Hundar

Vårfint i trädgården

av utvandrare

Idag har det varit VARMT! 28 grader på förmiddagen och säkert nån grad till på eftermiddagen. Tack gode gud för air-condition 🙂

Tess har inte varit och klippt sig sen vi kom hit, så vi stack iväg till frisören på förmiddagen. Först var det tänkt att hon skulle klippa sig på samma ställe som Björn och Max gjort, men när vi kom dit vägrade hon att gå in 🙂 Ok, det kanske inte är det lyxigaste stället i Greensboro men Björn och Max var nöjda med sina klippningar i alla fall men Tess vägrade som sagt. Så vi åkte vidare på vinst och förlust. Lite nervös var jag, för vi hade inte fått med oss gps’en så det gällde att inte villa bort sig så att vi inte hittade hem igen. Till slut hittade vi ett ställe på Battleground Ave som såg bra ut. 15 dollar kostade det, det är betydligt billigare att klippa sig här än hemma! Dessutom blev Tess jättenöjd så det var ju bra.

Väl hemma igen tränade jag lite agility med hundarna. Varmt som det var så orkade varken jag eller hundarna särskilt länge men vi fick tränat på ett lite hemmasnickrat hopphinder, släptunneln och slalom i alla fall. Hundarna tyckte det var jättekul, det har varit minst sagt dåligt med träning sen vi kom hit så det kändes bra att komma igång lite igen.

Sen åkte Björn iväg till CostCo och handlade lax som vi ska grilla ikväll. Där fick han ytterligare en inblick i det amerikanska livet – ett tämligen korpulent par i 60-årsåldern gick omkring med varsin walkie-talkie och kommunicerade med varann så att de slapp springa runt och leta efter den andre. 🙂 Visste ni att det dessutom finns motordrivna kundvagnar med ratt och allt som man sitter och kör? De är egentligen till för handikappade, men nyttjas främst av de tämligen överviktiga som inte orkar gå runt i affären (men som förmodligen hade behövt det…). Ja jisses… 🙄

Under tiden som Björn var borta tog jag några varv med gödselspridaren på gräsmattan. Som Britt så vänligt påpekade ( 😉 ) så ser gräsmattan bitvis ut som en stubbåker så den behöver verkligen fräschas upp. Tyvärr gjorde det mer och mer ont i fingret (det är tungt att gå runt med en sån där vagn!) så Björn fick ta över när han kom hem:

Bild

I bakgrunden kan ni se en kille lägga ut pine needles. Pine needles är långa barr som man lägger ut i rabatterna för att det ska se snyggt ut. Jag föredrar visserligen bark, men det är mycket dyrare och eftersom det redan låg barr här så fortsatte vi med det. Vi har diskuterat här hemma hur vi ska göra, vi vet inte riktigt om det ligger på oss eller husägaren att betala för det. Men när vi var ute och grejade i trädgården idag så kom det förbi en lastbil som stannade till och så frågade de om vi ville köpa av dem. Det kändes ju väldigt bekvämt att få det gjort utan att själv behöva leta reda på firma och ringa och beställa tid så vi sa ja efter lite prutande. De rensade även bort det värsta ogräset och spred ut barren så det kändes som väl investerade pengar. Vi får väl höra med vår landlord om de vill betala det eller ej men nu är det gjort i alla fall.

Vår, igen

av utvandrare

Idag är det runt 18 grader, soligt och vindstilla. Hundarna har legat i garaget hela dagen mer eller mindre, dörren har varit öppen så de har kunnat ligga där det är svalt och skönt och ändå ha full koll på omgivningen.

 

Jag och Tess har varit ute och shoppat på Four Seasons, vårt favorit-mall. Tess hittade ett par jeans för 10 dollar och skor för 6 dollar på Forever 21. Lycka! Sen blev det naturligtvis ett obligatoriskt besök på Bath & Body Works också, jag var duktig och lyckades ta mig därifrån med endast en flaska duschtvål. För Tess del blev det betydligt mer än så! 🙂

Och nu har de äntligen kommit, Grillen och Gräsklipparen! Vi lyckades förhandla oss till gratis hemkörning och montering, och det var jätteskönt. Bara att peka ut var sakerna ska stå och sen är det klart, istället för att lägga timmar på att försöka montera ihop alltihop. Det har funderats och stötts och blötts i det oändliga vad vi skulle ha för något (vilket märke? hur många brännare på grillen? ratt eller ”joysticks” på gräsklipparen? kanske en robotgräsklippare som knatar runt på egen hand och klipper gräsmattan? nä, för dyrt 😐 ), men till slut hade vi bestämt oss för en Weber-grill med tre brännare och en Husqvarna-klippare. Gräsklipparen är alltså en sån där som man sitter på och kör (med joysticks, bestämde vi oss slutligen för, de svänger mycket bättre och det är rätt mycket träd och buskar här som man måste manövrera runt), ska bli hur kul som helst att testa! Tomten här är så stor, nästan 1 acre, så det hade inte funkat att ha en vanlig. Nu ska jag ut med hundarna en sväng men sen måste jag testa att köra den. Och ikväll blir det grillning på altanen, äntligen! Hoppas att det blir en varm kväll också så att vi kan sitta ute och äta, i värsta fall får vi sitta inne men grillas ska det till varje pris! 🙂

Hundrastgård

av utvandrare

Idag har jag, Björn och hundarna gjort vårt livs första besök i en hundrastgård. I Landvetter bodde vi ju granne med skogen så där hade vi inget behov av att åka till någon rastgård, men här ska man ju egentligen ha hunden kopplad om man inte har 100%-ig inkallning och då är det ju bra att det finns rastgårdar där man kan släppa dem istället.

Björn hade hittat en park på nätet, Country Park, som hade en hundrastgård som fyndigt nog hette Bark Park (man skulle ha kunnat tro att det var en göteborgare som döpt den… 🙄 ). Vi hade inte jättehöga förväntningar utan trodde att det skulle vara en liten inhägnad plätt på 10 x 20 meter eller så. Men det var jättefint! Själva parken var jättestor, och hade rastplatser lite varstans där man kan sitta och fika och till och med grilla om man vill. Hundrastgården visade sig vara flera stycken riktigt rejäla gårdar så att man kunde välja en som var tom eller med hundar som ens egen hund funkar med. Suveränt!

Båda hundarna var helt galna, de gick med nosen i backen konstant. Massor med goda lukter efter alla hundar som varit där! Med tanke på att Java haltade igår hade vi tänkt att de bara skulle vara i rastgården så att hon fick vila sitt ben, men på vägen tillbaka till bilen gick vi lite vilse och det blev istället en ganska så rejäl runda, allt som allt 1,5 timma… Inte vidare bra alls, när vi kom hem  haltade hon igen 😦

Men förutom att det inte var bra för Java så var det riktigt fint att gå i parken. Rätt var det var kom vi fram till en kyrkogård, mitt i parken! Dels en ”vanlig”, och dels en militärkyrkogård för veteraner:

Det är väldigt intressant att gå runt och titta på gravstenar. Vi kanske är lite morbida båda två men det är fascinerande att läsa på stenarna och fantisera om personen som ligger där och hur den levt sitt liv. På veterankyrkogården var det mest sådana som varit med i Andra världskriget och Vietnam-kriget:

När vi kom hem var båda hundarna helt slut, och vi var genomfrusna eftersom det var iskallt ute, bara 5 plusgrader! 😉 Äntligen dags att inviga bubbelbadkaret, med andra ord! Vilken lyx det är att ha eget bubbelbadkar, helt ljuvligt att ligga där och slappna av riktigt ordentligt. Dock missbedömde vi lite hur mycket badskum vi skulle hälla i, såhär såg det ut när Tess badade:

Men härligt var det!

Vi börjar bo in oss

av utvandrare

Idag är jag riktigt, riktigt seg. Vi har varit runt varje dag och fixat saker, bankkort, telefon, mat, städgrejer, allt möjligt som man inte ens tänker på att man har hemma förrän man inte har det längre. Det tar tid att bygga upp livet på nytt! Så det blir bara ett kort inlägg idag, ska försöka orka skriva lite mer imorgon. Då ska jag ta med mig barnen och åka till respektive skola och skriva in dem, förhoppningsvis går det att fixa båda två på samma dag så att de kan börja på riktigt på tisdag. Björn börjar även jobba imorgon, och eftersom vi än så länge bara har en bil börjar jag även mitt jobb som chaufför eftersom jag får lämna och hämta honom på jobbet varje dag…

Hundarna har hittat sin favoritplats i huset: på den inhägnade altanen kan de sitta och ha full koll på vad som händer utanför. Perfekt!

Det gick bra!

av utvandrare

Efter en fruktansvärt nervös kväll ringde Björn nu precis och sa att de kommit igenom immigrations och tullen med hundarna utan problem! Jag är så lättad att jag är helt skakis, allt strul har verkligen satt sina spår känner jag nu. Men nu känns allt toppen! Ingen karantän och hundarna mår bra! 😛

Tydligen hade han fått beröm av immigrations för att det var en sån ordning och reda med alla papper. Jag känner att jag har bra koll på de papper som jag kommer att ha med mig, men vi ska gå igenom imorgon igen i detalj hur han skrev på lapparna man får på planet också så att det inte blir några konstigheter där. Men det är verkligen ett tips till er som ska flyga med djur – se till att ni har med alla papper som behövs och med alla tänkbara underskrifter! Är det ordning och reda så kollar de inte alls lika noga som de kan göra annars. Tullen hade inte ifrågasatt överhuvudtaget att de hade haft ett så långt stopp i Tyskland så där hade vi äntligen lite tur! 🙂

Tack för alla hållna tummar, nu ska jag sova riktigt gott i natt! 🙂

Münchentrubbel

av utvandrare

Farsen fortsätter, börjar bli rena följetongen det här… När Björn, Tess och hundarna skulle checka in på planet till Charlotte imorse var helt plötsligt inte Javas bur med på bokningen längre. Den var det både i förrgår och igår kl 14 när Landvetterpersonalen kollade sista gången, men nu hade den fallit bort. Så då blev det helt plötsligt panik igen, Björn hade tydligen pratat med 7-8 personer som allihop sprang runt och frågade alla andra och ingen visste nånting. Till slut hade de kommit fram till att den nog skulle få plats, så de frågade hur mycket den vägde. 52 kilo inklusive både hund och bur svarade Björn, då visade det sig att det fanns en viktgräns på 50 kg. Som tur var så var det ingen rigid människa som han pratade med då, utan de kom raskt fram till att den vägde exakt 50 kg. Puh!

Så nu är alla ombord på planet, äntligen. Hundarna hade tydligen gått in i burarna alldeles frivilligt utan att verka rädda alls, så det var skönt att höra. Nästa orosmoment är immigrations i USA. Har vi otur igen så tycker de att hundarna ska sitta i karantän eftersom de varit i Tyskland över natten. Björn är ju duktig på att snacka så förhoppningsvis löser han det, men jag kommer att vara riktigt nervös ikväll innan han ringer och meddelar hur det gått. 120 dagar i karantän är inte riktigt vad vi vill ha nu, varken för de stackars hundarnas skull eller för plånboken (karantän är vansinnigt dyrt). Håll tummarna igen, är ni snälla!

Etapp 1+2 avklarad!

av utvandrare

Lättnad! Nu har de landat i München, Tess ringde precis och allt har gått bra. När de startade första gången kunde de höra Java skälla en gång och Morris två gånger (hundarna var tydligen precis under där de satt så man kunde höra dem) men sedan var det tyst, och vid andra starten hördes inget alls. Nu är de på flygplatsen och har hämtat båda hundarna som naturligtvis är jätteglada, men de verkar inte speciellt stressade tyckte Tess. Underbart! Nu kan de sova gott i natt innan det är dags för den sista flygturen, till Charlotte. Hoppas att resten av resan går lika bra!

Etapp 1 påbörjad

av utvandrare

Just nu, hör och häpna, sitter Björn, Tess och vovvarna på planet till Frankfurt! Jag kunde inte börja slappna av förrän en halvtimme efter att de lyfte, väntade hela tiden på att telefonen skulle ringa och att de skulle säga att de blev avsparkade av planet för att Javas bur var för stor. Men nu är det snart två timmar sen de lyfte så det borde gått bra! Nästa sak att oroa sig för är mellanlandningen i Frankfurt och bytet till planet till München. När de checkade in på Landvetter kunde de inte få ut boardingkorten till München, flygplatspersonalen hade ingen aning om varför men allt såg ok ut när de kollade i alla fall. När det gäller oss finns det ju inga garantier i och för sig, men i värsta fall, om det skulle strula återigen så att de inte kommer med planet, så får Björn hyra en bil och köra till München.

Jag har ju gått och oroat mig jättemycket för hur hundarna skulle klara flygresan, och jag är fortfarande väldigt nervös. Men det gick åtminstone bra att checka in dem. Morris gillar ju sin bur så honom var jag inte lika orolig för, men det visade sig att han var den som protesterade. När jag gick iväg så att han inte såg mig längre hörde jag hur han skällde till ett par gånger, men sen verkade han lugna sig. Java, vars bur ju är så stor att vi inte kunnat ha den i bilen och tränat med henne, hoppade in hur glatt som helst när jag sa ”in i buren” (japp, vi har tränat burlekar en hel del!). Sen satt hon och tittade ut en stund, och tog emot två godisar som jag gav henne för att testa om hon var såpass lugn att hon kunde äta lite (alla som känner Java vet iofs att det ska extremt mycket till för att hon inte ska slänga sig över allt som finns i matväg 🙂 ). Sen la hon sig ner hur lugnt som helst, och såg inte ens ut att reagera särskilt mycket när de började rulla iväg med henne. Tack, Zylkene och D.A.P-halsband! Kan verklgien rekommendera det om man ska lugna stressade hundar, det verkar funka bra.

Nu väntar jag bara på att Björn ska höra av sig från Frankfurt om han hinner, de har bara 40 minuter på sig tills nästa avgång. Bara inget mer strular så att de inte kommer med nästa plan. Håll tummarna är ni snälla!

Jag och Max var tvungna att flytta på vår resa. Det visade sig att de inte kunde få plats med fyra burar ens på det stora planet på långflygningen (vilket låter väldigt märkligt tycker jag men så var det). Och eftersom jag och Max var inbokade på det planet med katterna så fick inte Björn och Tess plats. Alltså fick vi lämna över våra biljetter eftersom Björn (som har ”huvudvisumet”) måste vara först in i landet innan jag och Max kan komma in. Så ny avgång för mig och Max blir på torsdag morgon. Rörigt? Japp! Men, men, huvudsaken är att vi kommer dit, men seeegt är det att behöva vänta ytterligare flera dagar!

Vi hade i alla fall inte tur med vädret…

av utvandrare

Jaha. Idag skulle Björn och Tess flyga till Frankfurt och sedan München för att sova över en natt som jag berättade om i förra inlägget. Idag var jag ute med hundarna vid 9-tiden, en och en halv timmes riktigt jobbig tur med klättring i berg och tuff terräng så att de skulle bli riktigt, riktigt trötta och sova gott på flyget. Under tiden jag gick tänkte jag på vilket fint flygväder det var, uppehåll och praktiskt taget vindstilla.

Sedan började det snöa, och blåsa. Rejält. Fortfarande några timmar kvar tills flyget skulle gå, och vi hade ju bokat taxin för flera dagar sen så vi var inte oroliga, de visste ju att vi skulle med ett flyg och att vi dessutom har hundar med oss som ska checkas in. No worry. Visst. Flyget skulle avgå kl 14.30, 13.30 kommer äntligen taxin (efter att Björn hade åkt iväg och letat efter honom eftersom han kört vilse). Taxin hade en utländsk chaufför som knappt kunde prata svenska och förmodligen inte sett snö förr, än mindre kört bil i den. Sommardäck på bilen. Vi öser in hundar, packning och ungar i bilen och jag och Max lånar farfars bil och kör bakom fyllda av onda aningar. Det gick givetvis åt h-e, ganska omgående. Taxins hjul snurrade vilt, och i första backen blev det tvärstopp. Då var det 25 minuter kvar tills flyget skulle avgå och det var bara att inse att vi missat det.

Tur i oturen så hade ju jag och Max kört efter i alla fall, så Björn, Tess och hundarna hoppade ur taxin och åkte hem med oss (farfar har ju vinterdäck på sin bil så den hade vi inga problem att köra med 🙄 ).

Nu har Björn ringt och pratat med taxibolaget och sagt till dem att hämta den stackars chauffören, och att köra våra väskor och hundburarna till flygplatsen så får de förvara dem där tills imorgon. Han har också ringt och pratat med resebolaget så att de får försöka hitta en ny avgång. Vi hade ju inte så lätt att hitta de här biljetterna precis… Som det ser ut nu finns det en liten chans att Björn och Tess kan åka till Frankfurt imorgon eftermiddag, sedan vidare till München och sova där. Sedan kan de faktiskt, om vi har tur, komma med på samma plan till Charlotte som jag och Max åker med på måndag morgon! Men vi tänker definitivt inte ropa hej än, mycket kan hända har vi ju verkligen fått bevis för…

Nån mer än jag som känner att det inte är meningen att vi ska komma iväg?

Andra gången gillt?

av utvandrare

Nu börjar det hända saker, äntligen. Kontraktet är mer eller mindre färdigförhandlat så nu har vi (återigen) bokat flygbiljetter till vår pre-visit! Den 4/12 bär det av, vi blir där en vecka och kommer hem den 12/12. Det blir lite körigt, jag kommer ju hem från min Salzburg-konferens den 2/12, samma kväll ska jag och Tess på Idol (tredje året i rad, börjar bli tradition!), dan efter ska vi på släktmiddag till Björns bror och dan efter det åker vi till USA. Men det spelar ingen roll, huvudsaken är att vi kommer dit! Förhoppningsvis kommer det att bli lite lättare att skaffa hundvakt den här gången i alla fall, Javas är redan klar och jag ska kolla med de som brukar ha Morris om de kan ta honom. Frågan är vad man ska packa med sig, det är rätt skumt väder där nu. Ena dan uppemot 20 grader och nästa runt 5-6.

Igår pratade även Björn med dem som ska boka flygbiljetterna när vi flyttar. När han sa att vi även skulle ha två hundar och två katter med oss blev de jättenervösa och sa direkt att ”that’s not our responsibility”. Nähä? Vi får inte boka biljetterna själva utan de ska sköta allt för oss så de får nog se till att klara av att boka djuren ändå. Blir lite nervös nu att det ska strula men det ska väl lösa sig förhoppningsvis. Man måste dubbelkolla med flygbolaget så att djuren har en garanterad plats strax innan man ska åka, jag har för mig att det är ett eller två dygn innan, och det får ju bara inte bli några problem så att djuren blir kvar i Sverige! Usch, jag vill hoppa ett par månader framåt i tiden och ha flytten gjord nu känner jag. Fy vad  jag oroar mig för att det ska bli jobbigt för djuren så att de är helt traumatiserade när de väl kommer fram 😦

Annars börjar det kännas kusligt verkligt nu att vi faktiskt ska flytta. Björn har bett om att vi ska få hyrmöbler till vårt hus under tiden som vi väntar på att containern med våra egna möbler kommer, så att vi slipper bo på hotell. Det kan ju vara bekvämt att bo några dar på hotell i vanliga fall, men nu är ju risken att det blir flera veckor och två hundar och två katter i ett litet hotellrum så länge = nej tack!