 Jag bara älskar färgen:

Min förra matberedare var en av de första sakerna jag köpte när jag flyttade hemifrån 1989, så jag tyckte att den gjort sitt nu. Visserligen funkar den hur bra som helst fortfarande och kommer att leva ett behagligt pensionärsliv hos ett av Björns syskonbarn, men jag kände att jag behövde gå vidare. Fråga mig inte varför, jag är inte den som bakar särskilt ofta direkt, men just en sån här har jag önskat mig jättelänge. Så nu gäller det ju att visa att den kommer till användning också, så att Björn slipper dra sitt favoritcitat från Emil i Lönnebergas pappa: ”du är minsann inte rädd för utgifter du”…

Så igår bakade jag bröd, enligt recept som följde med från KitchenAid. Det är nog faktiskt något jag kommer att göra väldigt frekvent hädanefter, brödet här är verkligen inte särskilt gott. Oftast är det vanligt vitt som bara innehåller luft och som inte mättar det minsta. Eller också typ bagels, som jag aldrig riktigt förstått mig på. En stenhård betongklump som knappt smakar nånting. 🙄 Jag hittade ett recept som verkade bra, det var visserligen vetemjöl men åtminstone fullkorn. Brown sugar skulle det vara i också, men inte särskilt mycket. Efter en hel del letande hittade jag fullkornsmjölet allra längst ner i hyllan i affären:

Resultatet blev en succé, måste jag säga. Tyvärr glömde jag ta kort på brödet (det är redan slut…) men limporna såg mer eller mindre perfekta ut och smakade hur gott som helst. Nu håller jag på att baka igen, men denna gången på ett lite annat sätt…

När vi var på IKEA hittade jag brödmix där, på riktigt grovt mjöl så det var jag tvungen att köpa. Mjölet ligger i en tetrapack:

Man häller i varmt vatten, skakar nån minut, och sen häller man ner degen i en form och så får den jäsa en stund.

Sedan in i ugnen en timme och så är det klart. Känns det amerikanskt eller känns det amerikanskt? 😀 Jag behövde inte ens tvätta händerna efteråt, absolut minimalt med både kladd och arbetsinsats. Hoppas det blir gott också bara, jag får återkomma med rapport för det står fortfarande i ugnen.

IKEA!

av utvandrare

I fredags var jag och Björn på IKEA! Ett måste för varje utlandssvensk, låt vara att vi bara varit här i tre veckor än så länge… :mrgreen:

Det är nästan lite löjligt, vi har ju som sagt inte varit här särskilt länge än men ändå kändes det lite nostalgiskt att se IKEA-skylten och den svenska flaggan! Och lite märkligt att höra hur de ropade ut i högtalarna att nu behöver man minsann inte åka till Sverige längre för att äta svensk mat, det är bara att gå till restaurangen så finns det svenska köttbullar där… 🙂 Det gjorde vi dock inte, eller jo, vi gick till restaurangen men vi nöjde oss med en fika. Tyvärr ligger närmsta IKEA-varuhus i Charlotte vilket är nästan två timmars bilresa från oss så vi kan ju inte åka dit alltför ofta, men det är ju skönt att det finns ett varuhus i alla fall. De hade en hyfsat stor avdelning med svensk mat; sill, knäckebröd, lax, bröd, godis m.m, m.m, jag kan tänka mig att det blir ett och annat besök senare när suget efter svensk mat sätter in! 🙂

Möte med Tess skola

av utvandrare

Jösses, nu är det nästan en vecka sen jag bloggade senast. Vet inte var tiden tar vägen, hinner knappt med nånting! 🙂

Förra torsdagen var jag i alla fall och träffade Tess mentor. När jag kom dit kände jag att det var en himla tur att jag mailade henne så att vi fick prata om hur det går. De trodde på skolan att svenska skolor låg långt före amerikanska, så jag märkte att de fått lite fel uppfattning om Tess. Mentorn sa ju inget rent ut, men jag förstod att de antog att hon hade väldigt svårt för sig i skolan. När vi pratat en stund och jag förklarade att vi i Sverige först börjar i förskoleklass när vi är 6 år och sen börjar ”riktiga” skolan när vi är 7 ramlade polletten ner. I USA börjar de redan när de är 5 år (jag trodde att det var 6 år som gällde men det var det alltså inte). Det innebär ju att våra barn ligger ungefär 2 år efter. Här kan man visserligen välja att vänta ett år om man anser att ens barn inte är skolmoget vid 5 års ålder, och det är inte helt ovanligt att särskilt pojkföräldrar gör det, men de allra flesta börjar när de är 5.

När vi väl rett ut det förstod hon mycket bättre varför det var kämpigt för Tess. Planen nu är att hon först och främst ska få göra ett engelskatest för att se vilken nivå hon ligger på. Detta ska egentligen alla utländska elever göra men tyvärr har de tagit bort det på den skola Tess går på. De har bara haft ett fåtal utländska elever tidigare som inte haft engelska som modersmål, så de är inte särskilt vana vid det. När hon gjort det testet har vi fyra alternativ att välja på för att hjälpa henne att komma ikapp:

  1. Det finns en skola som heter Newcomers school. Här kan man gå högst ett år, den är till för utländska elever med varierande kunskaper i engelska språket, och riktar in sig på att de ska lära sig prata bättre och att lära sig mer om det amerikanska samhället och kulturen. Tveksamt om det är ett alternativ för Tess, dels har hon ju redan fått en hel del kompisar på Northern som hon inte gärna vill lämna nu när hon precis blivit uppryckt från Sverige, och dels är hon väldigt duktig på att prata engelska.
  2. Att backa en årskurs och börja i 6:an istället. Inte heller ett alternativ som Tess är särskilt trakterad av, hon har ju som sagt sina kompisar och tycker inte att det känns så kul att helt plötsligt gå en klass under och vara klart äldst bland sina klasskamrater.
  3. Att läsa matte och engelska med sjätteklassarna, och resten med sin vanliga klass.
  4. Matteundervisningen finns det tre varianter av: dels en klass där de går som är riktigt, riktigt duktiga och läser mer avancerad matte, dels en ”medelklass” där det är vanlig undervisning och där de flesta går (och där går Tess just nu) och slutligen en klass med extra stödundervisning för dem som har det lite svårare för sig och där skulle Tess kanske kunna gå istället.

Alternativ 3 eller 4 är det som både vi och Tess tycker verkar bäst. Nu visar det sig dock att alternativ 3 verkar gå bort, 6:orna läser matte och engelska vid andra tider än 7:orna så det skulle inte gå att få ihop schemat då. Återstår alternativ 4. Vi får helt enkelt avvakta resultatet av engelskatestet och se vad skolan föreslår och vad vi själva, och framförallt Tess förstås, tycker. Faktum är att Tess och Björn varit imponerande flitiga här hemma, varenda kväll sitter de mellan en halvtimme och en timme och pluggar matte och redan börjar hon så smått förstå det som varit alldeles nytt för henne. Denna veckan började de dessutom med en ny sak som hon då får vara med från början på, och det kändes förstås mycket bättre för henne när hon kunde hänga med och vara på samma nivå som sina klasskompisar. Jag återkommer när vi vet lite mer om hur det blir!

Vår dotter, ligisten

av utvandrare

Ytterligare rapporter från Tess skola:

I förrgår kom Tess hem och sa att någon av oss föräldrar måste åka till expeditionen på hennes skola och prata med dem där. Bakgrunden är att man visserligen får ha med sig mobiltelefon till skolan, men den ska ligga i skåpet eller väl gömd i en ficka och man får inte under några omständigheter ta upp den under skoltid. Tess hade med sig sin telefon, och hade den i fickan på sin hood-tröja. När hon satt ner på lektionen hade den då glidit ur fickan och hamnat på stolsitsen alldeles intill henne. Detta enligt hennes egen version, men jag tror henne faktiskt! 😉

Hennes fröken hade sett den, och dök på Tess direkt. ”What is that phone doing there?!” Tess försökte förklara hur det gick till men det var ingen idé att  argumentera. Telefonen blev omedelbart konfiskerad och inlämnad på expeditionen, och Tess fick meddelande med sig hem att en förälder måste komma dit och hämta ut den. Hennes kompisar blev alldeles förskräckta, inte för att fröken tog telefonen men de frågade henne oroligt om hon trodde att hennes mamma skulle bli väldigt arg… Det trodde hon inte 🙂

Så igår körde jag Tess till skolan och följde med henne till expeditionen. De är jätterara där och förstod mycket väl att Tess inte kunde känna till alla regler nu när hon är så ny. Sen fick jag skriva under att jag hämtat ut telefonen och Tess fick löfte om att hon skulle få en ordentlig genomgång om vilka regler som gällde…

Detta känns ju naturligtvis väldigt överdrivet, hade hon suttit och spelat på den eller lyssnat på musik på lektionen eller så hade jag förstått det men nu låg den ju bara där. Kontrasten är ganska stor mot svenska skolor där man mer eller mindre ser det som en rättighet att ha med sig telefonen överallt. Något mellanting kanske hade varit att föredra ändå. Jag vill gärna att hon har en telefon så att hon kan ringa om det strular med bussen eller vill följa med en kompis hem, men självklart ska man inte ha den framme under lektionstid.

Vardag

av utvandrare

För ett par dagar sedan hade vi ett litet bakslag. Väldigt väntat, naturligtvis kan inte allting flyta på i ett rosenrött skimmer hela tiden, men jobbigt ändå. Tess satt och gjorde sina matteläxor och var helt förtvivlad. Här i USA börjar de ju i skolan när de är 6 år, precis som vi, men i Sverige går man ju i förskoleklass första året och tar det rätt lugnt, medan det verkligen är skola från första klass här. Dessutom läser de vissa ämnen i block, däribland matte, och i ett högre tempo så de ligger ganska långt före här. För att Tess skulle få gå med dem som är lika gamla som hon fick hon börja i 7:e klass (hon gick i 6:an i Sverige). Och det är verkligen ett helt annat tempo här…

De har inga raster, förutom lunch i 30 minuter, så på morgonen får de ta med alla böcker från sitt skåp som de kommer att behöva under förmiddagen, och på lunchrasten byter de böcker till dem de behöver på eftermiddagen. Sen är det disciplin och hårt jobb som gäller! Detta gör att bland annat mattekunskaperna är betydligt högre här.

Så när Tess satt och kämpade med sin matteläxa bröt hon ihop. Det är helt enkelt för svårt, de ligger kanske två år före och det tar man inte igen på bara några dar. I Sverige hade de nyss börjat med bråktal och division, här höll de på med räta linjens ekvation…

Jag mailade hennes ”counsellor” (mentor) och förklarade läget. Dagen därpå var Tess på ett betydligt bättre humör, tack och lov, och var glad både när hon gick till skolan och när hon kom hem. Vi har gjort upp en plan att hon och Björn (som är suverän på matte tack och lov, till skillnad mot mig…) sitter en stund varje kväll och går igenom det de har gjort i skolan på dagen. Imorgon ska jag träffa hennes mentor, som pratat med matteläraren, och planera vad skolan kan göra för att hjälpa henne. Bl.a berättade Tess idag att hon ska få göra ett mattetest och ett engelskatest för att se vilken nivå hon ligger på. Hon är ruskigt duktig på att prata engelska (hennes mentor trodde till och med att hon gått i internationell skola i Sverige eftersom både uttalet och ordförståelsen är så bra!), men nu går hon i ”language art” vilket motsvarar svenskalektionerna i Sverige. Alltså är det ganska avancerad läsförståelse och annat som hon inte har gjort något motsvarande hittills på engelska.

Problemet är väl egentligen att hon har så höga krav på sig själv, det är ju ganska självklart att hon inte kan vara på samma nivå som sina klasskamrater men hon tycker det är jättejobbigt när hon inte förstår och halkar efter. Men nu känns det som om vi har en plan, och hon är framförallt mycket gladare igen.

Hundrastgård

av utvandrare

Idag har jag, Björn och hundarna gjort vårt livs första besök i en hundrastgård. I Landvetter bodde vi ju granne med skogen så där hade vi inget behov av att åka till någon rastgård, men här ska man ju egentligen ha hunden kopplad om man inte har 100%-ig inkallning och då är det ju bra att det finns rastgårdar där man kan släppa dem istället.

Björn hade hittat en park på nätet, Country Park, som hade en hundrastgård som fyndigt nog hette Bark Park (man skulle ha kunnat tro att det var en göteborgare som döpt den… 🙄 ). Vi hade inte jättehöga förväntningar utan trodde att det skulle vara en liten inhägnad plätt på 10 x 20 meter eller så. Men det var jättefint! Själva parken var jättestor, och hade rastplatser lite varstans där man kan sitta och fika och till och med grilla om man vill. Hundrastgården visade sig vara flera stycken riktigt rejäla gårdar så att man kunde välja en som var tom eller med hundar som ens egen hund funkar med. Suveränt!

Båda hundarna var helt galna, de gick med nosen i backen konstant. Massor med goda lukter efter alla hundar som varit där! Med tanke på att Java haltade igår hade vi tänkt att de bara skulle vara i rastgården så att hon fick vila sitt ben, men på vägen tillbaka till bilen gick vi lite vilse och det blev istället en ganska så rejäl runda, allt som allt 1,5 timma… Inte vidare bra alls, när vi kom hem  haltade hon igen 😦

Men förutom att det inte var bra för Java så var det riktigt fint att gå i parken. Rätt var det var kom vi fram till en kyrkogård, mitt i parken! Dels en ”vanlig”, och dels en militärkyrkogård för veteraner:

Det är väldigt intressant att gå runt och titta på gravstenar. Vi kanske är lite morbida båda två men det är fascinerande att läsa på stenarna och fantisera om personen som ligger där och hur den levt sitt liv. På veterankyrkogården var det mest sådana som varit med i Andra världskriget och Vietnam-kriget:

När vi kom hem var båda hundarna helt slut, och vi var genomfrusna eftersom det var iskallt ute, bara 5 plusgrader! 😉 Äntligen dags att inviga bubbelbadkaret, med andra ord! Vilken lyx det är att ha eget bubbelbadkar, helt ljuvligt att ligga där och slappna av riktigt ordentligt. Dock missbedömde vi lite hur mycket badskum vi skulle hälla i, såhär såg det ut när Tess badade:

Men härligt var det!