Det gick bra!

av utvandrare

Efter en fruktansvärt nervös kväll ringde Björn nu precis och sa att de kommit igenom immigrations och tullen med hundarna utan problem! Jag är så lättad att jag är helt skakis, allt strul har verkligen satt sina spår känner jag nu. Men nu känns allt toppen! Ingen karantän och hundarna mår bra! 😛

Tydligen hade han fått beröm av immigrations för att det var en sån ordning och reda med alla papper. Jag känner att jag har bra koll på de papper som jag kommer att ha med mig, men vi ska gå igenom imorgon igen i detalj hur han skrev på lapparna man får på planet också så att det inte blir några konstigheter där. Men det är verkligen ett tips till er som ska flyga med djur – se till att ni har med alla papper som behövs och med alla tänkbara underskrifter! Är det ordning och reda så kollar de inte alls lika noga som de kan göra annars. Tullen hade inte ifrågasatt överhuvudtaget att de hade haft ett så långt stopp i Tyskland så där hade vi äntligen lite tur! 🙂

Tack för alla hållna tummar, nu ska jag sova riktigt gott i natt! 🙂

Münchentrubbel

av utvandrare

Farsen fortsätter, börjar bli rena följetongen det här… När Björn, Tess och hundarna skulle checka in på planet till Charlotte imorse var helt plötsligt inte Javas bur med på bokningen längre. Den var det både i förrgår och igår kl 14 när Landvetterpersonalen kollade sista gången, men nu hade den fallit bort. Så då blev det helt plötsligt panik igen, Björn hade tydligen pratat med 7-8 personer som allihop sprang runt och frågade alla andra och ingen visste nånting. Till slut hade de kommit fram till att den nog skulle få plats, så de frågade hur mycket den vägde. 52 kilo inklusive både hund och bur svarade Björn, då visade det sig att det fanns en viktgräns på 50 kg. Som tur var så var det ingen rigid människa som han pratade med då, utan de kom raskt fram till att den vägde exakt 50 kg. Puh!

Så nu är alla ombord på planet, äntligen. Hundarna hade tydligen gått in i burarna alldeles frivilligt utan att verka rädda alls, så det var skönt att höra. Nästa orosmoment är immigrations i USA. Har vi otur igen så tycker de att hundarna ska sitta i karantän eftersom de varit i Tyskland över natten. Björn är ju duktig på att snacka så förhoppningsvis löser han det, men jag kommer att vara riktigt nervös ikväll innan han ringer och meddelar hur det gått. 120 dagar i karantän är inte riktigt vad vi vill ha nu, varken för de stackars hundarnas skull eller för plånboken (karantän är vansinnigt dyrt). Håll tummarna igen, är ni snälla!

Etapp 1+2 avklarad!

av utvandrare

Lättnad! Nu har de landat i München, Tess ringde precis och allt har gått bra. När de startade första gången kunde de höra Java skälla en gång och Morris två gånger (hundarna var tydligen precis under där de satt så man kunde höra dem) men sedan var det tyst, och vid andra starten hördes inget alls. Nu är de på flygplatsen och har hämtat båda hundarna som naturligtvis är jätteglada, men de verkar inte speciellt stressade tyckte Tess. Underbart! Nu kan de sova gott i natt innan det är dags för den sista flygturen, till Charlotte. Hoppas att resten av resan går lika bra!

Etapp 1 påbörjad

av utvandrare

Just nu, hör och häpna, sitter Björn, Tess och vovvarna på planet till Frankfurt! Jag kunde inte börja slappna av förrän en halvtimme efter att de lyfte, väntade hela tiden på att telefonen skulle ringa och att de skulle säga att de blev avsparkade av planet för att Javas bur var för stor. Men nu är det snart två timmar sen de lyfte så det borde gått bra! Nästa sak att oroa sig för är mellanlandningen i Frankfurt och bytet till planet till München. När de checkade in på Landvetter kunde de inte få ut boardingkorten till München, flygplatspersonalen hade ingen aning om varför men allt såg ok ut när de kollade i alla fall. När det gäller oss finns det ju inga garantier i och för sig, men i värsta fall, om det skulle strula återigen så att de inte kommer med planet, så får Björn hyra en bil och köra till München.

Jag har ju gått och oroat mig jättemycket för hur hundarna skulle klara flygresan, och jag är fortfarande väldigt nervös. Men det gick åtminstone bra att checka in dem. Morris gillar ju sin bur så honom var jag inte lika orolig för, men det visade sig att han var den som protesterade. När jag gick iväg så att han inte såg mig längre hörde jag hur han skällde till ett par gånger, men sen verkade han lugna sig. Java, vars bur ju är så stor att vi inte kunnat ha den i bilen och tränat med henne, hoppade in hur glatt som helst när jag sa ”in i buren” (japp, vi har tränat burlekar en hel del!). Sen satt hon och tittade ut en stund, och tog emot två godisar som jag gav henne för att testa om hon var såpass lugn att hon kunde äta lite (alla som känner Java vet iofs att det ska extremt mycket till för att hon inte ska slänga sig över allt som finns i matväg 🙂 ). Sen la hon sig ner hur lugnt som helst, och såg inte ens ut att reagera särskilt mycket när de började rulla iväg med henne. Tack, Zylkene och D.A.P-halsband! Kan verklgien rekommendera det om man ska lugna stressade hundar, det verkar funka bra.

Nu väntar jag bara på att Björn ska höra av sig från Frankfurt om han hinner, de har bara 40 minuter på sig tills nästa avgång. Bara inget mer strular så att de inte kommer med nästa plan. Håll tummarna är ni snälla!

Jag och Max var tvungna att flytta på vår resa. Det visade sig att de inte kunde få plats med fyra burar ens på det stora planet på långflygningen (vilket låter väldigt märkligt tycker jag men så var det). Och eftersom jag och Max var inbokade på det planet med katterna så fick inte Björn och Tess plats. Alltså fick vi lämna över våra biljetter eftersom Björn (som har ”huvudvisumet”) måste vara först in i landet innan jag och Max kan komma in. Så ny avgång för mig och Max blir på torsdag morgon. Rörigt? Japp! Men, men, huvudsaken är att vi kommer dit, men seeegt är det att behöva vänta ytterligare flera dagar!

Vi hade i alla fall inte tur med vädret…

av utvandrare

Jaha. Idag skulle Björn och Tess flyga till Frankfurt och sedan München för att sova över en natt som jag berättade om i förra inlägget. Idag var jag ute med hundarna vid 9-tiden, en och en halv timmes riktigt jobbig tur med klättring i berg och tuff terräng så att de skulle bli riktigt, riktigt trötta och sova gott på flyget. Under tiden jag gick tänkte jag på vilket fint flygväder det var, uppehåll och praktiskt taget vindstilla.

Sedan började det snöa, och blåsa. Rejält. Fortfarande några timmar kvar tills flyget skulle gå, och vi hade ju bokat taxin för flera dagar sen så vi var inte oroliga, de visste ju att vi skulle med ett flyg och att vi dessutom har hundar med oss som ska checkas in. No worry. Visst. Flyget skulle avgå kl 14.30, 13.30 kommer äntligen taxin (efter att Björn hade åkt iväg och letat efter honom eftersom han kört vilse). Taxin hade en utländsk chaufför som knappt kunde prata svenska och förmodligen inte sett snö förr, än mindre kört bil i den. Sommardäck på bilen. Vi öser in hundar, packning och ungar i bilen och jag och Max lånar farfars bil och kör bakom fyllda av onda aningar. Det gick givetvis åt h-e, ganska omgående. Taxins hjul snurrade vilt, och i första backen blev det tvärstopp. Då var det 25 minuter kvar tills flyget skulle avgå och det var bara att inse att vi missat det.

Tur i oturen så hade ju jag och Max kört efter i alla fall, så Björn, Tess och hundarna hoppade ur taxin och åkte hem med oss (farfar har ju vinterdäck på sin bil så den hade vi inga problem att köra med 🙄 ).

Nu har Björn ringt och pratat med taxibolaget och sagt till dem att hämta den stackars chauffören, och att köra våra väskor och hundburarna till flygplatsen så får de förvara dem där tills imorgon. Han har också ringt och pratat med resebolaget så att de får försöka hitta en ny avgång. Vi hade ju inte så lätt att hitta de här biljetterna precis… Som det ser ut nu finns det en liten chans att Björn och Tess kan åka till Frankfurt imorgon eftermiddag, sedan vidare till München och sova där. Sedan kan de faktiskt, om vi har tur, komma med på samma plan till Charlotte som jag och Max åker med på måndag morgon! Men vi tänker definitivt inte ropa hej än, mycket kan hända har vi ju verkligen fått bevis för…

Nån mer än jag som känner att det inte är meningen att vi ska komma iväg?

Java kommer med!

av utvandrare

Det har löst sig! Efter en mer eller mindre sömnlös natt och väldigt orolig dag så har vi lyckats få en ny bokning så att även Java-tösen får följa med. Lättnad! Lite meckigt blir det, men huvudsaken är att vi kommer iväg. Björn, Tess och hundarna kommer att åka på lördag, de flyger först till Frankfurt och sedan till München där de får sova över en natt på ett hotell som ligger vid flygplatsen och som tar emot hundar. Sedan flyger de till Charlotte på söndag, och möts upp där av en taxichaufför som vi redan bokat sen tidigare. Jag och Max kommer att flyga med katterna på måndag morgon. Vi kommer att flyga enligt den ursprungliga planen; Landvetter-München-Charlotte. I Charlotte kommer Björn att möta oss och köra hem oss till Greensboro medan Tess är kvar i huset med hundarna. Lite meckigt och lite synd att inte kunna anträda amerikansk mark samtidigt hela familjen, men just nu är jag bara så oändligt tacksam att vi kommer iväg överhuvudtaget att det inte gör nånting alls!

Vi skulle skaffat chihuahuaor istället…

av utvandrare

Idag åkte vi till Landvetter flygplats för att betala för hundarna och katterna. Vi gick också till incheckningen för ”udda bagage”, där man lämnar in djuren, för att kolla reglerna för hur burarna ska se ut. Vi hade läst att man ska ha på dekaler på buren dör det står ”Live animal” och pilar med vilken sida som är uppåt (!), och vi har dekaler för alla burar utom en. Men när vi pratade med personalen där så visade det sig att det inte är så noga, de hade aldrig sett att någon haft på sådana dekaler på burarna. Skulle det vara så att de behövs så har de förmodligen dekaler där i så fall.

Problemen började när vi skulle betala hundarnas ”flygbiljett”. Vi har letat och letat för att hitta en rutt där det bara är en mellanlandning, så att hundarna och katterna ska slippa så många starter och landningar. Vi hittade en flight där det är mellanlandning i München, och sedan en direktflight till Charlotte som ligger 1,5 timmes bilresa från Greensboro. På så vis skulle vi slippa inrikesflyg i USA dessutom vilket skulle underlätta för oss.

Som tur var så var det en dam som varit med förr som vi betalade hos. Hon blev misstänksam när hon såg måtten på Javas bur, och kollade för säkerhets skull upp maxmåtten för burar på det lilla plan vi skulle åka med till München. Det visade sig att Javas bur var alldeles för stor, vi skulle behöva gå ner två storlekar för att den skulle få plats. En storlek hade funkat för hennes del, men två storlekar mindre får hon helt enkelt inte plats i. Panik! Vad gör vi nu? En himla tur ändå att vi åkte upp idag och skulle betala istället för att göra det samma morgon som vi ska åka. Nu har vi två dagar på oss att försöka lösa detta. Det verkar som om vi har två alternativ – antingen att acceptera två stopp (= tre flygplan=tre starter och landningar för djuren), eller också att flyga till München senare på dagen med ett större plan där Javas bur får plats, sova över en natt där, och sen vidare till Charlotte dan därpå. Jag lutar nog faktiskt åt att det är bättre att flyga i ett sträck trots att det då blir två stopp på vägen. Känns som om det är bättre att få det gjort direkt, tänk om de tycker att det är jättejobbigt att flyga och får fullständig panik när de ska in i buren dan efter igen? Bättre att de blir kvar där och bara får det gjort, tror jag. Jättesvårt att avgöra förstås. Fy, vad jobbigt allt blev nu… 😦 Dessutom verkar det bli svårt att hitta några biljetter överhuvudtaget med så kort varsel. Varför kan ingenting bara flyta på, måste allt strula hela tiden???

Nu tömmer vi huset!

av utvandrare

Nu har vi packat ihop vårt hus. Eller ja, åtminstone alla grejer i det! 🙂 Herrejösses vad jobbigt det är att flytta, hade glömt hur det var efter att ha bott på samma ställe i 12 år… Nu hade vi ju ändå hjälp av en flyttfirma som packade åt oss, men vi var ju hela tiden med och hjälpte till i alla fall. Mest spännande var att dra fram soffor och sängar som stått på samma ställe i ett par år eller så, det var så man höll andan innan man fick se hur pass stora och aggressiva dammråttorna skulle vara och hur mycket man skulle behöva skämmas inför flyttkillarna… 🙂

Det gick rätt smidigt ändå. Det tog tre dagar att packa allt, 253 lådor blev det allt som allt! 😯  De började ju i fredags så vi hade helgen emellan att förbereda det sista på. Det är ett tips till alla som ska göra något liknande, det var väldigt skönt att hinna hämta andan över helgen och ta ett sista varv med sopsäckarna och slänga allt man glömt slänga innan. Inte kul att springa runt och kolla sånt samtidigt som flyttkillarna håller på att packa.

Det var otroligt trevliga flyttkillar som hjälpte oss, det känns ju lite konstigt att främlingar ska rota i precis allt man äger och har men de skötte det väldigt snyggt. De har även märkt alla kartonger med innehåll så att det blir lättare när vi ska packa upp allt igen. En av dem berättade om en kollega som packat åt en annan familj som också skulle flytta till USA. Han hade packat sonens leksaker, och bestämde sig för att vara lite mer precis än att bara skriva ”toys” på lådorna. Därför skrev han i lite mer detalj vad de innehöll, bl.a var det en låda som fick märkningen ”BIG GUNS” med stora röda bokstäver… Tullen i USA var inte roade alls, de vågade inte ens öppna lådan för att se vad det var utan tillkallade FBI direkt. De i sin tur gick igenom varenda kvadratmillimeter av containern som lådan låg i vilket tog 2-3 månader extra innan familjen äntligen fick sina grejer… Inte särskilt uppskattat alls! 😀 Så det gäller verkligen att tänka på vad man skriver på lådorna! 🙂

Nu har vi sovit vår sista natt i huset. Barnen sov hos farmor och farfar. Idag åkte de till Gran Canaria (farmor och farfar alltså, inte barnen 🙂 ) så från och med i natt kan jag och Björn också sova där så det var ju smidigt. Men igår ”campade” vi på varsin madrass i vardagsrummet i vårt hus framför en brasa i öppna spisen, och mindes tillbaka på allt som hänt under de år vi bott här. Kändes mysigt, vemodigt och konstigt, men bra ändå. Blandade känslor var ordet! Katterna och hundarna tyckte nog också att det var konstigt, jag hade Nisse sovandes precis bredvid huvudet, Morris ihoprullad vid knävecken och Java nere vid fötterna. Finns det hjärterum så finns det stjärterum! 🙂

Det börjar eka tomt…

av utvandrare

I fredags var flyttgubbarna här och började packa och tog med det första lasset som ska med i containern. Så just nu har vi det så här fint i vårt vardagsrum:

Nu håller vi på att försöka sortera alla grejer. Det mesta kommer ju att gå med containern, som tar 6-8 veckor på sig att komma fram. Sen skickas även en del med flygfrakt vilket kommer fram redan efter 2 veckor, och slutligen har vi ju våra resväskor som vi har med oss när vi själva flyger över. Så då gäller det att prioritera, vad behöver vi omedelbart som får plats i resväskorna? Vad behöver vi hyfsat snabbt som vi kan packa i flygfrakten? Och vad kan vi avvara i 2 månader? Alla möbler får ju givetvis gå i containern. Så mycket kläder som möjligt i resväskorna. Men sen då? Vi kommer ju att få hyrmöbler den första tiden, och där ingår köksutrustning. Däremot vet vi inte exakt vad, så för säkerhets skull har jag packat ner lite bunkar, vispar, sax, stekspade m.m, i flygfrakten. Hundarnas bäddar och en del leksaker får också åka med där, och mina älskade Global-knivar som Björn köpt i Japan, vill inte riskera att containern ramlar i sjön mitt på Atlanten så att de försvinner för evigt! 🙂

Pratade även med mina föräldrar idag, och blev väldigt glatt överraskad. De fick Tess gamla dator av oss så att de skulle kunna följa oss på bloggen och även Skypa med oss när vi väl flyttat. Nu är ju pappa över 80 och mamma över 70 och har aldrig använt en dator förr, så jag var väldigt osäker på om de skulle kunna, och våga, använda den. Men idag ringde de och sa att de varit inne här och läst, och även kollat både Aftonbladet och Expressen! Snyggt jobbat, mamma och pappa! 🙂 ❤